Vet inte om ni/du minns alla andra gånger jag skrivit hit och berättat om denhär pojken som i princip slagit hela min värld i spillror - flera gånger om. Varje gång jag bestämt mig för att inte gå honom till mötes när han (OM han) kommer krypande tillbaka till mig, så smälter jag endå av alla fina ord han kastar åt mig. Trots att jag vet att han inte menar dem. Det har gått ett tag nu sedan vi senast hade kontakt, men vårt 'förhållande' eller vad man nu ska kalla det, tog inte slut riktigt som jag hade hoppats. Det var han, HAN, som knuffade iväg mig igen. Och även om jag förberett mig på det, stålsatt mig inför ögonblicket då han skulle säge det rent ut, så gjorde det ont. Så fruktansvärt, obeskrivligt ont. Att veta att han aldrig älskade mig på det sätt jag älskade honom.
Jaja, du är ung, det kommer nya, havet är fullt av fiskar. Men jag vill inte ha någon annan fisk. Hans händer, hans läppar och ögon, det finns ingenting som kan ersätta känslan.
Jag tror inte jag klarar av det längre. Sade ni inte någongång att jag skulle söka upp en kurator eller liknande? Jo, det gjorde ni visst. Att prata om det med mina vänner är inte så lätt. De klagar på sina liv som är perfekta, och de klagar på att de inte har någon pojkvän eller någon att tycka om. De inser inte hur fruktansvärt mycket jag önskar att jag hade det som de. Men jag vill inte prata med någon kurator. Det är därför jag skriver till dej.
Jag skar mig. Det är egentligen inte så farligt. Ärren har nästan helt bleknat nu, för jag insåg att den fysiska smärtan bara lindrade den psysika i någon timme högst, och att det är jobbigt att gå omkring i långärmat hela tiden. Hoppas verkligen att ni inte tycker jag är helt slut i huvudet, för det är jag inte.
Jag orkar inte mer, helt enkelt. Det har blivit så dåligt nu att jag bryter ihop när man minst anar det. Oftast om nätterna, men ibland i skolan. Jag lovade mig själv att aldrig mera gråta över honom igen, men det var ju förstås ett löfte jag inte kunde hålla. Tror aldrig att mina kinder kommer torka igen.
Egentligen har jag väl ingen fråga och ingenting jag behöver ha svar på. Ville bara höra av mig litet, kanske se om ni har några tips och försöka få bort litet av det onda. Klockan är nästan tolv nu.
Annars var ni ju på besök till vår skola för ett tag sedan. Att sitta där hopsjunken i stolen och titta på dem jag fått så mycket lindring av en så kort tid och veta att de inte vet vem jag är. En trevlig känsla.
Egentligen har jag inget hopp kvar.
Ha det bra.
detlillaäpplet
Hej igen, lilla äppel!
Voj söta gullavännen vår, vad ledsna vi är att du fortfarande har det jobbigt! Äsch, du skulle vara värd sååå mycket bättre, du skulle sååå vara värd att må bra och vara lycklig! Men vi har sagt det förr och vi säger det igen, ända tills du tror på oss: det är bara du som kan bestämma dig för att må bra och bli lycklig! Ingen kan ge det åt dig, inte den här omöjliga killen och inte vi - och inte en kurator heller om du inte vill det själv. Du måste vilja bli glad och på bra humör och tycka om dig själv. Du kan få en hjälpande hand av oss och av en kurator och av många andra, men du måste anstränga dig själv för att kravla dig upp ur gropen! För vännen, det låter lite nu som att du bara ligger där på botten nu utan att ens försöka ta dig upp. Upp med dig vännen, kom upp NU!
Och skippa den där killen en gång för alla! Varför varför varför släpper du honom inte? Du VET att han inte är bra för dig och du vet att han aldrig kommer att bli bra för dig. Igen så är det bara du som kan välja om du ska sluta tänka på honom och sluta hoppas, det är bara du som kan besluta dig för att lita på din inre röst, den som VET att det inte kommer att bli bra med den här killen. Du vet att han sårar dig gång på gång, du till och med förbereder dig för det - hela din självbevarelsedrift skriker åt dig att sluta utsätta dig för honom, så lyssna på dig själv. Nu har du bara intalat dig själv att det bara är han som duger, bara hans ögon, läppar osv. Men allt det sitter i DIN hjärna, du har en romantiserad bild av honom du har satt upp honom på en piedestal - logiskt sett så ser du nog att han är en skitstövel. Varför skulle hans läppar vara så underbara när de bara sårar dig!? Han är inte så himla märkvärdig, han är inte Den Ende! Vi har sagt det förr och vi säger det igen: han kan inte göra dig lycklig, det kan bara du själv göra. Din lycka beror inte på någon annan än dig själv. Sluta skada dig själv nu! Vi menar det, på allvar! Det är superbra att du insåg att det inte är någon lösning att skära dig själv, det är moget och insiktsfullt att inse att det inte blir bättre av fysisk smärta! Duktiga du, det är vi väldigt stolta och glada och lyckliga för! Men sluta skada dig psykiskt också!
Och vet du, innan du släppt den här killen för gott, så kommer du att vara "upptagen". Ingen annan kille skulle ens ha en chans. Att du inte riktigt gillar dig själv gör också att ingen kan slippa fram till dig. Innan du börjar tycka om dig själv, så skulle det inte spela någon roll om det så låg tusen Drömprinsar framför dina fötter och kysste dem. Så varför vara avundsjuk på vad dina kompisar har och inte har - du kan vara i exakt samma position som dem om du bara vill. Nu ödslar du en massa energi och självkänsla på att jämföra, längta och vara avundsjuk och hur onödigt är inte det, när det skulle kunna gå på en sekund för dig att bli lycklig och nöjd med ditt liv - om du bara bestämmer dig för det! Inget magiskt behöver hända först, ingen ny drömprins måste komma in i ditt liv, dina kompisars liv måste inte förändras för det, Ingenting! Det är ditt val att må dåligt eller bra! Du kan inte skylla på någon annan! Det är inte någon annans fel och ingen annan borde göra något först för att du ska börja må bra!
Kom upp ur gropen nu! Börja kravla! Det är det Livet handlar om! Det handlar om att vilja må bra och kämpa för att ta sig dit! Inget är gratis, men belöningen är gigantiskt stor! Så upp med hakan, torka tårarna och LE! Det är det första steget! LE! Låt leendet sprida sig utifrån och ända in till hjärtat!
Stoooooor kraaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar