Olyckligt kär

Hej!

Hmmm... Vår första magkänsla när vi läser din fråga är att du faktiskt har rätt på klart varför du känner som du känner och beter dig som du beter dig. Du har faktiskt rätt bra självinsikt och det är underbart! Om något, så borde du kanske lyssna mer på dina riktigt innersta känslor. Inte de som du har på grund av saker du intalar dig själv, som att du inte är god nog för honom - för att DU SJÄLV inbillar dig det.

Vi är inga kärleksexperter, men vem är nu egentligen det? Alla relationer är ju unika och även om det här låter, precis som du själv skriver, som en vanlig försvarsmekanism, så finns ju inga handböcker i kärlek, inga regler eller något rätt eller fel. Vi ska dock försöka dela med oss av våra tankar, åsikter och erfarenheter och hoppas att vi med dem kan hjälpa dig. För det som vi känner att du kanske behöver nu är en självförtroende-boost. För ser du, i slutändan är det bara du sjäv och ingen annan som kan bestämma hur värdefull du är, hur ljuvlig personlighet du har, hur "passande" du skulle vara för honom. Det är bara du själv som kan bestämma dig för att visst absolut är du god nog för honom. Vi tycker att det låter som att det är din dåliga självkänsla som lägger en massa käppar i hjulet för dig nu. DU bestämde i början att du inte hade en chans på honom, DU bestämde dig för att din personlighet inte var bra nog. Du kollade inte ens vad han tyckte! Okej, man kan inte bara fråga någon om något sådant, men sådär bildligt talat alltså så fick han aldrig en chans att börja gilla dig, för du hade redan bestämt att du inte duger åt honom. Och då KAN du inte duga åt honom. Och såklart gör det dig ledsen och då vänder det till ilska och surhet mot honom. Du kämpar ändå med att bevisa att du är någon utan honom, men ändå inte, så klart att du har en massa känslor i konflikt med varandra. Tror vi alltså, som de amatör-kärleksgurun vi är ;)

Men försvarsmekanismer är ett allmänt kännt fenomen. Man blir rädd för allt vad ett riktigt förhållande kunde innebära (bla därför det är så vanligt att vära kär i popstjärnor eller andra som man VET att man aldrig kan få), allt från den himlastormande rosafärgade förälskelsen till slutet och den svarta sorgen då. Att vara kär på avstånd är trygggt och säkert, men samtidigt får man njuta av förälskelse-känslorna. Speciellt rädd blir man när det faktiskt har en chans att bli något av förälskelsen, när den har en chans att bli besvarad. Man kan bli så rädd att man förvandlas till en bitch!

För ja, någonstans där under alla dina känslor så tycker vi att det låter som att han nog kunde tänka sig att satsa på dig - om du inte var så sur just nu, bland annat. Och han ringer och messar. Så tänk om du INTE skulle hänga upp dig så mycket på det du känner att du kunde ha gjort annorlunda, inte hänga upp dig så på vad som kunde ha hänt. Börja från noll igen, börja på nytt från imorgon. Jo, det går, men det kräver att du skippar de här tankarna på att du inte skulle vara god nog åt honom. Och det kräver att du inser att ja, du vill ha honom. Och det kräver att ert förhållande får en ärlig chans. Du ska alltså inte fråga igen imorgon om han gillar dig. Däremot kanske du så smått kan börja charmna honsom, flirta lite lätt, vara den där underbara tjejen du verkligen är. Låt honom se det. TYCK OM DIG SJÄLV så har han en chans att börja tycka om dig också.

Ja, det är lite skrämmande, men hur det än går, så har du gjort dig själv en megastor tjänst om du lär dig själv att gilla dig själv, om du tillåter dig själv att gilla dig själv. Den känslan har du med dig resten av livet oavsett vilka killar som finns i ditt liv. Lycka kommer ändå inifrån, ingen annan kan göra en lycklig.

Så, det blir nog bra, vännen, bara andas och slappna av i dig själv, så löser det sig, tror vi :)
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna