Jag har varit kär i samma kille typ 2 år nu, och det vill inte ge med sig. Fastän jag ser honom strula med olika tjejer på fester, fast han ignorerar mig då, ändå dras jag gång på gång till honom. Han är min kompis. Vi har lärt känna varandra rätt bra, han har varit hem till mig en gång, och vi träffas ibland på fester på helgerna.
Jag vet inte vad som är problemet egentligen, han har flirtat med mig och sagt gulliga saker till mig, och jag har väl gjort detsamma. Men på något sätt så har det stannat där. Han är en riktigt charmör och jag tror nästan att han gått och blivit kär i en annan (om han nu nånsin ens var intresserad av mig...) nu, verkar så på fb iaf.. Well well.
Jag är en tjej som tänker för mycket. Jag kan fundera i veckor på någonting han sagt och klandra mig själv för att jag sagt någonting dumt. Det blir riktigt jobbigt ibland. Nu på senare tid har jag börjat fundera om jag borde berätta för honom eller åtminstone bjuda honom på dejt. Men sen fegar jag ur och tänker att han nog inte vill och att jag bara skulle förstöra vår vänskap. Vilket jag inte vill.
Det där med att han kan hångla med olika personer på fester har det blivit lite mindre av, åtminstone som jag sett. Men han är flyktig av sig och verkar osäker på något vis i sitt sätt att leva. Jag menar visst kan man väl dricka någon helg, men varje? Kanske är han inne i någon period där han försöker hitta sig själv eller något i den stilen.
Vart vill jag komma med detta? Jaa.. Jag antar att jag bara är trött på att va kär. Jag är trött på att stampa på stället. Så fruktansvärt trött på att sitta och prata med honom utan att säga någonting av det jag skulle vilja att han visste. Att se andra lyckligt kära gör inte saken bättre direkt. Det får mig alltid att fundera på om jag är någon nolla som inte vågar ta steget. Om jag är en nolla som ingen vill ta steget emot. Hur klarar folk av kärlek? Det är ju bara jobbigt!
Tack!
Nollan
Hejsan, och tack för all beröm, det känns jätte skönt att veta att vi ändå gör någon skillnad :)
Du är absolut ingen nolla!!!
Det är rätt så vanligt i tonåren att man funderar en hel del, över allt möjligt i livet. Kärleken är ju en sak som upptar de flestas tankar under stor del av tiden. Och det är ju så jobbigt och kämpigt mellan varven att man inte kan tro att finns något positivt och härligt i att vara kär. Men när rätt ögonblick kommer, och det gör det för oss alla, så kommer du att glömma alla mörkare stunder då allt bara kännts hopplöst.
Jag tror nog att du är något på spåren där då du funderar att han är lite vilsen och inte riktigt har hittat sig själv. Det låter nog lite som att han inte riktigt vet hur han ska vara, eller med vem. Då brukar det lätt bli ganska mycket festande.
Jag kan tänka mig att det är jätte jobbigt att se när han håller på med andra tjejer, men å andra sidan är det ju en risk med att du berättar om dina känslor för honom, det kan ju rasera er vänskap.... Precis som du skriver.
Men du verkar ändå ha kommit till ett sånt stadie att det får bära eller brista, du orkar inte längre stå bredvid och bara vara kompis.
Kan du inte försöka ge honom nån lite vink via fb eller sms eller nåt?
Bäst är ju att ta ett snack irl men det kan ju nog kännas lite för mycket.
Det är nog jätte svårt att ge dig ett bra råd, eller inte bara ett bra råd, utan det bästa av råden. Hur man än svänger sig har man rumpan bak, heter det ju ;)
Men kanske du kunde skriva en lista med för- och nackdelar. På bra listan kommer ju att han kanske känner likadant, men inte vågat visa det.
På dåliga sidan kommer ju då det motsatta, att han inte känner likadant och att er vänskap blir förstörd.
Men som sagt var, hur länge ska du stå bredvid och se och ev höra om alla tjejer han raggar upp????
Det är nu inte världens roligaste det heller. Och om det ändå känns som att det är bättre att få veta hur det är än att gå omkring och inte veta så är det nog att köra hårt.
Med risken att bli besviken. Ni kan säkert hitta tillbaka till varandra som vänner om en tid ifall han inte känner som du, men det tar nog en tid.
Man måste våga för att kunna vinna!
Tänk om han egentligen går omkring och är kär i dig, men inte vet vad du vill och tänker och därför strular med en massa andra, för att se din reaktion....Det kan också vara en idé, att visa att du inte gillar att han strular med en massa andra, då kan han kanske få upp ögonen för dina känslor. Då behöver du kanske inte säga något som förstör er vänskap, men får ändå fram ditt budskap.
Jag hoppas allt blir på bästa sätt, jag ska hålla tummarna!!!
Massor med kramar från ungdomsinformatören Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar