otydlig pojkvän

Hej!

Tyvärr så känner vi lite igen det där. Tyvärr säger vi för att man skulle ju önska att alla skulle kunna tala öppet om sex med sin partner och inte behöva vara blyg och osäker. Men om vi nu får dra alla österbottniska killar över en kam, göra en stereotyp av dem, så tror vi att vi kanske har en förklaring på varför han beter sig så konstigt. Det är nog bara han som verkligen vet varför han är som han är - om han ens vet det själv riktigt - så ta inte det här som någon sex-instruktionsbok för österbottniska unga, okej? Vi bara gissar här.

För vet du, det är just blygheten och osäkerheten som vi lite misstänker att är problemet för din pojkvän. Han vill, han är kåt och han vill ha dig, men när det sedan börjar "hetta till" och är dags för sex, så blir han så osäker och nervös och är så ovan med hela alltihopa att han låser sig. Du vet ju hur det kan vara med en hel del österbottniska killar, att när de blir alldeles stela och tysta, så är de egentligen skitskraja eller blyga till tusen. De vet inte hur de ska bete sig, så de gör inget alls. Avslöjar inget alls utan sätter på en intetsägande mask och blir till och med ljudlösa. De varken säger något eller har några njutningsljud för sig. Det är som om de skulle tro att det är bättre att inte avslöja något alls än att avslöja att nu vet de inte riktigt hur de ska vara eller göra eller säga. Kanske är det så "macho-killar" i Österbotten ska vara?

Kanske de i värsta fall till och med skäms för att ha några ljud för sig, tycker att minsta stön blir för mycket porrstjärna eller sexdåre, att det inte är "manligt" att visa att man njuter? De kanske bara är rädda att verka löjliga eller att tjejen på något sätt inte ska tycka att de är tillräckligt sexiga, duktiga älskare eller vad det nu är frågan om. Prestationsångest, helt enkelt. Och lite dåligt självförtroende. Det är inte sällsynt att vissa österbottniska killar bekymrar sig så mycket om vad flickvännen ska tycka att de till och med slaknar eller inte kan få utlösning för att nervositeten övermannar dem. För att de inte kan slappna av, inte känner sig självsäkra nog tillsammans med henne, kanske har för mycket att bevisa för henne (för att behålla henne, visa sig värdig henne). Och för att de har en massa förebilder från porrfilmer och action-filmer och snacket i killarnas bastu som de inte känner att de klarar av att leva upp till. Och då låser de sig istället, "går i stå" som man säger på vissa dialekter här ikring. Ju yngre kille, desto vanligare, skulle vi tippa. För redan med lite erfarenhet i ryggsäcken, så känner de sig kanske lite säkrare. Tydligen kan de finska killarna vara ännu värre, men överlag lider nog många svenskösterbottningar av den f*rbannade "jante-lagen"...

Vi tjejer är inte heller så himla lätta att tas med, speciellt inte vi svenskösterbottniska tjejer. För vi är en salig blandning av höga förväntningar, blyghet och dåligt självförtroende och samtidigt mod och frisinthet. De flesta av oss har sett så mycket kärleksfilmer att vi har skyhöga förväntningar på hur romantiska och eldiga och känslosamma våra pojkvänner borde vara. Samtidigt är ju sex stort och kanske nytt och okänt och nervöst men viktigt för oss också, så vi är såklart också nervösa och pirriga. Kanske önskar vi att han skulle "visa vägen" istället för att vi själva skulle vara tvungna att ta initiativ.

Sedan lider många av oss tjejer också av en massa komplex, självförtroendesvackor och vilja att duga och vara snygga och sexiga. Så vi skulle vilja att våra älskare skulle säga hur vackra vi är, hur sexiga och hur mycket de njuter av oss. Men det gör de ju inte, för "sådant säger inte en riktig karl". Österbottniska killar är inte speciellt bra på att ge komplimanger eller visa uppskattning, så eftersom vi tjejer önskar oss det, så blir vi lätt besvikna - och råddar in oss ännu längre i våra komplex och känsla av att inte räcka till. Men lite influenser från bland annat Sverige har vi ju plockat upp och finlandssvenska tjejer är ju lite öppnare och mer frispråkiga och modigare än till exempel finska tjejer - om man igen får tala om stereotyper - så lite vågar vi ändå göra. Med varierande framgång. Plus att vi inte riktigt vet vilken roll vi ska ta. Vi kanske vill vara både romantiska hjältinnor som i kärleksfilmerna och vilda, självsäkra amazoner eller tjejer som kan och vill knulla runt som i Sex and the city... Vartefter sex blir mer öppet och accepterat, så kanske madras-tankarna ändå lägger krokben för vår frimodighet ibland...

Så i våra öron är det inte så konstigt att det är lite knepigt och kinkigt att få det där sexlivet man skulle vilja ha. Det där man kan prata öppet om allt, litar fullkomligt på varandra, kan slappna av tillsammans, ha kul OCH häftigt OCH romantiskt i sängen. Men det är självklart att det går att få det där underbara sexlivet tillsammans, hur skadade vi österbottningar än är ;D Tid är såklart en stor hjälp, att inte stressa fram något utan låta varje litet steg på vägen mot sex få ta sin tid. Förspel är inte alls illa för killen heller, fastän de så där stereotypt brukar vara "heta på gröten". Ju mer upphetsad han hinner bli före, desto mer tecken på njutning skulle man ju tycka att han skulle ge. Tid för er båda att bli trygga och bekväma och avslappnade och vana med varandra är också bra. Så att ni kanske hinner lära känna varandras kroppar, vågar börja visa varandra vad ni tycker att känns skönt, kanske till och med fråga eller be varandra visa hur ni vill bli smekta. Man får ju inte förtroende för varandra så där över en natt, och sexlivet speglar hurudant förhållande man har. Vågar ni inte tala med varandra annars, så vågar ni inte vara er själva i sängen tillsammans. Kom ihåg att sex är ingen teknik man föds med, sex är något man måste lära sig. Ingen föds som den perfekte älskaren/älskarinnan. Lite skratt är också en bra ingrediens, både från kuddkrig och från självironi (skämta bort det ni är oroliga för). Skippa förväntningarna, skippa era egna komplex och skavanker och försök att komma ihåg att ni båda två bara är vanliga människor som tycker om varandra. Sex behöver inte vara så svårt!

Så kanske det är du som måste visa honom vägen nu ett tag för att han ska komma igång ordentligt? Kanske gäller det att använda fingertoppskänslan nu: samtidigt som du uppmuntrar honom och betygar honom att han nog duger, så får du inte såra hans manliga stolthet och självförtroende. Fram med den kvinnliga listen och modet, alltså ;D

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna

PS!

Vi kom på en till tänkbar förklaring! Du skriver ju inte hur gammal han är, men vet du, kan hans tvekan och otydlighet bero på att HAN INTE ÄR REDO FÖR SEX ÄN??? I dagens samhälle så tenderar vi lätt att glömma bort att det inte alls är sagt att killen är psykiskt redo för att ha sex. Det är mycket mera självklart att en tjej kanske inte känner sig mogen och beredd, men det är ju faktiskt samma sak för killar! De ska också hinna gå igenom en massa utveckling i puberteten och mogna som människor och dessutom vara säker på sin partner. Det bara talas så mycket om sex och killar att man lätt får för sig att alla killar är redo och ivriga och beredda dygnet runt - men tänk om han inte är det?

Fråga honom! Hans stolthet kanske inte tillåter honom att säga att han inte är redo, han kanske tycker att det skulle låta omanligt, men du kan fråga ifall ni ska vänta ett tag med sex, inte stressa med det? Se hur han reagerar och vad han säger? Huvudsaken är ju ändå i grund och botten att ni tycker om varandra, respekterar varandra och inte stressar fram något som ni själva inte är redo för!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna igen