Panik

Hej Gäddan!

Äschdå att du sitter och väntar på att han ska skicka, för osäkerhet är aldrig kul. Att inte veta vad den andra känner och vill kan göra att man själv känner sig så maktlös, bortvald, oviktig... Och vet du, saker och ting brukar nog ändå oftast vara precis just det som de ser ut att vara. Om han inte hör av sig, så beror det mest sannolikt på att han inte bryr sig om dig.

Jo, jag förstår att det här är smärtsamt att höra, och jag förstår att du hade velat ha någon helt annan förklaring av oss. Men vi skulle inte hjälpa dig ifall vi höll liv i ditt hopp om att han kanske ändå skulle ha någon bra ursäkt till varför han inte hör av sig eller att han plötsligt skulle ändra sig och komma springande tillbaka till dig. Hoppet är just det som gör det så svårt att komma över någon, glömma någon och gå vidare, för så länge man hoppas har man inte gett upp.

Man hör av sig till någon man gillar (när man redan har tex en chatt-kontakt med varandra alltså), så enkelt är det. Den som betyder något, den som känns intressant och spännande, som får det att fladdra i magen på en, ja den VILL man ha kontakt med. Den pratar man gärna med och den är man noga med att inte det ska bli några missförstånd, den vill man absolut inte såra. Om man tex blir avbruten av en lektion, träning, kompis eller liknande, så säger man nog det, ber om ursäkt för att man måste rusa och kanske kommer överens om när man hör av sig på nytt. De vanligaste tecknen på ointresse är nog att inte höra av sig, inte svara så snabbt i chattar tex på frågor och att avsluta kontakten ganska snabbt eller till och med på ett ohyfsat sätt. Allt det här brukar vara outtalade vinkar om att kontakten inte är önskvärd, men personen ifråga vågar kanske inte säga det högt. Man vill kanske ändå inte såra någon, utan hoppas att de ska fatta vinken av sig själva och sluta höra av sig.

Oj vad det värker i mitt hjärta när jag skriver de här sakerna åt dig. Jag vet ju att du inte vill höra dem, men jag tänker inte börja ljuga åt dig heller. Jag kan ju inte veta vad han menar, eller om han exempelvis blivit kär i någon annan, men jag kan säga vad saker och ting BRUKAR betyda. Sådär oftast, även om undantag sker.

Saken är ju den att man faktiskt kan bli förtjust i någon annan och byta vem man tycker om ganska snabbt - ibland går det på sekunder, när man träffar någon ny (eller gammal kärlek för den delen). Det är i sig inget man kan rå för, men vad man sedan väljer att göra åt saken, ja det är helt ens eget ansvar. Det schyssta vore nog då att avsluta en relation innan man börjar fokusera på nästa, att göra det klart för den första att man inte längre är intresserad. Det är, som sagt, sorgligt vanligt att man inte står för vad man tycker och vill, utan försöker få den gamla relationen att bara rinna ut i sanden av sig själv. Kanske ursäktar man sig med att man ju inte var ihop, inte hade lovat något, inte är ansvarig för hur den andra uppfattat relationen - men det är nog rätt fegt. Och lite självupptaget.

Vad du nu ska göra måste du nog nästan själv bestämma. Du kan välja att tolka hans beteende som att han inte längre bryr sig, och då kanske du själv mår bäst av att försöka komma över honom och gå vidare. Att vilja ha någon som inte vill ha en tillbaka gör en inte lycklig, och det är fullt möjligt att glömma någon - det tar oftast bara lite tid och ansträngning. Att klamra sig fast vid någon som inte besvarar ens känslor gör samtidigt att man liksom har en "upptagen-skylt" i pannan, så ens kärleksliv tenderar att bara stampa på stället då. Du kan även välja att konfrontera honom, fråga vad han egentligen vill. Risken är ju då att du får höra det högt det du nu fasar för, så det behöver du vara beredd på. Fördelen kan dock vara att han tar död på ditt hopp om att det ändå ska bli något mellan er, vilket kan hjälpa dig att komma över honom snabbare, få ett avslut. Klart att det kan finnas en chans att han säger att han nog vill fortsätta hålla kontakten med dig, men se upp ifall han menar att ni "bara ska vara vänner", det är också en vanlig kod för "jag är inte romantiskt intresserad av dig". Skyller han sin svalhet på att han har mycket i skolan eller liknande, så är det troligen också bara en undanflykt, för är man intresserad så brukar man nog ta sig tid för den den man är intresserad av.

Det är såklart pissigt ifall det är sån att er grej inte blev århundradets kärlekssaga. Det tröstar inte att höra att det hör till kärlekslivet, lika mycket som när man är himlastormande lyckligt kär. Inte heller tröstar det om jag säger att det kommer fler killar, fler möjligheter, fler kärlekar. Och inte hjälper det att se det som en övning för självkänslan (självkänsla är bland annat hur bra man klarar av besvikelser och misslyckanden), eller om jag blir riktigt tantig och säger att tiden läker alla sår. Ändå är alla de här sakerna sanning. Livet går vidare och det här kommer snart att vara ett minne blott, i bästa fall en lärdom inför framtiden (tex om att inte vara så blyg nästa gång att man inte vågar ta nästa steg).

Stor kram! Liselott