Rädd

Hej!

Vi är inga kärleksgurun, men det här tror vi att vi känner igen som ett ganska klassiskt kärleksbekymmer. Vi ska se om vi kan förklara det åt dig:

Egentligen skriver du redan hur det är, att du skrämmer bort de killar som det KAN bli något med av rädsla för allt stort som eventuellt kan hända mellan er. Och de killar som inte vill ha dig så vill du ha. Det är ett skydds-beteende - du försöker skydda dig själv mot det okända och potentiellt sårande. Och genom att falla för ”omöjliga” killar så känner du dig skenbart trygg – det kan ju inte bli något med dem om de inte är intresserade av dig, men samtidigt får du uppleva det nästan smärtsamt sköna i att vara kär, även om det är lite olyckligt kär. Det är helt förståeligt och naturligt - men det hindrar ju dig nog att leva ditt liv fullt ut. Rädslor är alltid begränsande och i värsta fall tar rädslan kontrollen över ens liv, så att man tex aldrig vågar inleda ett seriöst förhållande och ha en chans att bli lycklig. Om du ser det ur det perspektivet, så vill du säkert inte fortsätta på den här vägen. Klart att du också vill hitta Någon en vacker dag, eller hur?

Kanske bottnar det också i lite låg självkänsla hos dig, kanske finns det en gnutta "jag är inte värd kärlek" med i det? Du skriver själv att du är en ”sådan idiot” och det tyder ju på lite sämre självkänsla. Självkänsla är vad man själv tycker att man är värd – läs mer om det här i Månadens tema: Självförtroende och självkänsla (flyttas senare in under Information -> Själen). Där finns också en massa tips på hur man själv kan stärka både sitt självförtroende och sin självkänsla. Om du förstärker din självkänsla, så kommer du att märka att du vågar mer. Du kommer fortfarande att vara nervös och orolig inför alla stora grejer ett riktigt förhållande innebär, men du kommer ändå att dra ett djupt andetag, blunda och HOPPA! Man måste våga. Som vi brukar tjata om här på Decibel: om man inte vågar något så kan man inte heller vinna något. Det finns igen genväg eller sätt att slippa det eventuellt jobbiga när det gäller kärlek – kommer det så kommer det. Men du kommer ALLTID att tycka att det var värt det. Inte dagen efter att det tog slut, men nog när du ser tillbaka på ditt liv. Det är som att säga att man inte vill ha en hund som husdjur för att man skulle sörja så när den dör. Är det alltså bättre att missa de typ 15 underbara, roliga, trygga och lite jobbiga åren med just den fantastiska hunden?

Så det är våra två råd: försök få en bättre självkänsla och VÅGA! Vi håller alla tummar och stortår för dig,
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna