Så fucking kär

Hej Aa!

Hur känns det idag? Jag håller tummar och tår att det lättat lite - åtminstone att hjärtat slutat blöda och blåmärkena på det börjar gå från blåsvart till grönlila. För på din fråga så lät det som att du befann dig i ett slags reaktionsstorm över allt som hänt dig. Vet du vad, får jag be dig läsa en av våra infosidor här emellan före du läser vidare på mitt svar här?

Krisens olika skeden

Okej, så jag jämför det du skrev i frågan med den där reaktionsfasen. Du verkar ha kommit förbi chockfasen, tex sitter inte längre dumbstruck och iskall över nyheten att han valt någon annan. Men du är verkligen inte okej med att han övergivit dig, och du reagerar jättestarkt. Nu vill jag inte att du ska tro att jag bara sitter här och rabblar psykologiska påståenden om hjärtesorg, jag vet precis hur fruktansvärt ont det gör och hur sönder man är, det är inget att förminska eller vifta bort med visdomsord som "mister du en står dig tusen åter". Men det kan hjälpa lite att få en lite klarare bild av vad du går igenom, se det svart på vitt.

Din reaktion i reaktionsfasen verkar vara både att gråta och älta det som hänt, fråga dig varför, beskylla dig själv (du var inte god nog, ett andrahandsval), febrilt söka efter något som skulle få det ogjort och så är du ursinnig och sviken. Allt det här är fullkomligt normalt, bara så du vet, även om det är en j*kla pissig känslostorm att befinna sig mitt i. På något plan vet du att det här kommer att gå om, att "this, too, shall pass" som Tessi här på Decibel brukar säga, men du kan inte ta in den insikten just nu pga alla starka och tumultartade känslor. Så försök inte ens.

Så just nu behöver du bara hitta sätt att hantera de här känslorna på, få utlopp för dem som inte skadar vare sig dig eller någon annan (tex genom att säga saker som du aldrig skulle säga normalt) och härda ut till nästa fas. Så har du aldrig varit med om en sådan här kris förr, så behöver du pröva på lite olika sätt för att "överleva" den här tiden. Är det att prata som är din ventil, så prata - eller skriv om ingen kan lyssna. Är det att göra något fysiskt tungt eller där du får slå på något, så piska mattor eller far på kickboxning. Är det att gråta i kudden, så fortsätt gråta. Är det att komma bort från situationen en stund, så far till någon villa, tälta eller hyr/låna en stuga. Har du gått igenom kriser förr, så tar du till dina beprövade metoder. OBS! För din egen skull: håll dig till någorlunda hälsosamma metoder. Att tex supa huvudet fullt har aldrig någonsin hjälpt någon mer än en halvtimme i sådana här situationer - och känns ännu värre efteråt.

En sak är dock säker för just det här skedet: du kommer inte att få svar på någon som helst av dina frågor. Han kommer inte att exempelvis berätta varför han valde henne i stället för dig - och även om han skulle göra det skulle det inte hjälpa ett dugg att höra svaret. Det är helt enkelt inte läge för det just nu, så det sista du ska göra är att kontakta honom, ställa honom mot väggen eller liknande. Jag förstår om du vill, men det kommer inte att tjäna något till just nu utan högst troligen göra allt bara värre. Mest för dig själv. För hur skulle han uppfatta det, tror du, och vad skulle det få honom att vilja göra?

Ibland hjälper inget annat än att acceptera läget. Det är så här just nu. Det är skit, men det ÄR. Såklart ska du inte kasta dig huvudstupa in i den här sorgen, och inte exempelvis sjukskriva dig fastän det skulle kännas skönt. För kriser finns till för att genomlevas. Känn sorgen, känn smärtan, var arg, var besviken. Lev igenom det. Det går över. This, too, shall pass <3

Kram, Liselott