Sextjatar pojkvännen

Hej Sn!

Jodu, vi har hört om liknande problem förr. Det gemensamma för de situationerna vi hört om har just varit att killen vill ha sex "hela tiden", medan tjejen inte vill det - och i flera fall har killen just inlett sitt sexliv. Vi ska ge dig lite tips och lite tänbara förklaringar som vi snappat upp bla genom sexualupplysningskurser och av tidigare svar av sexualrådgivarna.

Sex kan lätt bli en stor sak i förhållandet. Av flera anledningar. I ert fall kanske det eventuellt var så att han hade längtat till att få inleda sitt sexliv, drömt om det, kännt sig otålig osv. När han sedan väl fick möjligheten, så kände/känner han kanske att han liksom vill ta igen allt, typ göra allt häftigt han hört om, få tillgång till det närhelst han känner för osv. Kanske han alltså byggt upp förväntingarna så på sitt sexliv att han helt enkelt vill ha oftare än vad du vill. Ofta spelar ju också föreställningar in. Som exempel kan vi ta de som lever i tron att om man är riktigt kära och har ett bra sexliv, så kan man knappt hålla händerna ifrån varandra och har sex minst en gång om dagen. Få av dessa inser att visst, det kanske gäller de första veckorna, men att yyytterst få par har sex dagligen efter någon månad - och att det efter det kanske blir lite underligt om någon ska ha sex dagligen. Få inser att det då kanske handlar om skryt eller något slags bevisande - eller ett sexberoende (mer om detta senare). Eller åtminstone om en rätt så självisk inställning till förhållandet.

Samtidigt kanske vissa inte heller är de mest erfarna när det gäller att inse när man går över gränsen och kräver för mycket/ofta av sin partner. Det är inte bara det att alla har vi olika ofta lust och olika mycket sex-drive, utan ett bra sexliv kräver en hel del kompromissande. Det gäller inte bara att känna efter när man själv vill, utan det ska passas ihop med hur mycket och ofta partnern vill - båda ska ju känna sig nöjda och tillfredsställda av mängden sex. Plus att vi kanske alla är kåta vid lite olika tidpunkter under dagen/veckan/månaden, så det blir ännu mera svårt att pricka rätt för båda. Så det är inte alls ovanligt i ett förhållande att en får gräva fram lite sexlust nu som då (fastän man själv kanske inte har lust så där pang på) och den andra får hålla sig (och kanske nöja sig med onani) nu som då. Visst kan man "börja på" fastän man är helt otänd och så kommer kåtheten under förspelet, men det kan man ju inte göra många gånger och absolut inte regelbundet och ofta. Sex är inte något man ska "tvinga sig själv till" och inget man ska tvinga någon till. Sex kan i värsta fall bli en spelpjäs i ett förhållande där det förekommer en maktkamp mellan parterna.

Sexlivet handlar oavsett inte heller bara om sex, utan om förhållandet överlag. Och ingen föds som någon förhållande-specialist utan det här är något alla måste lära sig. Dessutom ofta nya saker med nya partners och ingen blir någonsin fullärd. Sexlivet påverkas också av måendet och av livet överlag, exempelvis har man ofta mycket mindre sexlust om man har det stressigt, mår dåligt (psykikst eller fysiskt) för något helt annat eller om man bråkar ofta. Därför är det inte det minsta konstruktivt att bråka just om sex, och att tjata och utpressa/hota/böna osv lönar sig inte alls. Det gör en oftast bara mindre kåt. Kåthet är ju inte som att trycka på en knapp alla gånger, även om man kanske har lite tonårshormoner till hjälp, utan avspeglar alltså ofta förhållandet i stort. Dessutom glömmer många bort den andra delen av närheten i förhållandet, det kravlösa kramandet, gosandet, hånglandet eller mysandet. Det är minst lika viktigt i förhållandet som sex och faller bort snabbare när något är på tok i förhållandet.

Sedan finns det ju andra åsikter och känslor som kan sätta krokben för det hela. Tex om man tar illa upp ifall den andra onanerar själv. Eller om man anser att sexlivet helt enkelt blivit tråkigt (mera rutin än kvalitet, att utvecklingen och "sexinlärningen" stampar på stället, enformigt osv). Eller om man känner att man själv är mera som ett onani-hjälpmedel än någon som åtrås. Eller om man börjar straffa partnern för något annat genom att sexstrejka. Och så det enkla faktumet att ingen nyförälskelse varar för alltid. När nyförälskelsen svalnar (och det ska visa sig ifall förhållandet kan djupna och bli stadigare eller om det tar slut) så brukar också den värsta kåtheten lägga sig. Men nyförälskelsen kanske inte svalnar i samma takt för båda. Eller så kanske den ena har ett betydligt större sexbehov än den andra i "vardagslivet".

Som sagt, så finns det också de som är mer eller mindre sexberoende. Nu påstår vi inte att din pojkvän är det, utan förklarar mera hur sexberoende fungerar. Se, när man får orgasm framförallt, så frigörs en massa njutnings-, belönings- och må-bra-hormoner i kroppen (endorfin, oxytocin, dopamin osv). Det känns som en kick att få orgasm. Efter orgasmen känner man sig ofta avslappnad och tillfreds - och till och med sömnig. I tonåren är man extra känslig för exempelvis dopamin och kan faktiskt rätt lätt bli beroende av den här sortens kick, avsett om man får den av självsex eller sex med partner, precis som kickar av adrenalin genom extremsporter eller pokerspelande på nätet. Det brukar då ofta ta sig uttryck i att man behöver mer och mer av det som ger kicken för att man ska känna samma njutning som förr - det här är extra vanligt nu när folk allt oftare onanerar till porr, då måste de se på allt råare och mer porr för att uppnå samma njutning som förr. Men beroendet kan också ta sig uttryck i att kicken blir en del av ens dagliga rutin, eller i vissa fall till och med ett hjälpmedel för att lugna ner sig eller till och med somna (vissa hormoner som påverkar sömnigheten utsöndras rätt snabbt hos män efter orgasm). Det finns alltså de som inte vet hur de ska kunna somna utan att tex onanera först - eller som gör det för att det är ett effektivt sätt att "hitta sömnen" på. Oavsett, så kanske man kunde börja tala om ett beroende när någon MÅSTE få sin kick regelbundet och kanske blir arg eller visar andra abstinensbesvär när han/hon inte får sin kick. I de flesta fall av sexberoende så rekommenderas avhållsamhet i någon form, en flera veckor lång paus i det obsessiva onanerandet eller att man drar ner på antalet orgasmer i veckan. Hursomhelst få beroendet under kontroll, alternativt hitta andra och hälsosammare alternativ till att få liknande typ av kick. Många får tex som rekommendation att börja fara ut och jogga istället och få igång endorfinerna tack vare den kroppsliga ansträngningen.

Sex är hursomhelst, oavsett orsak, inget man kan KRÄVA av någon annan. Aldrig någonsin. Känner du att han kräver det av dig och att era bråk alltid handlar om det, så är det nog något fel här. Kanske hjälper ett ordentligt långt snack om hur sexlust fungerar överlag, om vad du behöver och vad du är villig att "ge" och om respekt och kompromisser? Se, hur ska någon överhuvudtaget kunna lära sig något om hur ett hälsosamt och jämlikt sexliv fungerar om ingen rättar dem när de är på väg åt fel håll och förklarar hur allt funkar? Som sagt, det är inte bara hur man har ett förhållande som vi alla måste LÄRA oss, vi måste alla lära oss hur sexlust fungerar. Pröva med det först, för det skulle ju vara så onödigt om ert förhållande tog slut bara för att ni inte kunde prata om det här.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena