shit..

Hej!

Jaaa-a du, det här skedet av ett förhållande är alltid lika knepigt! För jo, vi känner igen det som ett typiskt skede som brukar dyka upp någon gång en bit in i förhållandet. Vi ska försöka förklara vad vi menar - men kom ihåg att vi bara är två människor med vår egen uppsättning åsikter och erfarenheter och tankar. Någon annan kanske skulle ge dig helt andra råd och förklaringar, för det är nu bara så att det inte finns några klara regler för kärlek.

Jo, det är alltså vanligt att man kommer in i ett krisigt skede en bit in i förhållandet. Det här har vi både läst om i psykologiböcker och sett tusen gånger hos oss själva och alla våra vänner. För de flesta sker det någon gång när man varit ihop mellan två och tolv månader, i medeltal kanske efter ett halvår. Men det beror helt på hur stormförälskade man är i början, hur det gick till när man blev ihop, hur länge man var kära i varandra innan och vilka "förhinder" förhållandet har, som tex att inte kunna ses så ofta som man vill. Hur som helst, så efter ett tag så svalnar det där rosaskimrande stormförälskade till vanlig vardag och när man inte längre svävar på moln så kommer verkligheten emot. Det är då man börjar se varandra som man verkligen är och då man borde börja fundera på hurudant förhållande man riktigt ska ha, tex vilka "regler" man ska ha för förhållandet och vilken framtid man vill ha ihop. De tydligaste tecknen på det här är just att man börjar störa sig på varandra (som att du nu tycker han är barnslig och säger fel saker), alla hans negativa egenskaper blir plötsligt jättestora och singellivet hägrar som om gräset skulle vara grönare på andra sidan staketet. För många blir det alltså riktigt kris nu.

För en stor del så blir det en besvikelse när man väl fått av sig de rosafärgade glasögonen, man inser kanske att man inte alls passade ihop eller att det inte fanns något djupare att bygga ett stadigt förhållande på. För andra igen så blir förhållandet mera djup och allvarlig kärlek och inte bara förälskelse. Det kan kräva att man förändrar föhållandet lite, kanske är tillsammans på ett annorlunda sätt, inte längre "tar en dag i sänder" utan börjar planera en framtid tillsammans. Hur som helst brukar det krisa lite i det här skedet och väldigt många par gör slut nu. Statistiskt sett är det ju så att de flesta förhållanden tar slut, speciellt medan man ännu är i tonåren. Men det kan vara svårt att göra slut också, för precis som du säger så har man redan en historia tillsammans. Man kanske format sitt liv lite enligt den andra och då kan det vara lite skrämmande att känna att han verkligen kommer att lämna ett tomrum efter sig om man gör slut. Man vet vad man har men inte vad man eventuellt kommer att få, så hotet om att bli ensam kan få många att stanna i "dåliga" förhållanden.

Visst är det många som kommer över den här krisen och som efter det har ett stadigare, djupare förhållande. Andra igen gör slut, blir ihop, gör slut, blir ihop flera gånger om innan de slutligen skils åt för alltid. Medan man ännu är ung, så finns det dock en uppsättning saker som gör det svårare att stanna med någon "för evigt". Dels så verkar hela världen gå ut på att hitta Den Stora Kärleken (vi får öronen fulla av det från allt från kärlekslåtar till lyckliga filmslut)och man känner att man borde jaga den tills man garanterat hittat Den Rätte. Varje kärlek testas därför hårt och eftersom många unga ännu är rätt så kinkiga med hur den perfekte pojkvännen borde vara, så brukar ingen kärlek riktigt duga då nyförälskelsen svalnat (eftersom ingen är perfekt och inget förhålande är perfekt) och man jagar vidare efter någon bättre. Dels kanske man känner att man borde uppleva så mycket av världen och kärleken i allmänhet som möjligt innan man stadgar sig och lämnar sittande i soffan för resten av livet med samma kille.

Så vi tippar på att ni befinner er i det här skedet. Antingen gör ni slut nu eller så måste ni kämpa lite för att få ett allvarligare och djupare förhållande. Man kommer inte över den här krisen utan att vara tvungen att jobba på det. Det kommer kanske inte att vara lika gulligt romantiskt längre och ni kommer inte att sväva på moln, men å andra sidan kan det kännas tryggare att helt kunna vara sig själv tillsammans sedan. Båda valen har sina fördelar och sina nackdelar, men det är bara du som kan bestämma. Har du känslor så det räcker att skapa ett djupare förhållande med honom med, eller var "uppvaknandet" till verkligheten en alltför kall dusch nu? Kärleken är alltid en chanstagning, det finns inga garantier för hur det kommer att gå om du väljer bu eller bä. Men vårt råd är ändå att tänka på situationen just nu. Han kommer tex inte att förändras över en natt till Drömprinsen som plötsligt gör, är och säger allt rätt. Han är vad han är och du är vad du är. Vi vet att du säkert gärna skulle vilja att vi bestämde åt dig, men vännen, det kan och får vi inte. Det är nu bara sådana här val i livet vi alla måste göra själva nu som då.

Vi håller tummarna att du om en månad ska känna dig nöjd med ditt val, vännen :)
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna