Ska jag komma över honom?

Hej Förvirrad jävel@!

Jaaa-a du, det är aldrig lätt med åldersskillnader. Speciellt inte i tonåren, då ett endaste kort år kan betyda så otroooligt mycket i personlig utveckling. Och speciellt inte i tonåren, då två jämnåriga kan vara på väldigt olika mentala utvecklingsnivåer. Vi kan ju inte veta hur utvecklad och mogen vare sig du eller han är. Men om man drar alla över en kam, så är det nog troligt att åldersskillnaden mellan er två är för stor - det är helt enkelt för många år mellan er. Och att påstå att han skulle vara omogen nog för att du och han skulle kunna vara på ens ungefär samma nivå är nog att dumförklara honom ganska ordentligt. Och jo, säkert tycker du själv att du är ovanligt mogen och utvecklad för din ålder - men sötis, det tycker nog de flesta om sig själv. Det är först när man kan se sig själv och sin utveckling i backspegeln som man kan förstå hur stora kliv man tagit i utvecklingen sedan dess.

Varför är mognaden så viktig då? Det handlar inte alls bara om att han kanske vill ha sex - men det ÄR också en faktor. Det är inget större fel på att vilja ha sex med någon, speciellt så länge man har känslor för personen. Men DU ska inte ha sex ännu! Jodå, vi vet att tjejer som är lika gamla som du har sex, men bara för att de har sex behöver de inte vara mogna för det. Det är maaaassor som ska hända i hjärnan (och kroppen) innan man är mogen för sex, men tro inte att en endaste jämngammal till dig skulle erkänna att det nog var för tidigt för dem. Men högst sannolikt var det det och det är också en av de här sakerna man inser först när man flera år senare kan studera dem i backspegeln. Så jo, han kanske vill ha sex med dig, men det är inte sagt att HAN förstår (eller vill acceptera, eller bryr sig) att du är för ung för det. Nu menar vi inte att han kommer att våldta dig eller något, men redan det att han kanske kommer att "tjata" på ett nog så gulligt och romantiskt sätt kan övertala dig till något du innerst inne inte är beredd på.

Men viktigare än sex är er förståelse för varandra. För att kunna ha ett "ordentligt" förhållande med alla chanser att lyckas i längden, vara givande, jämlikt och hälsosamt, så behöver man befinna sig på samma mentala nivå. Plus, såklart, att rent praktiska saker i livet kan bli ett större hinder än man tror, som att han är myndig och inte du.

Nå, i våra öron låter det inte som om du egentligen är så himla intresserad av honom. Har vi rätt? Kanske är du mera smickrad över uppmärksamheten - han är ju ändå 19!!! Och säkert är du, precis som alla andra, nyfiken på allt som har med kärlek att göra. Det här är inget dåligt i sig direkt, men det kan nog välta hela alltihopa, eftersom det redan gungar ordentligt av åldersskillnaden och avståndet. Men vännen, det kommer fler killar. Du måste inte ta alla chanser till kärlek tillvara, speciellt inte potentiellt dåliga sådana, för det kommer att komma fler och bättre chanser. Och säkert kommer de nya chanserna också att befinna sig på ett kortare geografiskt avstånd, så att ni har bättre chanser att träffas. Visst kan ett distansförhållande funka, men då ska man nog vara upp-över-öronen kära och rätt säkra på att man är ganska så "rätt" för varandra. Har man en chans att dela sitt vardagsliv, så har själva förhållandet också så mycket bättre chans att utvecklas till något fint och stadigt.

Stooor kraaaam, hälsar ungdomsifnormatörerna Liselott och Sanna