Snälla hjälp mig!!

Hej!

Oj vännen! :( Det känns som om vi hört din story tusen gånger förr, så det här är nog ett rätt så vanligt skede i kärlekslivet för många unga kvinnor. Det verkar som så, att speciellt för de tjejer som blev ihop med sina långvariga pojkvänner som relativt unga (du borde ju ha varit typ 17, eller?) så smyger sig en kris på någon gång mellan 20 och 30. Kanske är det just för att det så småningom börjar bli på tapeten med lägenhetsköp, barn, billån och alla möjliga andra stora val i livet som antingen är stora investeringar eller oåterkalleliga beslut. När mormor frågat för tredje gången om hon inte ska få bli mormorsmor snart, så börjar säkert de omedvetna tankarna komma upp till ytan: "Men är det faktiskt den här killen jag vill att ska bli pappa till mina barn? Är det honom jag ska dela resten av livet med? Ska mitt liv faktiskt se ut så här?..."

Egentligen är det väl ganska naturligt att det uppstår en kris i det här skedet. Kanske det till och med skulle vara ohälsosamt om man aldrig frågade sig själv om man faktiskt vill fortsätta på just den här stigen i livet. Kanske alla tjejer i samma situation faktiskt gör det, men för vissa är svaret ja så självklart att de knappt märkt av krisen och för andra kanske det tar slut efter ett nej-svar. Kanske det också kan "smitta av sig", så att en separation i umgängeskretsen triggar fler break-ups. Är det överlag många stadiga par i umgängeskretsen, så kan också det här med "stadig framtid" vara en större grej än om exempelvis många ännu är singlar och studerar. Plus att det ändå (åtminstone enligt en del) innebär ett löfte att förlova sig, ett avtal om att tillbringa framtiden tillsammans, så det är kanske inte så lätt att byta stig när man vill.

Eller så kanske det är som i ditt fall, att någon annan kille plötsligt kommer in i bilden och så börjar man ifrågasätta det man redan har. Visst, under hela livet kommer man att träffa andra killar som det klickar med, men man reagerar på dem beroende på hur lycklig man är i sitt förhållande. Är man nöjd och glad med den kärlek man har, så blommar inga förälskelse-känslor upp för den nya (åtminstone gör man inget åt saken). Är man missnöjd, uttråkad, konfliktfylld, otillfredsställd, känner sig bunden eller som om man missat sin ungdom, så kanske man låter känslorna för den nya utvecklas i praktfull blomning. Kanske lockar det förbjudna, det hemlighetsfulla, det nya och okända och pirriga också, men att "fastna" för någon annan brukar vara ett tecken på att det man hade inte var så himla bra i skick.

Vi har haft två Månadens tema här på Decibel där vi skrivit sida upp och sida ner om just sådana här "problem". Sedan när du läst ditt svar här, så gå på Information -> Kärlek & sex -> Parförhållandet och -> Göra slut. För där står bland annat ett viktigt argument (eller en påverkande faktor eller vad vi nu ska kalla det) som du också själv skrev i din fråga: "prova på att leva ensamma för att se om vi behöver varandra eller om vi bara är rädda för att vara ensamma". Just det här kan spela stor roll för er, eftersom ni blev ihop när du var så ung - ni har ju varit tillsammans under nästan hela din ungdom hittills, under några av de absolut viktigaste åren av ditt liv. Så det är klart att ni gått igenom ofantligt mycket tillsammans, haft stöd av varandra, säkert gjort en massa "firsts" med varandra, växt upp tillsammans och säkert växt ihop till en del osv. Då kan det kännas ännu mera skrämmande att försöka stå helt på sina egna ben. Vem är du utan honom? Hur ska ditt liv se ut utan honom? Och eventuellt, där under, tankar i stil med: Hur skulle du ha utvecklats som människa utan honom?

Samtidigt är du säkert rädd att förlora ert gemensamma liv och tryggheten med honom. Du vet vad du har, men inte vad du kommer att få. Och på sätt och vis skulle det troligen vara som att börja som nybörjare igen med en ny kille. Samtidigt som gräset kanske är grönare på andra sidan, så är du ju van med smaken på gräset i din nuvarande hage.

Vi har lite personliga tankar om din situation som vi vill kasta ut åt dig här. Vi kanske är helt ute och cyklar, men vi har som sagt sett många kompisar i samma situation som du är nu och också upplevt liknande själva. Till exempel: Du har troligen aldrig exempelvis bott ensam - och det skulle säkert vara ofantligt nyttigt för dig, så att du skulle hinna lära känna dig själv riktigt på riktigt (utan färgning av pojkvännen) och så att du skulle kunna göra dina egna beslut på ett helt annat sätt än när du tagit hänsyn till en pojkvän. En paus skulle kanske vara riktigt hälsosam för er, oavsett om ni blir ihop tillbaka eller om ni väljer att gå skilda vägar. Just därför kanske det inte heller skulle vara så smart att genast hoppa in i nästa förhållande och börja ställa ditt liv enligt nästa pojkvän. Visst kan det säkert vara svårt att försöka tänka på sig själv när nyförälskelsen stormar och man smickras av någon annans uppmärksamhet. Men du behöver kanske också fråga dig själv hur pass mycket den här nya killen bara är en "ursäkt" eller en spark i rumpan för dig för att börja studera ditt eget liv och "utvärdera" det? Eller en genväg för att slippa vara ensam efter att du gjort slut med din nuvarande?

Är den här nya verkligen seriös, så orkar han nog vänta medan du tar ett par månader eller så för att "hitta dig själv". Vilken kärlek är värd att ha om den dör ut så snabbt? Då hinner du också känna efter ifall det bara var det förbjudnas lockelse, en ursäkt att slippa ur det tidigare förhållandet eller någon annan underliggande orsak till ditt eget intresse för den här nya. Det är ju inte så lyckat heller att kasta sig uppför alla de där "trappstegen" i kärlekslivets utveckling med en viss partner, så att det går för snabbt från typ första kyssen till att ni flyttar ihop. Vill sedan ni satsa på varandra, så njut istället av varje skede utan att tänka för mycket på framtiden. So what att du inte har en garanterat stadig framtid med den här nya - du är bara 25 så det är faktiskt ingen brådska. Men inbilla dig inte att du "lovat" den här nya något bara för att du tog paus/gjorde slut med din gamla. Och inbilla dig inte för en sekund att om du inte "tar" den här nya så måste du vara ensam för resten av livet! Vem vet, kanske de här kommande veckorna är enda gången du verkligen får vara ensam med dig själv i ditt liv?

Som sagt, plöj igenom allt vi skrivit här på Decibels Information om parförhållanden och om att göra slut, där finns garanterat massor av tänkvärt och tips på hur du kan komma vidare från situationen du befinner dig i just nu. Vi håller tummarna!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott, Sanna och Lena