Jag har varit tillsammans med en kille i typ 10 månader. Han är ofta hemma hos mig med tanke på att han har bilkörkort blir det ju lättare för honom att ta sig hit. Så vi är sällan hemma hos honom. Också eftersom dem är fler i familjen och småbarn, så lite mer kaos där.
Iallafall, han är också väldigr pratsam och social. Inte svårt att prata med folk. Så han har etablerat en bra relation med mina föräldrar. Mina föräldrar brukar alltid prata gott om honom. Han är nästan del av familjen kan man säga.
Men problemet är att eftersom att jag så sällan träffar hans föräldrar så har jag i princip ingen relation med dem. Jag menar inte heller att jag förväntar mig en skitbra relation med dem heller eftersom jag är ganska blyg och introvert så jag försöker träffa dem om han erbjuder att vi ska träffa dem eller hjälpa dem med något, även fast jag inte alltid vill. Men för honom såklart.
Grejen är ju den att det blir lätt stelt, hans pappa pratar dessutom bara finska och jag talar nästan ingen finska.
Jag har på senaste nästan fått känslan att dem inte ens gillar mig..
Kanske bara är i mitt huvud men.
Måste man älska sina svärföräldrar?
Yihaw
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Det korta svaret på din fråga är nej, man måste inte älska sina svärföräldrar.
Det långa svaret är också att man inte måste älska dem, och att jag tycker att det framkommer ur din text att du gör vad du kan för att ha en så god relation som möjligt till dem. Men jag vill samtidigt påminna dig om att det kan hända att det inte alls är så att de inte skulle tycka om dig, utan bara att människor är olika. Du skriver att det hemma hos honom finns yngre syskon och att det är mera kaos där, du skriver också att han är social och pratsam medan du är mer introvert. Kanske det helt enkelt är så att hans föräldrar också är mer introverta än honom, eller att det är osäkra på vad du tycker om dem eftersom du inte är så pratsam? Kanske är det lite för kaotiskt hela tiden för att de riktigt ska hinna fokusera på att skapa en relation till dig? Det betyder inte att ni aldrig kommer att göra det, utan bara att det av olika anledningar tar lite tid. Man tänker ofta på vuxna som att de borde föregå med någon sorts exempel, men vuxna kan också vara blyga och osäkra, så hans föräldrar kanske inte vet riktigt hur de skall börja.
På basen av det du skriver så tycker jag att det låter som att du gör helt rätt. Försök att slappna av då du är i deras närhet och bara vara tillsammans med dem. Med tiden kommer ni att lära känna varandra bättre och det är ingenting man behöver stressa fram. Ett sätt att närma sig hans föräldrar lite och visa att du är en bra typ är också att lära känna has yngre syskon bättre och ineragera med dem. Du skriver att hans pappa bara talar finska och att du nästan inte talar finska alls, men då tycker jag att du skall göra det bästa av situationen och bara rada de finska ord du kan efter varandra. Det spelar ingen roll om man säger fel, men det visar att man är villig att lära sig och att man vill väl.
Jag tycker att du låter som en förträfflig svärdotter, så vad skulle de ha för anledning att inte tycka om dig?
Kram,
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar