Trött.

Hej!

Kärleksproblem har en underlig förmåga att dra så himla mycket energi ur en. Känner igen det och ska försöka svara utgående från livserfarenhet hos både mig och tjejerna här på kontoret (även om det ju är våra personliga åsikter).

Det ÄR tungt då tankarna snurrar hela tiden och lösningen på problemen verkar långt borta. Naturligtvis blir du trött av det. Det blir lätt en ond cirkel, så att tex tankarna bara snurrar i huvudet när man ska gå och sova, så att man sover för lite och äter för dåligt, vilket gör en trött och då börjar alla problem kännas ännu tyngre. Man ältar samma saker om och om igen tills hjärnan blir alldeles råddig och kan inte längre se objektivt på något alls. Att låtsas vara glad och lycklig tär också på krafterna. Men kanske det första du borde göra, innan du funderar mer, är att ta en paus från tankarna. Gör något för dig själv en hel kväll eller helgdag, bara koncentrera dig på dig själv och totalvägra att tänka på de här killarna i ditt liv. Ta ett bad/bastu med lugn musik, stearinljus och goda dofter, gör ansiktsbehandling och manikyr och riktigt slappna av. Eller se några härliga filmer på raken och gå fullkomligt upp i handlingen i dem - utan att jämföra tex kärlekshistorierna i filmerna med ditt eget liv. Alternativt läs en bok, hör på en talbok eller bara lyssna på bra musik. Gör något där du inte kan tänka på dina problem eller något där du inte har tid att tänka alls, tex gå på zumba eller en pysselkurs, gör något du älskar att göra och mår bra av. Men tänk inte på killarna! När du känner dig lugn, utvilad och liksom har landat i dig själv igen så ser allt annorlunda ut.

När du haft en paus, så kan du börja fundera på vad du verkligen vill. ÄR du kär i den här killen? Om du är det, varför vågar du inte satsa på honom? Du säger att du inte vill bli sårad, men för att använda mitt favorituttryck: Om man vill vinna måste man i alla fall våga spela! Om du alltid drar dig undan av rädsla att det ska gå illa, så kommer du heller aldrig att bli lyckligt kär, aldrig ha ett bra förhållande med en pojkvän eller uppleva allt som här till kärleken. Det vet du nog. Det hör till kärleken att ta en risk. På samma sätt som att det hör till livet. Klart att du inte MÅSTE ta den här risken precis just nu med just den här killen, men du kan inte fortsätta använda den ursäkten som ett skydd, då kommer du inte att Leva. Visst känns risken lite allvarligare om killen är din vän och du är rädd för att förstöra vänskapen. Men desto större kan vinsten bli, eftersom vänskap brukar vara en jättebra grund att bygga ett förhållande på. Ta mig som exempel, jag har varit ihop i många år med killen som var min bästis! Och även om det skulle skita sig mellan dig och den här killen, så om han är en riktig vän värd att behålla så reder ni ut det och kommer över er kärlekshistoria och blir bättre vänner än förr.

För det är en annan faktor här: det kommer troligen att ta slut mellan er förr eller senare. Det måste inte alls bli så att du ”fastnar i ett högstadieförhållande” – rent statistiskt sett är sannolikheten sååå mycket större att det tar slut mellan er än att ni tex gifter er. Och är det verkligen så hemskt om man hittade mannen man vill dela sitt liv med redan när man gick i högstadiet? Massor och åter massor av par hittade varandra så unga och levde verkligen lyckliga i hela sina liv tillsammans. Det beror ofta delvis på just det att de var så unga - och har därefter växt ihop, lärt känna varandra så väldigt bra och trivs så bra tillsammans. Kanske du skulle försöka ändra din inställning mera till att ”ta en dag i sänder” än att ”fastna”? (Kärleks)livet tar inte slut bara för att du blir ihop med någon! Dels får du ju ett kärleksliv med honom och dels kommer han troligen bara att vara den första i raden i ditt kärleksliv.

Sedan, angående din killkompis, som stött dig genom dina kärleksbekymmer och som nu verkar ha tröttnat: det har säkert varit tungt för honom också. Ibland glömmer man lätt att kompisar som man anförtror sig åt med sina problem också måste använda en massa energi och tid på att lyssna, stötta och ge råd. Man är så upp i sina egna bekymmer att man lätt ältar detsamma för länge och för mycket. Kanske man glömmer att lyssna på kompisen, att bry sig tillbaka, att bara hänga tillsammans och prata om något annat emellanåt också. Vänskap ska ju vara lika mycket ge som ta i långa loppet. Redan en så enkel sak som att han kanske var på bra humör före ni började prata om dina problem ännu en gång, men efteråt hade han ”smittats” av ditt humör och också blev ledsen. Det orkar man ofta många gånger för vännens skull, för att kompisen behöver en, men alla har sin gräns. Kanske var det så att det rann över för honom då när han sa något som sårade dig och att du nu måste svälja dina sårade känslor och jobba för att bli hans vän igen? För att använda ett annat gammalt uttryck: Kärlekar kommer och går men vänner består. Det stämmer så länge man behandlar dem väl.

Lycka till, hälsar ungdomsinformatören Liselott