Har varit intresserad av en kille sedan jag började gymnasiet. I ca 2 månader har vi kollat på varandra i skolan jättemycket, och allt det där. För några veckor sedan la jag till honom på msn, och vi har snackat där 2 gånger. Den senaste gången pratade vi om att vi måste börja prata i skolan, och han höll med om det och allt sånt. Vi pratade till och med om att ses i verkligheten(eftersom det var lov), så jag fick hans nummer.
I tisdags förra veckan så smsade jag honom om han ville ta en fika, och det ville han! SÅ vi bestämde lördag klockan 3 :),
det var verkligen jättemysigt och vi pratade på ett café (där han bjöd på fikat) oavbrutet i 2 ½ timma! tiden bara flög förbi! Han va verkligen jätteintresserad av att veta mer om mig, och ställde mycket frågor och sånt. Det var jag som tillslut sa att jag var tvungen att åka hem för att jag skulle på bio med en kompis senare på kvällen..så han följde mig upp till busshållsplatsen där vi skiljdes med en kram och han sa : Det va trevligt att träffas! Vi ses i skolan på måndag!:)
Sedan när jag satt på bussen smsade jag och tackade för dagen som vart mysig, och tyckte att vi får ses snart igen, och jag avslutade smset med kram.
han skrev tillbaka genast och höll med om att det varit mysigt och att han tyckte att vi ska ses igen, också han avslutade med kram. :)
ÄN så länge är allt jättebra!:),
Idag i skolan så visste jag att det skulle bli pirrigt..och det blev det också..hans kompisar kollade jättemycket, och när vi satt i matsalen så såg jag han som jag gillar då..och han såg mig och log och hejade (nickade med huvudet), och det gjorde jag med.
Men sedan vid skåpen så vågade ingen av oss gå fram till den andre eftersom vi stod omringade av våra kompisar...men jag kände genast att det va så himla stelt så jag ångrade mig direkt efter!
vilket ledde till att jag skrev ett sms lite senare och sa att det va lite stelt på rasten, och att vi får börja prata nu.
grejen är att han inte svarade på det smset:S , och han skriver liksom inte sms först till mig heller i vanliga fall...
så jag känner mig helt lost.
om en kille går med på en fika, går med på att ses snart igen, avslutar med kram, hejar i skolan..men dissar sms??!:S
hur ska man tolka det här egentligen?
trött på att höra av mig först hela tiden.
Hej!
Precis som du säger, så är det väldigt svårt att veta i det här skedet vartåt det kommer att gå. Det är bara så, det måste finnas den där perioden av ovisshet före man blir säker på vad den andra tycker, tänker och känner. Innan man får säkra tecken på att det faktiskt ÄR något mellan er (tex att han säger att han gillar dig, kysser dig eller typ säger att ni är ett par) eller att det INTE är något mellan er (han säger det eller typ blir ihop med någon annan), så måste det vara så där osäkert och jobbigt pirrigt. Jag vet att det är jobbigt, men på samma gång är det lite njutningsfullt och något du kommer att komma ihåg den dag du varit ihop i 10 år med samma kille.
Personligen tycker jag att det låter riktigt lovande, utgående från vad du berättat. För jag tycker ändå inte att det att han dissat ett sms betyder något, en chans till ska nog alla få. Det kan vara så fånigt att han faktiskt inte fått ditt sms (det händer faktiskt nu som då att sms inte kommer fram). Eller så kan Stora Blygheten ha slagit i för honom. Det är rätt vanligt när man har på G med någon, speciellt för killar. Tunghäfta, rädsla för att ta nästa steg, rädsla för att "lova något" även om man skulle vilja det. Oftast kommer man snabbt över Stora Blygheten, men ibland kan den förstöra allt för ett potentiellt bra förhållande. Man får lite kalla fötter och backar ur, fastän man nog har känslor för den andra. Eller så svarar man inte när det är ens tur att svara, vilket leder till att den andra tar illa upp och backar och så plötsligt har allt runnit ut i sanden fastän man inte menade det.
Så mitt råd till dig är att fortsätta ta kontakt med honom. Visst, det känns orättvist att det alltid verkar vara du som tar kontakt först. Som om det inte var riktigt jämlikt eller som om du jagade honom. Men dels måste man våga kämpa lite för saker man vill ha, och svälja en smula av sin stolthet. Dels så verkar han vara blygare och mindre initiativtagande än du och folk är olika till personligheten, han kanske bara är den typen?
Så kör på bara, du har ju inget att förlora. "Om man vill vinna måste man i alla fall våga spela"!
Lycka till, hälsar webbredaktören Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar