två killproblem

Hej!

Har skrivit på ditt svar flera dagar nu, för det är så mycket funderingar vi har om det. Hoppas du orkar läsa ;)

Nu igen måste vi ju såklart börja med att säga att vi inte är några utbildade kärleksexperter med de rätta betygen eller så. Men ändå fattar vi precis vad det är du menar, vilka känslor du känner och varför. Så vi ska försöka hjälpa dig att hitta sätt att hantera det här på, utgående från våra egna erfarenheter (och våra kompisars, och tjejer vi såg i Åminne på ”vår” tid osv osv osv) och lite allmän livskunskap. Välj det du tycker låter vettigt. Men framförallt så ska du veta att du långt ifrån är ensam om både att göra som du gör och om de här känslorna om och orsakerna till sakerna du gör! Det finns och har alltid funnits tjejer som lite kan knäppa med fingrarna och får de killar de vill ha - och som njuter av uppmärksamheten och upplevelserna! Och det i sig är det inget fel på. Det kan vara helt fantastiskt underbart att få den bekräftelse det innebär, få känna sig åtråvärd och beundrad - och avundad av alla andra. Man kan bli riktigt hög på sin egen makt och vilja ha mer och mer. Som du nu, när du önskar att sommaren inte tagit slut.

På sätt och vis är det ju också så här vi uppfostras: om du har något du är bra på, en fördel du har framom andra, så ska du använda det och utnyttja det till din fördel. Vi uppfostras alla att bli företagsamma och ambitiösa och dra ut mesta möjliga ur livet, eller hur? Oavsett om det gäller språkkunskaper, förmåga att skapa saker eller att skaffa vänner. Nå, en av dina fördelar är att du har ett utseende och sätt som killar gillar. Vilket ger dig chansen att bete dig på ett vis som gör att du får en massa beundran och "häftiga upplevelser". Och tyvärr funkar tonårsvärlden så att just de här grejerna är som att samla pärlor till ett halsband, alla skulle nog mer eller mindre gärna vara i dina kläder och åtminstone kunna välja att göra det du gör. Alla tjejer vill nog - åtminstone lite - vara så snygga och charmiga att de kunde välja en ny kille varje festkväll. Och visst, det föder såklart svartsjuka och avundsjuka och det är nog det vi främst oroar oss för när det gäller dig.

Du skriver själv att du vet att det kan se lite horaktigt ut, men att du gör det för att du kan. Tyvärr är det dock mycket möjligt att det bara är det förstnämnda som snart kommer att bli vad andra tänker om dig. De kan tycka att dels det att du KAN välja nästan vem du vill till "hångelpartner", dels att du byter kille för varje ny festkväll och dels att du faktiskt inte menar allvar med någon av de här killarna, gör ditt beteende lite horaktigt. Eller slampigt eller billigt eller vilket ord de nu väljer att använda. Såklart handlar det till största delen om avundsjuka. Men det farliga är här att de kan börja behandla dig utgående från sin uppfattning om ditt "horiga" beteende. De tycker att du beter dig fel, och det förvärras av deras svartsjuka, så att de kan bli riktigt negativt inställda till dig och ge dig en "stämpel" som lösaktig.

Folk kan alltså börja prata skit om dig, eller prata om dig med en nedlåtande ton om "honde som far me all" och som därför inte behöver behandlas med respekt. De kan börja utesluta dig ur kompiskretsen, de inbjudna till hemmafesten eller gänget liksom både som hämnd (för att riktigt ge igen för att du har något de inte har - avundsjuka, alltså) och för att de inte vill titta på när du ståtar med den senaste beundraren (ingen gillar att se på när någon annan hånglar och för många kan det kännas som att du kastar det i ansiktet på dem att du kan välja vemsomhelst medan de önskar att de hade Någon). Du kanske tar någon annans span eller förälskelse och gör den tjejen både knäckt och hämndlystet svartsjuk - och hon kan bli förbannad (speciellt i fyllan) och tala skit om dig åt alla som är inom hörhåll. Och du kanske lämnar besvikna eller till och med brustna hjärtan bakom dig bland killarna du hånglat med. Visst ville de här killarna hångla med dig, men tänk om de känslomässigt ville något mer än så? Tänk om de blev överlyckliga för att den här snygga, charmiga tjejen verkligen SÅG dem och började hoppas på att bli ihop, bli kär osv - men så kastade du dem bara på skrothögen och hörde aldrig av dig igen? Du brydde dig inte ens att fråga vad de hette. Och killar som känner sig utnyttjade, bortkastade, ratade, sårade i stoltheten eller besvikna så kan reagera genom att bli rätt elaka och aggressiva. Vilket kan göra att de kan börja skryta för kompisarna om vad de gjorde med dig eller få det att låta som att du ju far med vem som helst hur som helst. Och de här negativa ryktena om dig kan i värsta fall sprida sig som ringar på vattnet så att till och med lärare eller föräldrar (som kan vara framtida sommarjobbsarbetsgivare eller pojkvänners mammor) kan höra om dem. Eller äldre killar som får för sig att utnyttja den där blåsta bruden som ju ändå verkar hångla med vemsomhelst. Österbotten är så himla litet. Och tro oss, folk kommer kanske inte att tro att du BARA hånglade, de kommer att göra en höna av en fjäder - för folk i allmänhet gillar att skvallra, kritisera och racka ner och överdriver gärna. Visst, det är inte så farligt att "hångla runt", men det är så lätt för folk att dra till med att du då säkert "ligger runt" också.

Tyvärr är det just det här som är den vanliga konsekvensen av att strula runt, hur oskyldigt det än är för dig. Folk som brukar strula runt så brukar helt enkelt få dåligt rykte förr eller senare. Helt oavsett varför de gör det. Och det är därför vi förklarade hur det brukar gå till, så att du ska kunna skydda dig mot det elaka skvallret. För nu just ser du bara fördelarna med det du gör på danserna och förhoppningsvis talar inte folk skit om dig ännu. Och visst ska man njuta av livet och inte bry sig om andras skita i vad andra säger. Men stämplar är väldigt svåra att bli av med när man väl fått dem och de kan hänga med under många herrans år och dra ner på ditt självförtroende och din livskvalitet.

Vi fattar precis alla dina känslor till VARFÖR du gör det - och känner igen känslorna - vi vill alltså först och främst bara inte att du ska få ta skit för det. För det andra så börjar vi fundera på den här bekräftelsen du känner att du får av de här killarna. Det låter som ett typiskt textbokexempel på lite svag självkänsla just det att om du inte fått den där uppmärksamheten och beröringen under festkvällen, så känns den inte helt lyckad. Du känner att du behöver den här uppmärksamheten FRÅN ANDRA, utifrån, för att känna dig lyckad. Och speciellt från killar då, det verkar mest bara vara de som kan bekräfta dig. Det skulle kunna tyda på att du säkert har bra självförtroende, men kanske inte så bra självkänsla. Det betyder att du nog gladeligen vågar kyssa vem du vill och dessutom vet att du kan det (tack vare utseende och charm), men utan det så känner du dig lite ofullkomlig, kanske lite osynlig eller oälskad. Inte ens kompisarna räcker helt till att bekräfta dig. Att du kanske skulle bli lite avundsjuk om dina två beundrare hittade någon annan är ett annat bra exempel, och att du fortsätter att uppmuntra dem fastän du inte har några romantiska känslor för dem.

Jadå, det ÄR spännande och upphetsande och härligt att få beundran, vem skulle ha något emot det, nä. Men det ska inte vara det viktigaste i livet, det ska inte vara något man gör bara för att FÅ något, du ska inte behöva det för att vara lycklig. Den bekräftelse som ger bra självkänsla kommer inifrån en själv, man känner sig värdefull alldeles av sig själv. Speciellt i tonåren så blir folk lätt virriga av alla möjligheter till yttre bekräftelse, som snygga kläder eller dyra kännykän, bra vitsord, att fotislaget klarar sig bra i turneringen, till och med vem som fått tag i mest sprit. Vem man kan locka att hångla med en spelar också roll, typ "säg vem du kysst och jag ska säga dig vem du är". De tror att det är så de blir sedda, det är enda sättet de får veta att de duger. Men det blir en väldigt ostadig grund att stå på - då behövs det ju bara ett illa menat ord (eller ett dåligt vitsord, ett självmål under matchen osv) för att man ska falla pladask till marken som e blöt fläck. Tänk dig känslan om någon du spanat in under festkvällen skulle nobba dig, kanske kalla dig ful eller horig, säga typ "trodde du verkligen att jag sku vilja ha DIG". Har du en bra självkänsla, så visst tar det ont att höra, men din värld kraschar inte. Nå, oavsett vad du tänker nu, så kan man aldrig aldrig få för bra självkänsla, så jobba på den bara. Vi har tex tips här på Decibel under Information->Själ om hur man skaffar sig en bättre självkänsla.

En annan grej vi tänkte på när vi läste dina frågor är om du eventuellt inte riktigt känner dig mogen för ett "riktigt förhållande" ännu? Ett stadigt kärleksförhållande är ju en känslomässig investering, man måste känna en massa och satsa en massa, och investeringen kan ju gå åt pipan om/när förhållandet tar slut. Det är stort redan att bli kär på allvar - man kan ju bli sårad, ju! Det är kan kännas som ett jättekliv att bli ihop med någon på allvar, våga bli mer än kär, våga börja hoppas på en framtid med den här personen, börja bygga ett liv ihop (och det kan vara kämpigt att kompromissa, lära sig hur den andra funkar och tänker osv osv). Så kanske tanken skrämmer dig lite? I så fall är det ju klart att det är lättare att fladdra som en fjäril från blomma till blomma och hångla runt istället för att satsa på EN kille. Kanske en av orsakerna till att du inte ens bryr dig om vad de heter - no strings attatched, liksom. Vi tror dock inte att du måste skynda på lusten att bli ihop med någon, man kan ju inte tvinga fram sådana grejer eller känslor. Troligen så kommer nog lusten att bli ihop och ha ett stadigare förhållande sedan. Kanske blir du störtkär en vacker dag? Var bara medveten då, att ifall det är så att du är lite skraj inför allt vad ett förhållande innebär, så lägg inte benen på ryggen och spring. Försök vara modig och våga ta chansen - det kan ju bli helt underbart, ju - och kom ihåg några små pointers: att ha ett förhållande är något man LÄR sig, man föds inte med de kunskaperna, och alla funkar lite olika, så var lyhörd men pruta inte för mycket på dig själv.

Och så tror vi nog inte att stilen du använt hittills kommer att funka när det gäller att hitta din framtida pojkvän. Kanske det inte är så smart att gå pang på första kyssen med någon du knappt ens sett förr. Det är som att börja förhållandet baklänges eller skippa en massa viktiga stadier som borde komma FÖRE första kyssen. Och oftast är det just de stadierna som man minns med pirr i kroppen sen. Att börja med en kyss kan vara lika tokigt för ett framtida förhållande som att hoppa i säng under första träffen. Troligen finns det andra vägar som skulle funka som en bättre grund för ett förhållande. En bra väg till ett förhållande är ju däremot att faktiskt att vara kompisar först, att man verkligen känner killen ifråga innan de romantiska känslorna långsamt utvecklas. Med det här vill vi inte mena att någon av dina två kompisar/beundrare skulle vara Drömprinsen, men de har en bra fördel som dina one-night-hångel inte haft. Visst borde du ge dem en ärlig chans, eftersom alla faktiskt förtjänar en ärlig chans. Försök att verkligen tänka på dem som personer och inte utifrån ytligheter som tex huruvida de är "populära", vad dina kompisar skulle tycka, huruvida det skulle finnas andra som verkar bättre osv. Eftersom du gillar att flirta med dem ska du även fundera två gånger om det verkligen bara är beundran du vill ha av dem, eller har du faktiskt någon form av känsla för någon av dem där bakom? Kan det alltså finnas djupare orsaker till att du tex skulle bli svartsjuk om de hittade någon annan?

Överlag angående ditt flirtande med dem, så ja, vi fattar att du njuter. Men du vet ju själv att det är oschysst att flirta utan att mena något med det med någon som verkar ha romantiska känslor för en. Man ska helst inte ge fel signaler - och definitivt inte åt folk som man antingen bryr sig om som kompis eller som man umgås mycket med. Det är så onödigt att såra någon. Vi förstår att det är lockande att få "din dagliga dos uppmärksamhet" av dem nu när det inte är säsong för Åminne längre. Men om du ska se de här killarna resten av året, så tänk på deras känslor också, är du snäll. Och kanske på att nu kanske du håller på att förstöra din bekantas lycka, hon som gillar den ena killen?

Så, det blev långt. Bli nu inte ledsen eller pytt på något vi skrivit, för vi känner så igen oss i dig och vet precis hur du känner och tänker. Men senare i livet så har man oftast skaffat sig en del livskunskap om hur man borde bete sig - och kanske blivit smättad på fingrarna av livet när vi själva uppfört oss lite egoistiskt. Så allt vi vill är att du själv inte ska bli smättad på fingrarna av livet, vännen!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna