uppgiven

Hejsan kära Every road leads home to you,

Jag vet inte riktigt vad jag ska ge dig för svar. Det är ju naturligtvis helt omöjligt att veta vad han egentligen tänker och tycker. Men det kan ju vara så som du också skriver att han har gått in i nästa fas, medan du ännu inte är där. Man är ju inte så i synk hela tiden heller.

Nu skriver du inte hur länge det här har hållit på, om det började i samband med att han for in i militären eller om det var redan tidigare.
Mitlitären inverkar nog ganska mycket på de flesta killar, ofta är det första gången som de är en längre tid hemifrån, bor trångt med en massa okända människor, lär sig en massa som kanske inte alltid är så kul.
Eller , tjaa det beror väl på hur man tar det. Vissa killar tycker ju att allt är piss och sk*t medan andra tycker det kan vara intressant. Mindre omställningar kan göra att en person ändras på många sätt.

Sen är det ju ofrånkomligt att ett förhållande ändras, man är inte kvar i det rosenskimrande lycksoruset för evigt. Eller det kan man ju kanske vara, men på ett annat sätt, och man måste nog jobba för att spänningen och pirret ska finnas kvar.

En förklaring på hans beteende kan också vara att han är lite deprimerad, kanske pga milin. Det skulle kunna förklara ganska mycket, med sexet och sånt.

Om du börjar må välldigt dåligt av det här så är väl nog enda sättet att du frågar honom om hur det är. Om han verkligen vill att ni fortsätter tillsammans eller om han känner att han vill ha en paus.
Risken är ju att det faktiskt skulle bli slut mellan er då, men jag tycker inte att det finns något alternativ, om du mår dåligt nu så måste det till en förändring av något slag.

Det kan ju också vara så att han är trött och lite ur balans och har kanske inte märkt att det blivit såhär, om du då tar upp det till diskussion så blir han på samma gång uppmärksam på att du inte mår bra och att han måste ändra lite om han vill ha dig kvar.

Jag vet så väl att man känner att det är påfluget och gnälligt att ta upp obekväma saker, men på samma gång så om han inte har märkt något så måste han ju få veta, det är inte rätt mot någon av er att fortsätta gå på "halvmaskin". Livet är inte bara medvind hela tiden.

Såklart skulle det vara allra, allra bäst om han skulle ta upp det, eller helt enkelt märka av det och ta tag i det. Men tänk om han tänker likadant...
Om han faktiskt skulle ha nån liten depression, så är det nog inte att vänta.
Han kanske inte har märkt att han ändrats, han kanske inte vet vad du tänker ;)
Om han inte upplever att det är något fel så tar han ju knappast upp det heller.
Men det kan ju också vara så att han inte våga ta upp det, då han inte vet vad du tänker och tycker.
Det tar säkert jätte hårt på hans manlighet att han ofta inte kan få utlösning i dig, det gör ju inte saken bättre heller.
Genom att visa att du verkligen älskar och vill ha honom så stärker det också hans självförtroende.

Jag sänder dig massor med styrka och önskar er båda lycka till,
kram ungdomsinforamtören Sanna