va ska vi tala om..

Hej!

Knepigt... Ska försöka mig på några råd, även om jag inte är någon kärleksexpert och det här är bara mina personliga åsikter - och enligt mig ska du inte låtsas som ingenting. Känner du något mer än vänskap så ska du i alla fall ta reda på ifall det KAN bli något mer mellan er!

Det här brukar vara det knepigaste - och viktigaste - steget på vägen mellan vänskap och kärlek. Flicka och pojke möter varandra i en alldaglig situation och vänskap uppstår. I något skede övergår vänskapen i kärlek, men båda är för blyga för att kunna säga det högt och därför är situationen konstig och ohållbar och det man tidigare hade (tex att kunna tala om ditt och datt) förändras. Vara eller inte vara, ska det bli något mera eller inte? Vad tycker och känner den andra och hur ska man få den andras känslor bekräftade så att man vågar ta nästa steg? Och tyvärr finns det ingen enkel lösning, inget "Gör så här så blir det bra". Eller det gör det ju så klart: Du måste bara våga chansa och fråga ifall hon också känner mer för dig än vänskap. Och det är det fantastiskt fasansfulla, underbart skrämmande hoppet man måste våga göra. För det lönar sig inte att vänta på att hon ska våga först - tänk om hon inte vågar och allt bara rinner ut i sanden för att det känns pinsamt och konstigt?

Det påstås överallt att det är bäst att vara ärlig. Det är samtidigt det svåraste, för man borde ju då såklart bara våga kläcka ur sig något i stil med "Hördu nu är det bara så enkelt att nu har jag börjat bli kär i dig och jag undrar vad du tycker om mig?" För att vinna måste man våga spela, sägs det, och det är faktiskt otroligt hur mycket lättare det blir när man uttalat saker högt och lagt alla kort på bordet. Har man tex sagt att nu känns det konstigt, så är det mycket lättare att bli av med det konstiga, lite som att dra ut trollen i solen så spricker de. Men då måste man våga säga saker högt, hur generad och blyg man än är.

Är du rädd, så trösta dig med att ni har den fördelen jämfört med många andra i samma situation att ni förmodligen är ensamma på er joggingtur och därför inte behöver tänka på vad andra ska tänka eller tycka just då. En fördel är också att ni inte behöver se på varandra medan ni pratar. Du kan också göra det i slutet av joggingturen och då ha en möjlighet att "fly fältet" ifall svaret inte blir det du hoppats. Och du har relativt lätt att kunna undvika henne i framtiden om du så önskar, du byter bara joggningsdag. I västa fall förlorar du ditt joggningssällskap och känner dig pinsam och ledsen ett tag efteråt när du ser henne.

Så vad har du att vinna? Mer än joggningssällskap åtminstone ;). Berätta vad du känner. Det är mitt råd. Säg att dina känslor inte behöver betyda att ni inte kan jogga tillsammans eller vara kompisar, utan att du bara vill att hon ska veta att du är öppen för mer än vänskap. Om hon redan känner på sig att det finns något mer mellan er, så har hon säkert redan funderat över vad hon själv känner och då blir förhoppningsvis svaret positivt. Du kan säga att ni inte behöver stressa med att övergå från att bara vara joggningskompisar till ett par och att det säkert kommer att kännas pinsamt tyst och fånigt ett tag tills ni vänjer er vid varandra på det nya sättet. För faran är som det är mellan er nu att det rinner ut i sanden. Det kan kännas så jobbigt att ni börjar undvika varandra med någon fånig undanflykt som att ni är förkylda och inte kan jogga eller att ni tvivlar så på den andras känslor att en tänkbar romans på en ungdomsdans eller i skolan blir starkare än ifall ni faktiskt har något på G.

Så det är bara att blunda, dra ett djupt andetag och fråga! Jodå, lätt för mig att säga, men det är nog det råd de flesta skulle ge, att det brukar löna sig att chansa!
Lycka till!
Hälsar Liselott, webbredaktören