Så de e nu såhär, efter skolavslutningen brukar det vara som en tradition att samlas någonstans med folk och festa och hade bra, så jag var där, han var där. Vi började prata och jag kan ärligt säga vi var inte nyktra. Men vi pratade och pratade och han la armarna om mig och vi pratade jag la armarna om honom vi pratade, och så plötsligt kysstes vi . Det var härligt. Vi kysstes/hånglade en ganska lång stund satte oss ner och pratade hånglade mm... ibland var han med sina kompisar och jag med mina, han kunde söka upp mig plötsligt och bara prata och lite mer u know, well kvällen var perfekt, hans kompisar frågade flera gånger av mig om vi typ friar, jag sa förståss nej för det gjorde vi ju inte, de sa att han tyckt om mig typ 100 år och att han brukar prata om mig och att han hade haft på G med en annan flicka men han hade sakt åt henne att han inte kunde vara med henne eftersom han tyckte om mig, så det var ganska mycket jag fick veta. Well efter den kvällen fortsatte vi att chatta och sms:a och vi planerade att vi skulle träffas nångång liksom han skulle komma över på en kaffe och sånt, allt var perfekt tills han plötsligt en kväll skickade ett sms där det stod att han inte kan göra det har han orkar inte ha ett förhållande och allt sånt nu just, det var inte fel på mig, det var en sak som hänt hans familj något som jag inte vill skriva ut här, jag sa att jag förstod och det var lungt att jag fanns om han ville prata och allt sånt.. men inuti var det inte lungt det hände igen dendär jääävla berg och dahlbanan igen allt e bra sen går allt rätt åt skogen, Jag skickade ett meddelande åt honom där jag skrev att jag vet att dethär e helt fel tid att skicka dethär men att jag tycker om honom och att jag har gjort det så länge jag kan minnas. Han svarade nästa dag med att han inte hade sett meddelandet före men att han inte trodde att han skulle klara av att ha ett förhållande nu att det inte är rätt tid, jag sa att jag visste det men jag behövde bara få säga ut det som det är så han skulle veta. det kändes iallafall bra att ha fått sakt det. Well vi pratade inte på en vecka typ fören häromkvällen när han började skicka med mig igen , helt sånt som förut, lite gulligt och att han skulle vilja spola tillbaka tiden till avslutningen att det var så roligt att han saknar det och så skrev han också att han skulle ändå vilja liksom träffa mig sådär och se om det känns rätt eller fel och se hur det blit, jag sa att det skulle vara bra så man skulle veta, och sånt, och nu idag när jag skickade åt honom så svarade han inte, han hade sett att jag skrev åt honom men han svarade inte! det är inte hela världen, men det är förfan jag blir så jävla förvirrad vad är det han vill?!? nu är allt igen helt upp och ner, jag orkar inte vet inte vad jag ska ta mig till om jag ska fortsätta hoppas och försöka eller ge upp, de verkar alldrig ändå bli nåt, men endå har jag en känsla av att det skulle kunna, det är så jag vet inte vad..... förvirrande. jo förvirrande är det. jag orkar inte gå samma vanliga väg varje gång, en sak blir bra, en annan sak skiter sig, gaaah jag vet inte vad jag ska ta mig till längre jag vill vara med honom men vet inte om det skulle bli något. gaah
aaa
Hej igen!
Ojoojooj, dessa karlar!!! De kan nu verkligen göra en knäpp av förvirring emellanåt!! Vad vill de, vartåt är de på väg, vad känner de... Blir ju inte bättre av att de inte alla gånger ens verkar veta det själv. Ibland undrar vi om inte killar alls tänker på vad de vill och vad de tycker - åtminstone analyserar och betraktar de inte allt ur olika vinklar tusen gånger dygnet runt som vi tejer har en tendes att göra - för ibland verkar det som om de skulle reagera impulsivt på allt som händer... Vi ska försöka se din story ur olika synvinklar nu igen och se om du kan bli lite klokare på honom igen. Men som alltid: vi är inga proffs, vi har bara hunnit med några förvirrande karlar under åren (och sett andras förvirrande karlar). Och bara han vet vad som rör sig i hans skalle, som sagt - om han nu vet det själv.
Något kan ju ha hunnit hända också sedan du skrev till oss, så vi håller tummarna att hela det här svaret är onödigt, för att du redan vet vad han känner och vill ;D
Nå, han verkar ju i alla fall ha vetat om att han varit ordentligt förtjust i dig - i alla fall om man får tro hans kompisar. Okej att kompisar kan vara väldigt välvilligt inställda ifall kompisen har chans på en söt tjej, liksom försöka hjälpa till allt vad de kan, men säkert menade de vad de sa. Och han visade ju nog vad han kände då på skolavslutningen - i alla fall vad han kände just då. Och troligen så är det grunden till hans känslor, den starkaste känslan han har för dig. Annars skulle han inte ha "återkommit" till dig. Om du skulle ha varit en miss eller inte riktigt så "bra" som han hade tänkt sig, så skulle han ju inte ha kommit tillbaka och bett om mer.
Orsaken till hans jag-kan-inte-ha-ett-förhållande-just-nu kan mycket väl ha varit precis av den orsaken han sade. Det händer ju faktiskt att folk inte ljuger för att slippa ur något som är jobbigt just då, utan faktiskt säger precis som det är ;) Kanske något verkligen hade hänt hemma som gjorde att han just då inte kände att han skulle klara av något som helst mer. Men redan efter några dagar kan ju sådant ändå kännas bättre, typ att livet fortsätter trots allt. Och då började han fundera mera på dig igen. ELLER så var det ett spel. Något gjorde att han just då inte ville vara tillsammans med dig. Det kan ha varit så att han plötsligt blev skraj för allt som hände mellan er och allt vad det kan betyda. Att få en flickvän är inte så där bara, det kan betyda en massa förväntningar och krav och spännande saker och hjärtekrossande saker. Det kan hända att han fick lite kalla fötter. Som han sedan kom över, för han kanske mer vill ha dig än inte ha dig. ELLER så hade någon kompis sagt något negativt om dig eller gett honom något råd om dig eller fått honom att tro att man inte borde vilja "binda sig" när man är ung och det är sommar och brudarna står på rad. ELLER så är han en player, en som tänker mer på vad han själv vill just i den sekunden än på vad hon känner. Det skulle ju kunna förklara hans till-och-från-hit-och-dit. Och du är ju med på allt, förstår allt och bara väntar på uppmärksamhet från honom, eller...?
Å ena sidan så skulle vi vilja råda dig att sätta hårt mot hårt, kräva att få ett klart ja eller nej på vad han riktigt menar med dig. Det KAN ju eventuellt göra att tjipp tjopp så är ni ihop och lyckligt kära och änglarna sjunger i himlens höjd. Å andra sidan kan det puscha bort honom. Ge honom ännu kallare fötter, tycka att du kräver, kväver, hänger på honom. Jo vi vet, det är så att man skulle kunna bli knäpp... Vilket som stämmer in på honom kan vi ju inte veta. Det är en balansgång mellan att ha tentaklerna ute för att känna av vartåt det lutar och att inte pusha. En balansgång mellan att inte stänga dörrarna för honom och att inte bli en blöt disktrasa som han kan bestämma över. Kvinnor har tampats med det här problemet i alla tider, nu verkar det vara din tur...
Så vi kan bara hålla tummarna för dig - och hoppas att du har en ljuvlig midsommar, vännen! (och lite nyfikna är vi ju på Hur gick det sen, så skriv gärna in igen, vännen ;D)
häslar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar