Vänskap innan förhållande?

Hej igen Olivia!

Underbart att få höra att du gillade vårt svar! Tack, det värmde :D

Det låter väldigt lovande, med alla de här tecknen på förälskelse som du skriver att han ger dig! Vi tror nog att din magkänsla stämmer, att han gillar dig! Men hur mycket kan vi ju inte veta, folk visar så olika mycket när de är kära. Oavsett, så kan det vara början på mer, på starkare känslor. Så vi förstår att du vill ta det lite lugnt och inte rusa in i något, om du själv inte är upp-över-öronen-kär ännu - och att du inte vill ge honom en massa förhoppningar.

MEN, när man är kär, så övertolkar man så himla lätt, och överreagerar och överanalyserar minsta tecken från den som man gillar. Det hör till förälskelsens symptom att inte alls fungera logiskt och förståndigt, man är liksom bara känslor och ingen hjärna. Så även om du bara skulle ge honom lillfingret så kommer han att HOPPAS att du ger honom hela hjärtat - samtidigt som han kommer att tvivla på allt du gör och misströsta och försöka få ner sina höga förväntningar på jorden igen. Med andra ord, vad du än gör så kommer han att få förväntningar.

Men samtidigt så kan du försöka lindra det här genom att inte göra det sååå tydligt att du uppmuntrar honom. Om du tex skickar vänförfrågan på Facebook, så kan ju dina kompisar göra det samtidigt till honom också, och du kan adda någon av hans kompisar som vän på fb. En annan sak du kan göra är att vara ärlig med honom. Säg som det är, att du vill bli KOMPIS med honom. Om man får dra alla tjejer över en kam, så är vi superbra på att tolka in massor i allt, medan om man får dra alla killar över en kam, så brukar de vara ganska så "what you see is what you get". De brukar lita mer till det som faktiskt sägs rakt ut, vara rakare och enklare än oss tjejer. Så säger du att du vill lära känna honom, så kanske han nog hoppas på något mer, men han tar dig troligen bokstavligt på orden.

Slutligen, att veta att någon är kär i en ÄR alltid en överväldigande upplevelse, varendaste gång, så det är bara att "get used to it" ;D. man blir lätt nervös och orolig och upphetsad för alla möjligheter det medför (man vet ju inte vad allt möjligt ljuvligt och förfärligt som kanske kommer att hända). Och kanske blir man också bekymrad för valet man måste göra. I något skede kanske man måste "bestämma" sig för om man själv gillar honom, om man själv vill satsa, om man själv vill bli ihop med honom. Det är ju inte så lätt att bestämma på förhand - fast man ska ju inte bestämma det på förhand heller. Det är svårt att låta saker och ting bara utveckla sig i sin egen takt och bli som de blir, de flesta av oss skulle vilja veta allt på förhand. Liksom få garantier på hur det kommer att utveckla sig. Men något sådant finns aldrig när det gäller kärlek. Kärlek är ofta som ett eget väsen som ingen kan bestämma över.

Så vårt råd för att du inte ska behöva bli rädd, dra dig undan och tänka negativa tankar är att du ska försöka så gott du kan att inte förvänta dig en massa. Försök att inte föreställa dig så exakt hur det skulle vara att vara ihop med honom, försök att inte gå händelserna i förväg. Det är en vanlig fälla att man föreställer sig det värsta - eller det bästa eller mesta - och sedan stämmer verkligheten inte alls in på alla rosaskimrande guldglittrande bilder man målat upp av honom som Drömkillen inför sin inre syn. Låt allt få ta tid och låt dig själv få tid att känna efter hur det känns, försök att leva i nuet. Låt dig själv också få njuta av att vara omtyckt och få uppmärksamhet - utan att känna att du måste förtjäna det eller göra något åt det. Det låter komplicerat när vi skriver det, men huvudsaken är att du medvetet försöker slappna av och inte läsa in så mycket i situationen. Ta det för vad det är, så kommer det nog att gå bra!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna