Varför?

Hej!

Äschdå, vi förstår absolut att det kan kännas svårt i er relation. Och vi har lite teorier, bland annat på basen av kunskapen i våra infosidor om Parförhållandet. De sidorna ska du gå och läsa sedan när du läst ditt svar här klart. Vi är inga kärleksexperter, men med tiden plockar man upp en och annan kunskap som kanske kunde ses som "klassiska" problem i förhållanden, och det är sådana som vi tror att du har nu. Det skulle garanterat löna sig att tala med någon som är ännu mera insatt i hur förhållanden kan fungera, som en parterapeut, för att en gång för alla få bort de där stenarna som skaver i hjärtat. Vi tror också att det skulle vara bra för ert förhållande för att man genom parterapi får redskap och metoder att använda för att klara av att ha ett hälsosamt förhållande i fortsättningen. Det här svaret räcker nog inte för det - och vi kan ju bara erbjuda teorier. Men kanske vi kan väcka en och annan tanke hos dig?

Vi skulle gissa att du har problem med att riktigt våga lita på din pojkvän. Han har förtigit - ljugit om - en mycket stor sak förr, och då fick nog ditt förtroende för honom sig säkert en ordentlig törn. Klart att man börjar tvivla på någon som inte ens kan berätta hur många barn han har - oavsett vilken osak han än uppgav till varför han inte berättade om dem. När ska nästa hemlighet dyka upp? Kanske det i orsaken han gav till varför han inte berättade dessutom finns annat som kan göra att det känns värre på något vis? Typ att han inte velat berätta om något ex han har barn tillsammans med, vilket kan göra att du tror att han hemlighåller något angående henne? Det kan i sig bidra till varför du har så svårt att sluta tänka på hans ex. Kanske du oroar dig att där finns andra jätteviktiga och stora saker du inte vet om, och därför har du svårt att släppa tankarna på dem? Så mycket verkar i alla fall vara "bevisat", att ju mer man vet om en partners ex, desto mer spelar de exena roll i den egna relationen. Ibland kanske det bästa vore att inte veta något alls om dem, utan så att säga börja från noll i den nya relationen istället, utan att bakgrund och historia spelar roll.

Att ha bristande förtroende för någon kan i sig också förstärka svartsjuke-känslor. Ofta handlar svartsjuka om den egna sjävkänslan, typ att om man innerst inne inte tror att man själv är värd honom, eller över huvudtaget kärlek, så har man svårt att tro att han ska älska en. Då blir man osäker och nervös att han ska hitta någon bättre, och det tar sig uttryck som svartsjuka. Men om man alltså inte annars heller kan lita på honom till 100% kan det såklart vara svårt att våga tro på hans kärlek, våga tro att den ska hålla i sig. Kanske känner man inte bara fasa för att han ska ha känslor kvar för eller oavslutade relationer med sina ex, kanske oroar man sig också för att han ska ha lätt att vara otrogen mot en med eller lämna en för helt nya kvinnor? Kanske hans bakgrunds kärlekshistorier får en att misstänka att historien kan upprepa sig - tex om han hunnit ha många flickvänner/mammor till barn osv? Dessutom var troligen de kvinnorna också äldre och mer erfarna än du känner dig, så då kanske det inte är så långsökt att gissa att tanken på dem påverkar dig när du har sex. Typ "Tänk om de var bättre än jag är, tänk om han gillade dem mer än mig...?

Vi gissar också att han är äldre än dig, eftersom han hunnit få så många barn, och då kan redan det faktum att han hunnit leva så mycket längre än dig bli en faktor för svartsjukan och osäkerhetskänslorna. På sätt och vis har du bara hunnit börja på med det här med kärlek, såväl det faktum att du var oskuld som din ålder när ni blev ihop skulle tyda på det. Jo, ni har varit tillsammans i 6 år, men du är ännu väldigt ung oavsett och att ha ett förhållande är ingen medfödd kunskap. Är man nybörjare är man oftast okunnig i vad det egentligen innebär att ha ett förhållande, har lite att jämföra med och ingen/lite tidigare erfarenhet att luta sig mot - och av okunskap kan man bli rädd och osäker. Vilket kan ta sig uttryck i svartsjuka.

Även om båda i ett förhållande skulle vara kunniga och erfarna vad beträffar kärlek, så brukar stora åldersskillnader redan i sig lätt kunna ställa till problem. Man kanske befinner sig på helt olika utvecklingsnivå i livet, har olika mål i livet, har olika vardag eller vänkretsar eller - som han nu säkert - olika krav på sig. Säkert har de här barnen (och deras mammor i förlängningen) också rätt till delar av hans tid och liv. Kanske går hans bakgrund inte att komma undan heller, eftersom han måste träffa dem? Vilket garanterat inte är lätt att anpassa sig till alla gånger som "den nya flickvännen".

Ju längre man lever desto fler beteendemönster börjar man ha samlat på sig och fastnat i (tex sätt att hantera konflikter på) och det kan vara lite styvt och trögt att få någon att förändra sig efter ett tag - men det går nog. Att få vilket förhållande som helst att fungera är en kunskap vi alltså alla måste lära oss med tiden, inget vi föds med. Vi lär oss genom försök och misstag och genom att snappa upp kunskap från allt från självhjälpsböcker till djupa diskussioner med kompisarna. Men ibland behövs terapi, för även ett par kan fastna i vissa beteendemönster tillsammans, inte bara den ena eller andra parten. Ibland behövs någon utifrån som kommer in och belyser de här mönstren och ger nya sätt att bete sig på och umgås och lösa problem på åt paret. Inget förhållande är/blir någonsin helt perfekt, alla förhållanden kräver de jobb varje dag livet ut - men kanske du nu i och med din fråga känner att det börjar vara dags att ta tag i era problem? Att reda upp så gott det går är alltid bra med tanke på framtiden, tex inför olika "löften" till varandra (att skaffa hus eller barn ihop, gifta sig och andra mera långsiktiga gemensamma åtaganden), också eftersom många åtaganden som tex barn innebär stora påfrestningar på förhållandet. Får man tex inte sova om nätterna för en skrikande baby, så behöver nog förhållandet vara väldigt starkt och stadigt och hälsosamt för att klara av de ansträngningarna som krävs av föräldrarna. Så försök att se om ni exempelvis kan få någon hjälp via kommunen eller församlingen? Oftast finns det nog parterapi eller familjeterapi att få bara man vill.

Hoppas det känns bättre snart <3

Hälsar ungdomsinformatören Liselott och storasyster-sommarjobbaren Angelica