Isomras träffades jag och en kille över facebook, vi bor i olika byar men visste att vi skulle börja sjuan i samma högstadie till hösten. Han började av någon konstig anledning tycka om mig direkt, han sa det åt mig men jag tyckte inte om honom nåt mer än som en vän just då. Tiden gick, han pratade och smsade mer och mer, och jag blev förstås kär i honom, precis som han var i mig. Han är verkligen urgullig, snäll och bra. Vi blev ihop, men problemet blev att vi aldrig kunde träffas när vi bodde ändå ganska långt ifrån varandra. Under tiden vi var ihop (1mån) så träffades vi kanske 3-4 gånger. Det störde såklart både honom och mig, men vi försökte tänka positivt på saken och vänta tills skolan började, vi skulle ju till och med börja på samma klass! men ca. 3 veckor före skolan började, TRE ynka veckor kvar av sommarlovet, släppte han en bomb. Han sa att vi måste ta en paus, att han verkligen hade försökt, men att detta inte gick längre för att vi nästan aldrig träffades. Han hade varit kär i mig nästan hela sommaren, och jag hade verkligen bara börjat tycka mer och mer om honom, och han var min första pojkvän. Han kallade det nu att ta en paus, och att saker och ting kanske skulle ändras när skolan började, att möjligheten fanns att vi skulle bli ihop igen. Jag sa att det var okej, jag ville ju inte göra slut, men var inte han glad, inte kunde ju jag vara det då heller?! Och jag kunde ju inte precis tvinga honom att vara ihop med mig. Han tyckte fortfarande om mig, lite, men såhär blev det. Han började ignorera mig totalt, jag försökte verkligen prata med honom precis som vanligt innan, men han svarade bara kort och verkade tycka jag var otroligt tråkig. Jag kände mig dum och bortglömd, fast jag fortfarande var kär i honom. Skolan började, och han pratar knappt med mig fast vi är på samma klass. Åt mina kompisar som han lärde känna lite i samma veva som han var ihop med mig, är han hur trevlig som helst åt, skojar, skrattar och har sig, men mig glömmer han totalt. Fast vi lovade varandra att vi skulle vara vänner, så märks det inte längre. Han är inte på något sätt elak mot mig, men han bara låtsas som om jag inte fanns. Vad rör sig i en killes huvud? Problemet är ju också det att jag fortfarande tycker väldigt, väldigt mycket om honom, fast jag försöker att låta bli... Tacksam för svar!
Hej!
Jag är ledsen att du är ledsen. Det är det negativa med kärleken, alla de gånger man är olyckligt kär i någon som inte besvarar ens känslor. För jag tycker det låter som att han inte känner på samma sätt för dig längre. Han har slutat vara kär i dig och kommit över dig. Tyvärr händer det lika ofta som att man blir kär eller förälskad i någon. Det är en del av kärlekslivet lika mycket som pirret i magen när man är kär. Förhoppningsvis hittar alla till slut en partner som aldrig slutar vara kär i en och den kan man förhoppningsvis vara lycklig med resten av livet. Men uttrycket "Man måste kyssa många grodor innan man hittar sin prins" stämmer tyvärr, oftast tar det många försök med många olika killar innan man hittar en som det inte tar slut med.
Jag skulle alltså tro att han inte har några känslor kvar för dig annat än kanske lite respekt. Han verkar ta så pass mycket hänsyn till dina känslor att han i alla fall inte ger dig någon anledning att fortsätta vara kär i dig eller ger dig något som helst hopp om att han skulle vara kär i dig. Om det här är orsaken till att han nonchalerar dig, inte pratar med dig eller ens ser dig, så är det egentligen rätt snällt av honom. Han kanske bara inte vill såra dina känslor. Klart att han kan vara omogen och självupptagen och inte tänka ett dugg på vad du känner. Men jag skulle tro att han undviker dig för att han inte vill att du ska vara kär i honom.
Han kan också ha lite dåligt samvete för att han dumpade dig innan skolstarten och för att han sa att ni skulle vara vänner. Han kan ha dåligt samvete också för att han sa att ni skulle ta paus, men istället beter han sig som om det var helt slut mellan er. Kanske är det delvis därför också han undviker dig och hoppas på att du inte ska vara arg och inte tala med honom om det. Det är lite omoget, men det är väl sådant man lär sig med tiden.
Så tyvärr har jag inget magiskt "Gör så här så blir han kär i dig igen" åt dig. Man kan inte bestämma över någon annans känslor och man kan inte ens bestämma vem man själv ska vara kär i. Du kan försöka glömma honom. Jag vet att det är svårt när ni går i samma klass, men tro mig, det finns många killar framför dig ännu som väntar på att du ska upptäcka dem! Livet är långt och det här var bara den första pojkvännen. Han kommer alltid att ha en speciell plats i ditt minne, men nu är det dags att gå vidare.
Lycka till, hälsar webbredaktören Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar