Världen för kärleksfixerad

Hej!

Vi ska absolut svara mera åt dig så fort vi hinner - för det där har vi också funderat mycket på - men först ett svar åt dig från en annan tjej! :

"Alltså jag håller så mycket me! Då det tog slut med mitt x så märkte jag hur mycket annat man har missat och hur mycket otroligt mycket annat fint det finns i vår värld! Varför ska de vara ibland så svårt att endast fösöka bara leva livet och njuta av det? Och framförallt: varför alltid så himla bråttom? Man har ju hela livet på sig att uppleva den stora kärleken!
Förstås har de ju med biologi rätt mycket att göra: kärlek och sex hör ju en del till människans grundbehov, och om vi inte skulle kunna bli så kära skulle vi inte föröka oss så mycket heller. Men tänk hur det skulle vara om det inte skulle finnas några såna känslor? De skulle helt enkelt inte vara så viktigt att ha sex eller överhuvudtagen vela känna närhet med någon.

Men no vill de flesta människor nångång öppna ögonen för så mycket annat i livet också, det gäller bara att helt enkelt leva livet vidare och få en viss livserfarenhet, man lär ju sig oftast något nytt hela tiden ;)

Hoppas du njuter mycket av denna otroligt härliga sommar!
Livsnjutaren"

Hej igen, Filippa!

Och tack igen till Livsnjutaren! Se, det är inte bara du, Filippa, som stör dig på hur kärleksfixerad världen är. :)

Vi har som sagt funderat mycket på det här, både för att den frågan ställts flera gånger förr här, för att vi också bombaderas dagligen med budskapet "Kärlek är Meningen med Livet" i media osv och för det är inte bara under tonåren som vissa är så himla kärleksfixerade. Ibland verkar det nästan bli värre med åren, så att exempelvis en 30-årig singel ofta känner en väldig press på sig att hitta någon att dela livet med och skaffa barn, hund och hus snabba tag. Klart att vi inte har alla svar på den här frågan - det har nog ingen i hela världen - men lite lär man ju sig under livets gång om man kan betrakta saker objektivt.

Kanske kärlek (och sex) är så eftertraktat eftersom det hör till de sköna känslorna i livet. Få saker kan ge oss en sådan naturlig "berusning" som nyförälskelse och sex med en person man tycker om kan vara världens kick. Människan är ju överlag väldigt belönings- och njutningsinriktad, så på sätt och vis är det kanske inte så konstigt att vi också tycker om att se på kärleksfilmer, höra kärlekslåtar osv - det får oss att må bra (så länge vi inte tänker alltför hårt på det vi själva inte har). Till och med att se olycklig kärlek kanske kan vara en underlig njutning: någon annan går igenom samma eller värre olycka än man själv gör eller gjort. men kärleken har blivit så pass idealiserad att den ibland överskuggar allt annat här i livet som kan göra en lycklig och glad.

Men samtidigt verkar det här med att älska och bli älskad också ha blivit något slags statusgrej - kanske har det alltid varit något eftersträvansvärt? Förr var det viktigt att gifta sig bra, sedan när det blev fritt att välja själv så blev det andra "krav" man började ställa på varandra, tex hur pass öppet "lyckliga" man är tillsammans. Många verkar anse att det är bättre att vara ihop än att vara singel. För vissa verkar det nästan vara en bisak hur pass "lycklig" man är...

En annan sak som stör oss med dagens kärleksfixering är kravet på att den man är kär i måste vara Den Rätte, ens Soul-mate, känslorna vara "äkta", man måste passa sååå bra ihop och strävar efter att leva lyckliga tillsammans i alla sina dagar. Inget "mindre" duger. Visst, det är typiskt tonåring att säga sådant som "för alltid" och vara allmänt dramatisk, men ingen verkar riktigt kunna ta en dag i sänder och se vart det leder. Inte heller duger den helt alldagliga och "medelmåttiga" grannpojken utan stenhårda abs, senaste mobilmodellen, plats i fotislaget osv. ALL kärlek är värdefull helt i sig själv, oavsett om det bara var ett par djupa blickar eller flera års förhållande. Allt lär vi oss av - men om vi kräver att varje karl vi faller för måste vara The One, så kommer vi troligen att bli besvikna, för ingen är perfekt. Inget förhållande är perfekt. När den första stormande nyförälskelsen börjar svalna och det visar sig att man haft för höga krav på sin fantastiske Drömprins, så brukar besvikelsen få slut på förhållandet. För att inte tala om alla de krav man ställer på sig själv för att själv bli perfekt, allt från hårtopparna in till att gråta utan att bli rödmosig och snorig...

Vi skulle kunna tala om det här halva dagen, men dels blir man kanske aldrig riktigt klok på varför folk kan få sådana hang-ups på just kärlek och dels så sade ni två redan många kloka ord om det här. Nå, vi hoppas att alla inser och upptäcker hur rikt livet kan vara även utan Århundradets Kärlekssaga. Och vi hoppas att alla sedan den vackra dag de blir kära inser hur fantastisk grannpojken är!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna