Vent

Hej!

Jag förstår verkligen hur jobbig den här situationen är för dig och jag förstår också din oro och din frustration. 

Nya relationer går inte alltid som på räls utan det kan ofta ta ett tag innan man känner sitt trygg och bekväm med sin partner. Det tar också en tid innan man lär sig att förstå och acceptera varandras olikheter och behov. Under den tiden kan det uppstå både missförstånd och frustration.

Det tidiga skedet av ett förhållande är ofta det avgörande. Det är under den här tiden man ska lära känna varandra på insidan. Man ska vara sårbar och visa vem man själv är men också vara en trygg person för sin partner att öppna sig för och göra desamma. Under den här tiden lär man sig vem ens partner är och hur hen funkar. Man lär sig om partnerns behov och hens bra och mindre bra sidor. Sedan är det upp till dig att avgöra om du kan acceptera och leva med de sidorna av din partner som kanske är mindre bra och vilka saker som du vill att hen ska jobba på. Du har alltid rätt att uttrycka vad dina behov är och om din partner har helt motsatta behov är det viktigt att ni kan prata om saken och mötas någonstans i mitten. Det här är då en sak som ni ska jobba på tillsammans. Det är helt okej att du vill vara med din partner hela tiden men det är också helt okej att hen behöver egen tid. Här är det viktigt att ni kan prata om era tankar och känslor och kompromissa så att det känns bra, bekvämt och rättvist för båda. 

Det är inte alls konstigt eller dåligt att du känner ett behov av att känna dig älskad och bekräftad. Det vill dom flesta i ett förhållande. Men det är såklart jättetungt för dig att du går omkring och oroar dig för att din partner hatar dig när du inte får den bekräftelse du behöver. Det är synd att din partner inte varit förstående till dina känslor och även om det är viktigt att du blir trygg och bekväm i dig själv och förhållandet på egen hand är det ju lika viktigt att din partner hjälper dig att känna dig trygg. Det gör man bäst genom att bekräfta den andras känslor och visa hänsyn och fråga hur man kan hjälpa sin partner att känna sig tryggare i förhållandet. Det är ju såklart viktigt att din partner tar dina känslor på allvar och tar hänsyn till dina behov. Du ska ju inte behöva gå omkring och känna dig ensam och orolig. Även om din ensam- och otrygghetskänsla är något som du måste jobba på för dig själv så skulle det ju underlätta om du hade din partners stöd och förståelse i den processen.

Kan du fundera vad du skulle behöva få rent konkret av din partner för att känna dig tryggare och mer bekräftad i er relation. Om du t.ex. skulle vilja ha ett meddelande varje morgon, kan du lägga fram det förslaget till din partner och förklara vad det skulle betyda för dig att få det och hur det skulle underlätta för dig och hjälpa dig att känna dig trygg och bekräftad i förhållandet? Du kan på samma gång fråga din partner om det finns något som du kan göra för att hen ska må bra och känna sig trygg. Då visar du att du också vill vara tillmötesgående och ta hänsyn till din partners behov. Om din partner inte alls verkar förstående eller överhuvudtaget brydd i dina behov finns det kanske skäl att fundera hur hälsosamt det här förhållandet egentligen är för dig. 

Det kan absolut komma perioder där man vill ses lite mindre. I början är allt så nytt och man är så nykär att man nästan inte kan vara ifrån varandra men efter ett tag lugnar det ofta ner sig lite vartefter man blir mer bekväm med varandra. Det kan variera lite för båda i förhållandet när det här händer. Det kan gott och väl hända att din partner känner sig så lugn och bekväm i er relation att hen inte känner att ni måste ses hela tiden. Det kan också hända att hen går igenom en stressig eller tung period för tillfället utan att du kanske vet om det och därför har hen inte lika mycket energi att umgås. Men det kan absolut hända att det vänder igen så småningom.

Kom ihåg att du som sagt alltid får uttrycka vad du tänker och känner och det är viktigt att din partner i alla fall visar att hen bryr sig och försöker förstå dina känslor. Det är ju inte rätt att du går omkring och känner dig ensam och oroar dig hela tiden och bara accepterar att din partner har andra behov än dig medan din partner lever helt i lugn och ro utan att göra minsta uppoffring för att underlätta för dig och ta hänsyn till dina behov. Om man älskar och bryr sig om sin partner borde det inte ens kännas som en stor uppoffring att lätta på deras oro och tillgodose deras behov. Det är viktigt att det inte bara är du som gör uppoffringar utan att ni möts någonstans i mitten.

Det är heller inte helt okej av din partner att säga att du övertänker när du uttrycker hur du känner. Det att du har så här starka känslor kring ert förhållande visar ju hur mycket du älskar din partner och hur gärna du vill få det här att fungera. Även om du skulle övertänka ganska mycket är det ju jätteviktigt att din partner ändå lyssnar till dig, tar in det du säger och lugnar dig genom att bekräfta dig istället för att bara säga att du övertänker. Hur ska en sån kommentar hjälpa dig att sluta övertänka och hur ska det få dig att känna dig trygg? Det är ju ganska dumt om du uttrycker att du oroar dig för er situation och hen bara svarar "du övertänker". Hur ska det få dig att må bättre?

Jag vet att du inte vill höra att du ska prata med din partner. Men tyvärr finns det ingen annan genväg. Det är ni två som har en relation och det är ni två som måste hantera konflikterna och problemen som uppstår. Det här är inte något du kan sköta helt på egen hand eftersom det inte bara är ditt problem. Ni är två i den här situationen och bara för att det är du som skriver in hit med dina bekymmer betyder det inte att det bara är ditt problem. Om det är så att din partner inte ser några som helst problem i er situation medan du ser så pass många att du skriver hit för att få hjälp så tyder det ju på att förhållandet inte är speciellt jämlikt och ni behöver absolut kommunicera mer än vad ni gör i nuläget. Kom ihåg att även du förtjänar att känna dig älskad och bekräftad och få dina behov tillfredsställda. Du är värdefull och viktigt och dina känslor bör bli tagna på allvar!

Kram, 

Rosanna