Vet inte vad jag ska göra..

Hej ledsen tjej!

Känns det bättre idag? Se, när man är förtjust i någon så hör det nästan till att optimismen går i vågor: ena sekunden tänker man typ att "klart jag har en chans, varför skulle han kunna inte gilla mig" men i nästa sekund tänker man istället "nämen vad tror jag nu riktigt om mig själv, jag som är en sådan grå mus, hur kan jag ens tro att han skulle kunna gilla mig..." Det är till och med så att samma hormoner i hjärnan när man är förälskad som gör att man känner sig himlastormande fjärilar-i-magen-lycklig också gör en misströstande, förtvivlad och som i djupaste gropen. Hur gärna man än skulle vilja tro att kärlek är magiskt och så, så blandar biologin sig i och spelar en spratt ibland.

Men det viktigaste är då att inte tro på den andra rösten i ens tankar, den som säger att man inte har någon chans, att man är misslyckad och tråkig, att alla ändra skulle vara bättre flickvänsmaterial osv. Se, alla har vi en sådan röst inom oss, speciellt då när vi har dåliga dagar eller sämre stunder. Knepet är att tysta den där rösten och inte alls lyssna på den, för ju mer vi tror på den, desto sämre självförtroende får vi och desto sämre chanser kommer vi faktiskt att ha på killen vi gillar. För det är klart att du har precis lika stora chanser att få den här killen som din bästis har - så länge du inte låter blygheten sabba allt för dig.

Blyghet kanske är en personlig egenskap som vissa föds med, men definitivt en sådan som man kan övervinna! Man kan jobba bort den, komma över den - och det bästa sättet är att utmana sig själv och ändå göra sådant som man är rädd för. För varje gång man gör något man är blyg och nervös inför, om än bara småsaker, så blir blygheten bara svagare och svagare. För att man inser att det var faktiskt inte så farligt, man gjorde inte bort sig, ingen skrattade. Vågar man aldrig göra något, så visst, ingen skrattar, men man får inte ens reda på att ingen ändå skulle ha skrattat - så blygheten bara håller i sig och VÄXER! Ju mer man inte vågar, desto svårare blir det att våga nästa gång. Men allra värst blir det om man börjar skylla allt på blygheten, som om det inte skulle vara ens eget fel alls att man inte får det man vill i livet. Att använda blyghet som en ursäkt för att slippa göra tunga grejer eller som förklaring till varför det sket sig är inte bara lite fegt, utan det är ju bara man själv som lider av det!  Det är ju bara man själv som låter blygheten hindra en i livet - fastän den mycket väl skulle gå att jobba bort. Utmaningar i livet är till för att övervinnas!

Okej, så kanske han börjat kika mera på din kompis för att hon hörs mer och syns mer. Ibland är det så enkelt att den som har mest - och gladast - ljud får mest uppmärksamhet. Det är lite lättare att koncentrera sig på någon som håller låda. Men det betyder inte alls att hon skulle vara bättre än dig eller att han just därför skulle gilla henne mera. Det är bara det att om du inte ger honom det minsta tecken på att du ens vet att han existerar, alltså inte uppmuntrar honom på minsta sätt, varför skulle han då fortsätta gilla dig? Om han inte får någon respons, något tecken tillbaka på att du gillar honom också? Om du bara sitter tyst och blyg och inte visar att han är välkommen hos dig - hur ska HAN ens våga visa att han gillar dig? Är det inte då mer troligt att han ger upp och ja, kanske söker sig någon annanstans, till någon annan? Förälskelse är flyktig och känslig på det viset, den dör rätt snabbt om den inte blir "matad" med minsta lilla uppmärksamhet. Visst kan folk vara förälskade i en person i eviga tider utan att få minsta gnutta till uppmuntran, men om någon nu faktiskt vågat göra något (tex ta kontakt, fått på g med någon) men sedan inte får något gensvar, då är det nog lätt hänt att man känner sig dissad och avvisad. Kärlekskänslor är inte logiska, de överreagerar och överdramatiserar allt så att minsta lilla negativa tecken lätt blir till en katastrof. Det behöver inte ens vara negativt (tex du behöver inte alls ha sagt något avvisande åt honom, du kanske bara satt tyst och stilla) för att personen ifråga ska övertolka det som ett avvisande.

Men fördelen med att en person nu redan en gång varit intresserad av en och haft på g med en är att det lätt kan återuppväxkas till liv igen. Ofta räcker det med att man helt enklet ger den personen mera uppmärksamhet igen. Att man börjar prata/chatta med honom igen, ler mot honom, skrattar tillsammans med honom, har ett öppet kroppsspråk och verkar intresserad av honom som person - ja då kan känslorna lättare komma tillbaka. "Jamen just ja, hon är ju så gullig ju, tänk om det ändå skulle finnas en chans...?" Speciellt om det råkar sig så att han försökt något på din bästis men inte fått det minsta gensvar (om hon alltså inte gillar honom tillbaka och alltså avvisat honom), så är han säkert mera öppen för förslag igen.

Så försök! Du har inget att förlora på att försöka få honom på kroken igen! Jo, nu säger en blyg människa att nämen det kommer nog att skita sig, jag vågar inte, tänk om jag gör bort mig, tänk om tänk om tänk om... Men det är ju den sortens tankar du ska skippa nu! Tysta ner dem! Bara GÖR något åt den här killen nu. Innan du hinner tänka efter! Vad som än händer kan du vara stolt över att du vågade - och det är sådant som självkänslan och självförtroendet växer av och blygheten misnkar av!

Vi håller tummarna!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna