Det gör ont att minnas, det får mig att gråta om kvällen när jag inser att det inte är vi längre, att han inte är min.
Jag borde inte hoppas, det är ju över, men jag kan inte låta bli, när jag hör hans namn ryser jag till av glädje, när jag träffar honom så kan jag inte hejda mig själv från att snegla åt hans håll.
Vi bor i helt olika städer, han i Gbg jag i Sthlm och vi lyckades få det att funka, tills det inte gjorde det längre. :)
Jag gråter allt oftare om kvällen nu, innan jag ska sova, jag överväger att bara messa något enkelt, men vill inte störa honom, vill inte tränga på.
Jag har berättat för honom hur jag känner, jag sa allt, att jag saknade allt med honom, att om han var min skulle jag påminna honom varje dag om allt som gör honom underbar, allt som är han alltså.
Han känner dock inte samma, självklart älskar han mig, vi har alltid älskat varandra. Bara inte på samma sätt längre. Han säger att vi ska klara att snacka tillslut, vi är ju vänner.
För mig är det en otålig väntan på att jag ska säga något dumt som "jag älskar dig" och sedan ska vi inte prata igen på ett tag.
Han är ett år äldre och ska börja gymnasium efter sommaren, innan dess så är han i frankrike eller hemma, för mig handlar sommaren om att hoppas att han inte träffar någon ny. Då orkar jag inte mer.
I slutet av sommaren så ska vi på träningsläger i ett annat land, då vill jag kunna vinna honom tillbaka. Jag vet bra inte hur? Det är ju svårare andra gången...
Jag vill visa honom vad han inte har, och se om han kanske vill ha tillbaka mig, men hur?
En gemensam vän sa att han tror att han kanske fortfarande gillar mig men det är ju bara nu, han kan ju glömma.
Ser han mig bara som vän så kommer det antagligen sluta med att jag sitter uppe hela nätterna och gråter, skriver och alternativt super. Men jag vill inte att han eller mina vänner ska få veta hur dåligt jag mår när jag inte har honom. Jag vill inte gå tillbaka till det.
Han är det underbaraste killen, alla som träffar honom kan inte låta bli att älska honom. När han ler kan man inte låta bli att le tillbaka.
Vilket kanske är en anledning till att jag är rädd att han ska hitta någon annan.
Snälla hjälp mig? Han är den som gör mig till mig, han är min andra del.
Han får mig att känna mig vacker bara genom att se på mig. Han får mig att räcka till.
Tack :)
Tjejen08 är inte hel
Hej, ååååh gulle vännen, jag lider såååå med dig.
På samma gång som det ju är alldeles underbart att du har fått lära känna honom så visst skulle livet ändå vara lättare om du inte träffat honom.....
Det finns inget bra svar på din fråga. Och fast det säkert inte ger någon tröst och definitivt låter som den medelålders kvinna jag är så måste jag ändå få skriva att: Det är så det är i livet, det hör till att man ska gå igenom kärlekssorger.
Vi måste gå igenom det för att kunna bli vuxna som känner och älskar.
En kärlekssorg kan kännas nästan som en sorg när någon dör, lika stort tomrum lämnar personen som gått vidare efter sig.
Jag tycker inte du ska gå på för mycket och berätta om dina känslor för mycket åt den här killen. För om det ändå skulle finnas en chans att ni någon gång i livet kunde bli tillsammans igen så är det risk för att du skrämmer bort honom för gott om du är för mycket på honom just nu.
Det är jätte svårt att låta bli, jag vet, men du vinner helt säkert på det i längden.
Jag vet ju inte varför det tog slut mellan er men kanske det var ett gemensamt beslut eller så var det någondera av er som ändå tyckte att avståndet blev för långt.
Försök att se dig omkring och upptäck alla härliga killar som jag helt säkert vet att finns runt omkring dig. Nu är det sommar och sol (hoppeligen och inte regn), känslorna brukar svalla när det är sommar och ledigt.
Låt känslorna svalla och försök att hitta någon nära som du kan överrösa med gos.
Naturligtvis ska man aldrig ta första bästa för att glömma någon annan, det är inte rättvist åt någondera parten, men jag misstänker ändå att du skulle behöva ha lite extra kul nu just.
Det behöver ju inte gå så långt att man verkligen inleder något med någon heller, men bara att få flirta lite och att märka att någon annan också stöter på en gör alltid gott.
Så mitt råd nu är att: Ut i världen och ha kul, flirta, skratta, skämta, helt enkelt njut av livet!!!
Var glad och tacksam att du fått uppleva den underbara kärlek som var mellan er två, det är inte alla förunnat.
Göm det i ditt hjärta och låt det få finnas kvar men låt det inte ta över ditt liv så att du glömmer njuta och leva i nuet. Du kan ju inte sen sitta på ålderdomshemmet och bara ha levt på minnen i hela ditt liv. Nej ut och fyll på minnes kontot!!!
Njut av sommar och sol och underbara kärleksstunder i sommar, föremålen kan växla men kärleken består hälsar ungdomsinformatören Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar