Vuxet perspektiv

Hej Knäckebröd!

Bra att du frågade, för ofta blir man ju nog klokare av att diskutera det man funderar på med någon annan. Visserligen kan din fråga höra till det där som de flesta skulle ha en personlig åsikt om och som det nog inte finns någon allmän regel för, men av andras erfarenheter kan man också bli rikare. Och saker och ting kan ju ha ändrats på de få dagar sedan du skrev hit, men jag svarar utgående från det du skrev, skicka fast kommentar på din egen fråga här om du behöver nya råd och bollplank.

Min åsikt och erfarenhet i frågan är nog att det här med vänskap och kärlek/sex inte är så svartvitt som vi ofta gärna skulle vilja att det var. Livet skulle vara så enkelt om det var antingen eller, välj bu eller bä, här går gränsen. Men jag tror att så fort man träffar någon av motsatt kön (eller samma eller "annat" om man så föredrar det) så kommer det alltid att finnas ett visst mått av såväl sexuell attraktion som kärleksmöjligheter med i bilden - det är troligen ytterst sällan 100% vänskap. Ofta kanske man knappt medvetet hinner tänka tanken "tänk om man skulle ha sex med eller bli kär i den här människan" innan man avfärdat den som omöjlig. Man känner bara inte det där första romantiska/sexuella intresset, men nog ett människointresse, så man blir vänner. Ibland kanske man tänker att ja, det skulle kanske ha varit möjligt annars, men just nu passar det inte i mitt liv (tex för att man är upptagen eller intresserad av någon annan) och så blir man vänner istället. Vi har nog en tendens att snabbt klassa en person vi lär känna som ytlig vän, nära vän, själsfrände, vän bara i fotislaget men inte privat, studiekompis man kommer att tappa kontakten med efter examen, milikompis osv, kanske för att det gör det enklare för oss att välja vilket socialt samspelsmönster vi ska följa. Det finns både allmänna sociala regler att följa som egna regler man outtalat gör upp i en viss vänskapsrelation. Exempel på en allmän regel är kanske att det sådär överlag bland unga anses mer okej för tjejkompisar att kramas än för tjej&kille-kompisar - just för att det kaaaanske finns det där sexuella pirret mellan kille och tjej som kaaaaan komplicera saker.

Men ibland händer något. Kanske är det så att det är omständigheterna som plötsligt leder till något helt nytt (kan vara allt från tillfällig kåthet till strandade ensamma tillsammans)? Kanske är det den ena eller båda som förändrats, så att den andra eller båda plötsligt ser på relationen och varandra med nya ögon? Då kan det bero på allt från att den ena utvecklats som person till att den andra blivit singel. Det kan ske plötsligt, men då är det kanske vanligare att det sker långsamt över tid, att den där ena kompisen börjar kännas mer och mer intressant romantiskt och/eller sexuellt. Kanske är det ömsesidigt, kanske inte. Skillnaden mellan en främling man "besluter" sig för att ha som vän och en vän man får mer-än-bara-vän-tankar eller -känslor för är att en vän vet man redan att man gillar som en person - annar skulle man ju inte vara vänner, ju. Därför brukar relationer där man började som bara vänner faktiskt ha större chans att lyckas på sikt, eftersom man troligen redan trivs med varandra, har saker gemensamt (annat än ömsesidig attracktion), gillar varandra som människor osv.

Men. Bara för att man är mer än bara vänner är det inte sagt att man väljer att göra sig till mer än bara vänner, alltså satsa på en romantisk och/eller sexuell relation. Igen, det här med svartvitt, man kanske inte heller tänker att "njäe, jag känner bara 20% attraktion och resten vänskap, det är inte värt att bli ihop med honom för det". Vanligare är det väl då att man väljer att förbli bara vänner för att man är engagerad på annat håll eller för att man tror att det skulle komplicera för mycket eller för att man tror att andra skulle riskera vänskapen då. Eller till och med för att man tror att andra skulle ha åsikter om ens val eller till och med ge en dåligt rykte för det. Det finns ju till och med de som anser att det är lite dåligt att "ta en kompis i brist på bättre", även om det sällan är just så det går till. Personligen skulle jag protestera högljutt mot att en kompis kan vara en nödlösning, eftersom jag varit ihop med min bästis i snart 20 år ;) Vi brukar undvika att bli personliga i svaren, men när det här nu är en sådan där åsikts- och erfarenhetsfundering, så ja, vi var aldrig 100% vänner, men procenten romantisk och sexuell attracktion växte under 3 år och dämpades kanske bara tidvis av våra livsomständigheter. Så you never know vart en relation kan föra, det är ju inget du kan veta när du först träffar en människa.

Om hon (säger hon för enkelhetens skull, klart det kan vara en han eller hen också) nu menade samma kväll att ni bara strulade lite som vänner, så var det hennes åsikt just då. Den kan ändras, men den kan också bli starkare. Ibland kan det ju nog vara så att man "prövar på" en vän för att se om den del sexuell och/eller romantisk attraktion man känner kan leda någonstans. Lite enligt you won´t know until you try-principen. Det kanske inte sker så medvetet alla gånger, det kanske är en stundens ingivelse (eller så skyller man på berusning eller stämning i situationen eller något), men då brukar nog tanken redan ha funnits där i bakhuvudet redan. Visst finns det säkert tillfällen då man känner sig ensam eller kärlekstörstande eller kåt, och råkar nu tillfället infinna sig så nappar man det av andra skäl - vilket kanske är mera vanligt numera då sådant som one nights och kk blivit allt mer okej - men man kysser inte tillbaka någon man inte har det minsta intresse av.

Vartåt hennes intresse för dig utvecklas är dock omöjligt för mig att säga, så försök att hålla kontroll över crushen. Pusha henne inte, skulle jag säga, även om du gärna kan påminna henne om att du existerar. Ifall hon vet om att er kyss väckte känslor hos dig, så ligger bollen nog kanske ändå i hennes hörn nu, tycker jag. Att pressa henne skulle kanske bara bekräfta tankar om att "det blir för komplicerat" eller "rädd att såra honom/mista honom som vän". Det är min tippning i alla fall, då det nu inte finns något regelverk för sådana här situationer ;) Det kanske lönar sig att hålla tyglarna i ett fast grepp för crushen i alla fall, så att känslorna inte rusar iväg med dig. Och fundera vad det var som gjorde att du plötsligt "upptäckte" henne först nu, det kan ge djupare hintar om vad du verkligen vill och känner.

Kram, Liselott