hur berätta för föräldrar om pojkvän?

Hejsan, Cassandra

Ljuvligt att höra att ni har det bra tillsammans och att det funkar så perfekt :)
Men jag blir ändå lite fundersam när jag läser din fråga. Har ni alls träffats på riktigt du och din pojkvän, eller bara via nätet? Vi har ju haft en hel del frågor som handlat lite om sånt här, men då har det visat sig att killen/tjejen inte varit den hen utgett sig för att vara. Men om ni skypat så kan han ju inte låssas vara någon han inte är. Du får inte blir ledsen på mig att jag genast börjar ifrågasätta er relation, men det bästa är ju nog om ni åtm i något skede har kunnat träffas på riktigt. Annars är det ett bra sätt att verkligen lära känna varandra när man skriver till varandra. Man vågar på ett annat sätt säga saker som kan vara svåra att få fram om man träffas f2f. Sen är det också bra att man lär känna varandra ordentligt och får veta lite mera om den andra. Man lär känna den andra mera på djupet :)

Vad gäller om du ska berätta för dina föräldrar så är ju svaret, absolut!!! Du måste ju i något skede berätta om honom. Ni har ju säkert ändå tänkt att ni ska träffa varandras familjer och då är det ju bra om de vet att han finns lite före han dimper ner hos er ;) Nu vet jag ju inte hur långt ifrån varandra ni bor, men kanske ni ändå kan få till en träff inom snar framtid. Sen undrar jag lite över varför det tagit slut tidigare med andra killar då du inte vågat berätta något för dina föräldrar, varför har du inte berättat för dina föräldrar om dina tidigare förhållanden? Vad tror du skulle hända om du berättade, skulle de förbjuda er att ha kontakt eller vill de inte att du ska ha några killar ännu eller vad är det? Nu kan du ju inte egentligen svara på mina frågor men jag vill ändå att du ska fundera lite över dem.

Du har så rätt i att vi alla är människor som gör rätt ibland och fel ibland, men så är det ju i livet och vi kan ju inte för evigt dömas för något vi gjort som kanske inte var så fiffigt eller genomtänkt. Det leder lite in på att ni funderar på att flytta ihop inom en snar framtid. Det är ju nog ett ganska stort steg att ta, dels om ni varit tilllsammans i en månad snart, eventuellt inte träffats IRL osv. Det är ju nog en ganska stor grej att plötsligt inte bo med sina föräldrar, att sen bo med en annan person som har andra vanor och system än vad man själv är van vid kan dessutom bli en ännu större utmaning. Det skulle nog vara bra om ni sådär lite småningom kunde lära känna varandra genom att träffas och tillbringa lite tid tillsammans innan ni flyttar ihop. Det kan ju hända att ni har helt olika uppfattning om städning till exempel, eller så kanske han är van att sitta uppe halva nätterna och du kanske är kvällstrött och morgonpigg. Om man ska bo och leva ihop är det ju också en massa vardaliga saker som kommer mellan, räkningar som ska betalas och mat som ska handlas, det ska skuras och städas.

Jag vill inte vara negativa klubben här men ändå lite förankra er i verkligheten. Visst kan livet vara en dans på rosor, åtm för en tid men vardagen kommer också fram i alla hushåll och förhållanden. Man har lättare att tillsammans gå genom de gråa dagarna om man har hunnit lära känna varandra lite mera innan man flyttar ihop. Dessutom behöver era famlijer hinna vänja sig vid att ni är tillsammans om ni ska börja bo tillsammans.

Hör gärna av dig igen, det känns som att jag gärna vill höra hur det går. Jag önskar er all lycka i livet <3

Varma kramar från ungdomsinformatören Sanna

(sätt gärna mera i kommentaren här under)