mår dåligt...

jag är en tjej på 14år och går på 8:an, jag har en väldigt bra klass tycker jag, vi har nyss fått en ny kille dit också och han verkar vara väldigt snäll och allt. Jag har 2bästavänner, 1flicka som jag absolut aldrig skulle klara mej utan, vi har snart kännt varandra i 1år, sedan jag började i samma fotbolls lag som henne. Hon är den snällaste och roligaste vän jag kan tänka mej. Och så är det en kille, som är 16år, han har jag kännt ända sedan jag flyttat hit, lärde känna varandra via min store bror, som gick i samma skola som han. Vi är grannar men det är det att han och min bror är väldigt bra vänner, och jag känner mej ofta utfryst när jag är med dom. De pratar om allt de gjort typ i helgen osv, och så skrattar de åt saker jag inte fattar något av, sen när jag försöker seja något som hännt mej eller oss, så är de liksom bara "jasså, vem bryr sej" tyyp. det känns som att han inte bryr sej alls i vad jag tycker och tänker och det får mej att bli lessen, och då berättar jag det åt min andra bästavän som förstås hjälper att fösöka bli på bättre humör. min pappa brukar vara full nästan varje kväll, och det tycker jag inte alls om för då blir han väldigt arg på mej och sånnt, men han har aldrig gjort mej något illa annars. men dock det så önskar jag att mina föräldrar skulle skilja sej, och det tycker jag är hemskt att jag gör.. min bror &min lillasyster gör mej också tokiga, de säger åt mej att jag inte har känslor och att jag aldrig skulle kunna må dåligt, att när någon dör så skrattar jag bara. Fast det inte är sannt, jag mår egentligen väldigt dåligt, och har gjort det en tid nu.. Och så har jag varit på den dåliga vägen, jag har nämligen skärt mej/brukar skära mej, men nu när jag ock min bästavän kiira gjorde ett löfte om att aldrig mera skära oss, så har jag försökt sluta, men jag kan inte styra mina tankar. Jag är så deprimerad helatiden och tänker på att allt vore bättre om jag inte fanns, om jag skulle dö bort, jag har också några gånger tänkt ta livet áv mig själv. jag årkar inte längre med dessa tankar och allt, och fastän min klass är jätte snäll, så känner jag mej mobbad och annorlunda, jag blir kallad emo och blir retad och vissa pratar skit om mej när jag har skärt mej. Om du förstod något om vad jag förklarade, så hoppas jag på ett svar, jag vill verkligen ha hjälp. jag vet att jag är ur dålig på att förklara vad jag tänker och så, men hoppas du förstår mej. Tack iförväg!