Hejsjdfj

Hej Ndkfkfnfb!

Tack för din fråga. Jag tror nog att jag hängde med, och på ett ungefär känner jag igen liknande situationer från min ungdom. Jodå, jag är uråldrig (40 år), men vissa saker verkar aldrig förändras. Man skulle ju hoppas det, i dessa #metoo-tider, att alla skulle kunna börja bete sig korrekt i alla situationer, men ibland är världen ändå inte så svartvit, även när vi försöker.

Se, en sak som det kanske inte talas så högt om just nu när så mycket skuld läggs på killarna (typ att det alltid är de som går över gränsen till vad som är okej, de som tafsar, tvingar, våldtar, kränker osv) är att vi tjejer vid många av tillfällena också har en massa känslor som kan komplicera det där med att säga nej. En idiotisk fördom är ju faktiskt att det bara skulle vara killar som är kåta och därför gör en och annan ogenomtänkt sak. Men vi tjejer kan minsann också vara hur kåta som helst, och därför kanske göra saker vi inte är helt hundra på att är så okej. Vi kanske låter killar fortsätta hålla på (tex ta på fiffi), kanske själv tar initiativ (tex till hångel), kanske själv flirtar eller raggar för att få till det sexuellt med en kille osv. För klart att det är spännande och upphetsande för oss också. Klart att vi också är nyfikna på allt som har med sex att göra, klart att vi också vill uppleva en massa inom området - så länge det känns okej, såklart. Och då beror det såklart också på VEM det är man har möjligheten att uppleva tillsammans med. Med Oliver kändes det visst okej för dig? Då var du med på det? Och det är såklart okej, när du själv väljer det och vill det.

Problemen brukar börja just när det inte längre känns okej. Tex när killen går för långt, alltså går över den gräns som vi tycker är okej och också är med på, eller inte lyssnar när vi säger sluta - eller kanske så kanske det är vi själva som liksom fryser till. Antingen rent bokstavligen, eftersom det är en överlevnadsinstinkt (tillsammans med fly- och fäkta-instinkterna) att hålla sig stilla för att bli så lite skadad som möjligt, eller så vågar vi bara inte säga ifrån. Antingen för att vi är blyga och osäkra eller för att andra saker komplicerar det hela. Kanske det som kändes roligt för en stund sedan helt tar slut då om vi säger nej? Kanske han blir våldsam? Kanske han tycker vi bara är löjlig och naiv? Och så vidare.

Man skulle ju önska att alla lärde sig att avläsa varandra och se om motparten faktiskt är med på det som händer, helst också gillar det lika mycket som man själv gör. Och om man inte klarade av att utläsa det på kroppspråk, miner, ljud, blickar osv, så skulle alla behöva lära sig att fråga rakt ut "är det här okej, känns det här bra, får jag göra så här?". Samtycke kallas det när båda är helt med på noterna. Vi får hoppas att #metoo och all sexualupplysning som förhoppningsvis följer på det faktiskt leder till att alla blir experter på att tolka varandra så att ingen kränkning och inga övergrepp någonsin sker längre.

Så på en vanlig hemmafest i stil med den du var på med Oscar och Vincent och Nora, så finns det ännu en faktor som riktigt kan komplicera till saker och ting: alkohol (eller berusning överhuvudtaget). Egentligen spelar det mindre roll än vi sku tro hur mycket någon faktiskt druckit, hur full någon är, eftersom man - liksom nu verkar ha varit fallet i din berättelse - både kan spela full och reagera olika från person till person. Det finns de som tycker det är coolt att vara full, javisst, men i det här fallet har det större betydelse att det finns vissa som tror att det är okej att göra nästan vadsomhelst bara för att de är fulla. "Men jag var ju full, jag kunde inte kontrollera mig då". Men alkohol funkar inte som ursäkt, man kan aldrig skylla på att man var full. Det får man ingen förlåtelse för. Visst är det så att man lättare tappar självkontrollen när man är full, men det stora felet ligger ju i att man överhuvudtaget tror att det någonsin skulle vara okej att tex tafsa på någon utan att fråga lov först. Oavsett om man är full eller inte.

Skulle Vincent ha varit nykter - eller åtminstone inte spela full så hårt - så skulle han kanske märkt att du inte gillade hans stil att röra vid dig helt och hållet. Eller han BORDE ha märkt det, oavsett om han var nykter eller inte. Fastän du inte avbröt något, så borde han ha "kännt på sig" att det ändå fanns saker du kände dig obekväm med. Allra senast när du försökte gå bort från honom, så borde han ha fattat att det han gjorde inte var okej. För att inte tala om att han försökte göra samma sak på Nora och fick en ännu sämre reaktion från henne. Folk går ju inte bort från en om de gillar det man gör mot dem och vill ha mera, eller hur? Igen, oavsett hur full han än var så borde han ha fattat. Så högst troligen valde han att ignorera att du inte var med på noterna. Hans egen lust att tafsa gick före hans respekt för andra. Självisk. Ingen karl är någonsin så kåt att de inte skulle kunna sluta, så allt handlar om hans val. Han ville fortsätta tafsa, så då valde han att bortse från att du var ovillig. Det är kränkande och därmed basta. Klart att det är skäl nog att anmäla honom. Du har rätt att anmäla honom. I teorin skulle du också vinna, i en svartvit värld. Det är ytterst beklagligt att det kanske inte skulle funka så i praktiken, tex för att polisen har såna ofantliga mängder fall att utreda att det här kanske inte skulle få så hög prioritet som vi - och polisen själv - skulle önska. Det är inte rättvist att det kan gå så här, men det är inte meningen att det ska gå till så. På riktigt skulle du kunna anmäla honom för sexuella trakasserier och skulle han fällas så skulle det troligen bli böter.

Så det andra alternativet, det som lämnar kvar då, är att själv stå på dig. Själv vara den som säger ifrån, själv skydda dig från att liknande situationer skulle uppstå i framtiden. Kanske säga till Vincent nästa gång du ser honom att det han gjorde inte var okej. Om du vill och vågar. Då har du åtminstone sagt det, då vet du att du stått på dig. Han kanske tjafsar något tillbaka om att om du inte gillade det, så borde du ha sagt något. Men igen, där är det han som tänker fel. Det borde ha varit han som kollade först med dig om det är okej att han rör vid dig - speciellt på intima ställen - och han som borde ha väntat på att du på sätt eller annat sade ja. Bara att du stannade kvar räknas inte som samtycke, speciellt inte som han med våld höll kvar dig. Berätta att du blev rädd och därför satt kvar. På något plan måste ju han också tycka att det är fel att någon är rädd för honom, han vill ju nog också bli omtyckt som alla andra. Han önskar säkert också att tjejer skulle stanna kvar och vilja att han gör saker för att HAN är en snygg och sexig och charmig typ. Folk i allmänhet tycker inte heller om andra killar som måste tvinga till sig närhet för att få någon närhet.

Och sedan bestämmer du dig för att nästa gång du hamnar i någon liknande situation, så säger du nej högt. Högt! Att säga det högt ger ändå ännu en tröskel för personer att fortsätta, gör det svårare för dem. Att sätta ord på handlingar hjälper ofta, även i obehagliga situationer, för ord är svårare att nonchalera än kroppsspråk, miner osv. Då skulle säkert dina kompisar i den här situationen du berättade om också rusa till och hjälpa dig direkt. De verkade ju nog misstänka att du tyckte det var obehagligt, men vågade kanske inte ingripa, eller var osäkra på vad du ville, eller ville inte stöta sig med honom. Huvudsaken är att alla vet och minns att alla alltid har rätt att säga nej! Närsomhelst, även om man nog skulle ha varit med på det i början. Så därför ska du inte överhuvudtaget skylla på dig själv på något sätt alls! Kom ihåg det!

Slutligen till hånglet med Oliver. Skönt att du redde ut det hela med Nora. Det kan bli knepigt när två kompisar är (eller blir, som i ditt fall) intresserade av samma kille och alla har lite egna regler om vad som är okej och inte okej. Sådär riktigt allmänt, så anses det nog inte som riktigt okej att börja hångla med en kompis crush, och tycker hon också så, så är det ju förståerligt att hon blev arg på dig. Visst var ni tre inblandade, Oliver hade ju också en egen vilja, men ibland krockar alltså det man själv vill (tex kyssa den där snygga killen som visare en uppskattning) och det man kanske borde (värna om den kompisrelation man redan har) och ibland gör vi bra val, ibland mindre bra, och ibland får vi förlåtelse för misstag och ibland inte. Skönt alltså om du och Nora fortfarande är vänner <3

Hoppas det här var till någon hjälp. Det är inte så lätt att ge bra råd och förklaringar i en värld som inte är så svartvit alla gånger. Viktigast är ändå att du lyssnar på dig själv, lär av alla upplevelser och misstag och tar hand om dig själv <3

Kram, Liselott