Sen med tiden blev de svårare för honom att få upp den för han känner stor press att den ska va hård + att sexet och förspelet ska va bra så det blir liksom mekaniskt fast jag försöker säga att de ska ske naturligt genom att slappna av o tänka på va som e skönt och att han måste fokusera på det och inte på att försöka med viljan bli hård. Men han lyssnar ju inte på mig och blir lessen och säger det är fel på hans penis och då e stämningen fuckad och då kan jag inte fråga om han vill gå ner på mig eller röra mig sensuellt heller :(
Så vi har typ slutat ha sex och jag vill gråta. Vi hade inte sex på 5 månader. Sen hadd vi helt bra sex en gång men nu har vi inte haft de på en månad. Vi ha inte ens kommit i närheten av det.
Och det sker aldri naturligt som förr då vi bara gjorde det och flirtade men nu är allt det där roliga spontana borta och det är såå omständigt att få in en mys + sexkväll som är timad så man inte blir så trött att man inte ens hinner pussas och om jag säger att jag vill försöka ha sex eller bara förspel med no pressure så blir de för mycket press på honom och så har vi inte sex och så blir han besviken på sig själv igen. Inget verkar funka enl honom. Jag får inte röra den heller för då blir han också stressad över att inte va hård och han vill inte röra den själv för att... jag vet inte...
Vi har pratat en massa om problemen och jag tror inte det är fel på hans penis. Jag säger också alla snälla saker och uppmuntran jag kommer på och att jag inte måste ha sex utan bara behöver få mysa. Men han tror att mys alltid=sex. Han bara har dåligt självförtroende. Han tror också att vi inte kan ha sex om han masturberat...
Jag bad honom masturbera o tänka på sex eller nåt för att känna sig bättre men han ba nä för han säger att han bara gör det om han känner att han måste komma för han har väntat för länge med att göra det.
Vad ska jag göra? Ledsen kvinna
Barnmorska och sexualrådgivare Malin svarar
Hej,
Jag förstår att ni strugglar ordentligt, speciellt med många känslor på varsitt håll. Det låter som om det hänger mycket press och förväntan i luften, vilket i sin tur leder till att både han och du tar mer avstånd.
Min tanke är att ni kanske skulle behöva någon som hjälpte er att nysta upp nystanet. Kanske det kunde vara en idé att tillsammans träffa en sexualrådgivare? Det är inget fel, varken på honom, hans penis eller dig. När man blir stressad, vilket ni båda verkar vara gällande sex, så drar man sig lätt undan för att fly känslan och pga rädslan för att uppleva mer besvikelse. Ni behöver definitivt få positiva upplevelser av sex. Och det kan ni få, tappa inte hoppet, men ni kanske behöver lägga själva samlaget på hyllan en stund och börja med bara närhet UTAN förväntan på sex. Och ifall rädslan om sex ändå finns, så behöver man påminnas tydligt att det inte kommer ske, och att närhet är det som just nu ska få ta plats. Den heta glöden behöver svalna lite, innan den kan ta eld igen.
Jag tänker att onani för honom är en positiv sak. Ni kan absolut ha sex efter onani, om ni vill. Inget säger att man inte kan det, det handlar bara om vad man vill och vad som känns bra. Känns det inte bra, då avstår man från det. Onani gynnar ofta ens egna lust, och skapar positiva upplevelser. Onani kan också vara ett alternativ för dig, för att på egenhand skapa lust och njutning i detta nu.
I början av ett förhållande är man ofta mer spontan och förälskelsen bidrar ofta till lätt tändning. En tid in i förhållandet blir det mesta mer tryggt. Kroppen orkar inte vara förälskad i all evighet. Ingen är det. Jag brukar säga att det blir tryggt, inte tråkigt som många säger. I det trygga kan man hitta nytt spännande, och så länge man har en kommunikation, man ser och lyssnar till varandra, och vågar berätta vad man behöver, så vattnar man relationen så den förblir trygg och grön.
Skulle sensualitetsträning vara nåt ni kunde göra tillsammans? Du kan hitta det genom att googla. Det ska man utföra tillsammans, med samtycke, UTAN förväntan på sex. Där kunde han få en chans, och försöka ge sig själv chansen njutningen av att vara nära.
Du har absolut inte traumatiserat honom. Någonstans kan jag läsa att ni båda har en längtan, men ni har kört fast lite. I detta läge kan det vara väldigt nyttigt med sexualrådgivning. Prata med honom, och försök att kommunicera utan anklagan. Anklaga inte varandra, lyssna och uttryck din inre sårbara känsla. Lyssna och låt honom också berätta.
Tyvärr kan jag inte lösa något här och nu, men jag hoppas du fått med det något varmt tips.
Kram och lycka till!
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar