Skuldkänslor!!

Svar till Den orolige

Tack för att du skrev hit till Decibel. Ibland då man oroar sej jätte
mycket kan det kännas bättre att få skriva av sej och veta att någon neutral person läser det och försöker sätta sej in i din situation. Nu kan jag inte ta ställning till vad du har gjort, för det skriver du inte, och det är inte heller min sak att ta ställning till, men jag läser i ditt brev att du mår dåligt och har svåra skuldkänslor nu, dvs. du har gjort något som du anser vara fel och som du inte kan prata om med någon – inte ens din mamma. Du skriver också att du är rädd att dethär skall komma ut till andra, att han skall berätta vad du/ni har gjort och det är ofta just dendär
rädslan som får oss människor att göra konstiga saker.

Tänk vad mycket energi det går åt till att försöka gömma allt från
andra, bl.a. din mamma som verkar misstänka något och kanske också dina klasskamrater? Den energin som du normalt sätter på att koncentrera dej i skolan och trivas med livet blir helt förstört av att hela tiden vara rädd att någon annan får veta. Och oron inom dej är alltid större än det som verkligen skulle hända om andra fick veta något, för rädslan gör ju också att allt känns större och farligare än det kanske är.

I och med att jag inte vet exakt vad som har hänt, hur gammal killen är, hurudant förhållande du har till killen osv. så blir det lite
knepigt att svara på vad du skall göra. Överlag gäller ju att om du blir tvingad till något du inte vill göra så har den person som tvingat dej gjort fel. Då måste du berätta om det för någon vuxen så att hon kan hjälpa dej, så att inte samma sak händer igen. Jag kan förstå att det är knepigt när känslor är inblandade om man vet inte riktigt hur man skall t.ex. säga åt en kille att man inte vill det han vill. Men det är ändå något man måste göra för att undvika en sån situation du har hamnat i. Kanske din mamma trots allt kan hjälpa dej och skulle förstå om du berättar för henne? Ibland kan mammor överraska och förstå mycket mer än vi nånsin trott. Trots att hon säkert blir besviken och kanske arg så är det nog bara för att hon skulle vilja skydda dej från allt dåligt som kan hända. Det värsta är ju att faktiskt sätta sej ner och berätta, sen då det är gjort kan man tillsammans komma på olika lösningar på problemet. Alternativet är att du fortsätter gå med dina skuldkänslor och din rädsla för att andra ska få veta. Att skälla ut killen vet jag inte om löser problemet eftersom jag inte vet hur ert förhållande är, men du kan ju förstås försöka prata ut med honom och förklara hur du känner det och att du ångrar det ni gjorde, att det kändes fel och att det antagligen inte var rätt tidpunkt för det ni gjorde.

Du är bara x år och fast det kan kännas för dej att du kan hantera
alla situationer själv så skulle jag nog ändå rekommendera att du tar en vuxen person till hjälp. Det är okej att göra misstag i livet.
Ibland är det helt nödvändigt också för att man ska veta hur man kan undvika samma sak nästa gång. Det viktiga är ändå att man vågar berätta vad som hänt och att det kanske inte blev som du hade tänkt dej. Om du vågar det denhär gången så ger det dej en mycket bättre grund att stå på nästa gång du hamnar i en liknande situation. Då vet du att om du ens lite känner dej tvingad så är det fel och kommer att orsaka skuldkänslor och rädsla.

Jag hoppas du fick någon hjälp av dethär. Kom ihåg att du är värdefull oberoende av vad du har gjort och att allt går att reda ut.

Kram och Lycka till! Kirsi