beatanorexia x2

Hej kämpen!

Vännen, du kvävs inte av ångesten, det kan vi lova. Det känns så och vi vet att det ofta känns så, men försök att komma ihåg att det bara är en känsla. Bara en känsla, inget som kan skada dig. Upprepa det: bara en känsla. Bara en känsla. Bara en känsla. En känsla som gör otroligt ont, men inte en känsla som kan skada dig.

Du skriver det själv: så länge du tar det försiktigt och inte går för snabbt framåt, så går du ändå framåt. Försiktigt, långsamt, du känner dig fram. Såna här saker, en så tuff situation som du nu är i, kan inte gå snabbt. Det finns inga snabba lösningar. Precis som med alla andra psykiska sjukdomar så behövs tid. Alldeles för mycket tid, mycket mer tid än man egentligen skulle vilja ge en sjukdom. Man måste kanske leva en timme i taget, en minut i taget, eller en sekund i taget om det så krävs. Men när tiden har gått så hittar du dig plötsligt där i framtiden som en ny människa med en massa erfarenhet i bagaget som du kanske till och med kan använda för att hjälpa andra. För du vet att det går att överleva, det går att kämpa, du kan lära dig att äta igen och du kommer att klara av det.

Och vet du, ibland leder livet in en i helt fel riktningar. Din dikt om kompassen är otroligt talande och jag tror att många skulle känna igen sig i det du skriver! Det finns säkert många olika orsaker till att din kompass blev felinställd för en stund och att du valde ”fel” stig. Det var inte ditt fel, ibland händer det bara jobbiga saker i livet som gör att den inre kompassen på nåt sätt visar helt fel riktning, som gör att man gör val som skadar en själv istället för val som får en att må bra. Vissa hamnar i drogmissbruk, andra i alkoholberoende, en tredje i självskadebeteende och en fjärde i en depression, eller också i en ätstörning. Det finns så många bakomliggande orsaker till att man börjar må dåligt och kompassen blir förvirrad.

Men nu får du ju hjälp och nu kämpar du ju! Du kanske inte behöver en karta för att hitta en ny väg, tänk om du kanske bara behöver gå samma väg tillbaka? Komma tillbaka till samma vägkorsning och nu istället välja vägen mot livet? Det är precis det jobbet du håller på att göra nu. Det är den vägen du går på. Vägen tillbaka till livet. Och när du är där vid den vägkorsningen, då är du där med en massa kunskap och en massa styrka och du vet vad du klarar av. Och det är mycket.

Kunde du fråga din läkare varför du måste äta psykmedicinen? Be honom/henne förklara varför du behöver den just nu?

Kramar i mängder och massa styrka! Kämpa mot anorexi- och ångestmonstren! Låt dem inte vinna över dig, du är starkare än de är!!!

hälsar Angelica, Sanna och Lena