fem före på att bli apatisk

Hej! 
Tack för att du skriver till oss. Det låter som att du har en tung period i ditt liv just nu men det är jättebra att du tar kontakt hit. Det är också bra att du känner att du har vänner och vuxna i ditt liv som du kan vända dig till. Det betyder att du har ett skyddsnät om det någon gång uppstår en extra tuff situation.  

Även om man har vänner och familj och inte direkt kan peka ut något som är fel i livet kan det ändå kännas som att allt är helt åt skogen. Man kan absolut må dåligt fast man har tak över huvudet, får presenter på sin födelsedag och äter flera gånger om dagen. En människa behöver mer i sitt liv än så.  

Det är jätteviktigt för oss människor att vi känner oss trygga och bekväma i vår miljö. Både hemma och i skolan. Det är även viktigt att man känner att man mår bra båda fysiskt, psykiskt och socialt. Alla dessa är grundpelare för vårt välmående om någon av dessa pelare brister kan det lätt kännas som att hela huset rasar så att säga. Det kan göra att man får en stark känsla av otrygghet, oro och nedstämdhet. Men därför kan det också vara svårt att förstå varför man mår dåligt när man har både vänner, familj och tak över huvudet. Men grejen är den, att det kanske inte är just dom sakerna som är problemet i ditt fall. Ibland är det inte så enkelt att se var problemet verkligen ligger och då behöver man stöd och hjälp för att se det. 

Det är inte alls ovanligt att hela livet blir till fåglar och blommor i samma stund som man sätter sig hos en skolkurator. Vi blir ofta lärda sedan vi var små att ge ett gott första intryck när vi träffar nya människor. Vi har även lärt oss att vara artiga och inte prata om våra problem med främlingar. Då är det inte konstigt att det går precis så när man träffar en ny människa även om hen är en kurator. Det är ett inlärt beteende som tyvärr kommer automatiskt för dom allra flesta. Det krävs ofta övning och ansträngning för att klara av att stå emot det inlärda beteendet och verkligen öppna upp sig. Därför är det inte ett tecken på svaghet att be om hjälp och berätta/visa hur man mår utan det är ett tecken på styrka och mod. 

Ett konkret tips på hur du kan göra inför nästa gång du ska prata med en skolkurator eller annan professionell person är att skriva ner på förhand vad du vill prata om samt hur du mår. Skriv ner precis alla tankar, känslor och problem du kommer att tänka på och ge sedan pappret/dagboken till kuratorn/den professionella vid första besöket. Du får även gärna skriva att du har svårt att öppna dig och att du oftast inte kommer ihåg dina problem i stunden och att kuratorn inte ska lita på att allt är bra bara för att du säger det. Det hjälper kuratorn att förstå dig och hen kan då också ställa frågor på ett sådant sätt att du blir tvungen att tänka till och öppna dig lite mer. Om det känns svårt att bara sätta sig ner och börja skriva kan du istället föra dagbok under några veckor. Varje gång du känner dig ledsen kan du skriva ner vad du är ledsen över, vad det var som triggade den här känslan (alltså vad som fick dig att bli ledsen) och övriga tankar och känslor som du har i stunden. Om du är orolig över att någon ska hitta dagboken kan du skaffa en med lås som du gömmer t.ex. under din madrass. Göm sedan nyckeln någon annanstans. Om det inte känns bekvämt kan du också bara skriva en liten minneslapp i punktform. Skriv ner små minnesord och var bestämd med dig själv att du ska nämna varenda punkt för kuratorn. Minneslappen behöver bara ha nyckelord som bara du själv vet vad dom betyder. Så att du inte behöver oroa dig för att t.ex. någon i din familj ska hitta lappen och kunna läsa den. 

Som sagt krävs det ofta lite övning när man ska börja prata med någon om sitt mående och sina problem. Därför är du redan på god väg när du skrivit hit till oss och jag är jättestolt över dig att du gick till skolkuratorn även om du kände att det inte gick så bra. Men tro mig det var inte ett misslyckande. Du tog dig i kragen och gick dit och satte dig ner. Du kämpade! Var stolt över dig själv! Nästa gång kanske det går lite bättre och nästa gång kanske ännu lite bättre. Du kan inte vänta dig att du ska vara en expert på något som du aldrig gjort förr. Du är inte heller en bra simmare första gången du hoppar i vattnet. Det krävs övning och detsamma gäller när man ska prata och öppna sig om sådant som är känsligt. Var snäll med dig själv och ge dig själv beröm när du gjort ett försök. 

Eftersom du redan är på god väg att börja prata om det som tynger ditt hjärta tycker jag att du absolut ska fortsätta på samma bana. Kan du ta kontakt med skolkuratorn på nytt och boka in ett till möte? Kom ihåg att man ofta behöver träffa en kurator/annan professionell några gånger innan man verkligen börjar märka resultat och ibland klickar man inte med personen man talar med och behöver kanske försöka söka sig till någon annan professionell som man klickar bättre med.  

Om det känns tungt att gå till kuratorn igen och du känner att du behöver lite “prat-övning” innan du bokar en ny tid kan du vända dig till Ärligt talat-chatten. Det är en nationell online-tjänst på nätet för 13-29-åringar. På Ärligt talat kan unga chatta online med professionella inom ungdomssektorn om frågor som är aktuella i deras liv. Handledarteamet består av ca 30 professionella (psykolog, psykoterapeut, skolkurator, socialarbetare, studiehandledare, ungdomshandledare, ungdomsledare etc.), som handleder unga med chatten som verktyg. Chatten betjänar varje vecka måndag till fredag kl. 09-12 samt kl. 19-22. 

Det skulle också vara viktigt att du kunde hitta ett sätt att dämpa de tunga känslorna utan att göra dig själv illa. Självskadebeteende ser lite olika ut för varje individ men det används i många fall som en metod för att distrahera från jobbiga tankar och starka känslor genom att istället fokusera på något helt annat. Tyvärr kan det här beteendet bli lite beroendeframkallande och det kan vara ett svårt mönster att bryta. Därför behöver man hjälp och stöd för att göra det. Det är viktigt att du hittar ett annat, mer hälsosamt sätt att hantera svåra tankar och känslor på. Om man känner ett starkt behov av att skada sig är det bättre att ringa en vän eller någon trygg vuxen. Du kan också distrahera dig med annat som ger samma adrenalinkick som att skada sig. T.ex. ta en kall dusch, lägga en ispåse på valfri kroppsdel eller göra X-hopp eller gå på en rask promenad. Ibland kan man få en översköljande känsla av ångest eller sorg och då är det viktigt att få ut det ur kroppen på något sätt. Istället för att skada dig kan du då skriva ner exakt vad du känner. Gärna på papper. Sedan kan du riva pappret i bitar och slänga det om du vill. Då har du i alla fall sett till att tankarna och känslorna inte blir fast i kroppen där dom kan förstoras.  

Jag hoppas att du fortsätter på den banan du påbörjat och fortsätter gå till skolkuratorn och öva på att prata och öppna upp om sådant som tynger dig. Jag hoppas också att du tar hjälp och pratar med dina vänner och de trygga vuxna som du har i ditt liv. Ingen ska behöva gå igenom tunga perioder på egen hand och vi behöver alla stöd och hjälp ibland. Det är också viktigt att du vågar sätta gränser. Om du känner att någon i t.ex. din familj lägger för mycket ansvar på dig eller annars bara får dig att känna dig mer stressad och ledsen har du all rätt att säga ifrån och berätta hur det känns och uttrycka vad du har för önskemål och behov. Du har all rätt att berätta vad som får dig att må dåligt och vad du behöver för att må bättre. Här kan också en kurator vara till hjälp. Med kuratorn kan du prata om hur det är hemma och så kan kuratorn med ditt samtycke prata med dina föräldrar om det som du upplever. Kuratorn kan även hjälpa dig att hitta var problemet ligger och hur du/ni ska lösa det.

Jag hoppas att det här var till någon hjälp för dig och att du som sagt fortsätter att prata om det som får dig att må dåligt. Du får såklart alltid ta kontakt hit till oss på Decibel ifall du funderar över något eller om du behöver stöd och hjälp. Vi finns här för dig! 

Kram, 
Rosanna