Jag har redan besökt min hälsovårdare på skolan, samt tagit kontakt med HVC och fått en läkares utlåtande - men känner ändå inte att jag fått någon hjälp.
För två månader sedan gick jag på en date, och det ena ledde till det andra. Det slutade med att jag och personen hånglade och han "choked me". Hittar inget bra ord för det på svenska, så hoppas ni förstår vad jag menar.
Jag var helt med på det, och tyckte om det i stunden. Har även blivit "choked" förut, men mycket mildare. Denna gång tappade jag andan flera gånger, och han höll ett ganska hårt grepp om min hals. Mitt i allt så börjar jag hosta, och sade att vi nog får ta det lugnare med "stryptagen" (eftersom vi hållit på en bra stund). Han slutade direkt.
Men jag började inte bara hosta, utan fick nästan inte ur mig något ljud och det kändes helt enkelt inte bra (som att jag visste att det gick för långt). På vägen hem blev jag jätte andfådd av att bara gå, och kunde absolut inte sjunga som vanligt (sjunger annars varje dag, och det är typ min största hobby, så märkte ju av effekten direkt.)
Nåjaa, flera veckor efter daten kände jag mig ännu hostig, väldigt andfådd och hes. Antog att det bara var en förkylning och har därmed försökt vänta ut det. Men nu har det gått två månader, och kan fortfarande inte sjunga som vanligt. Andfåddheten har blivit något bättre, och antar att det kan ha varit förkylningen - men harklar mig fortfarande.
Efter egen research har jag börjat fundera ifall mina stämband kan ha skadats/inflammerats på något sätt? Skulle så gärna vilja kolla upp detta, eller liksom få mer hjälp/tips än det jag fått hittills. Läkaren sade att inflammationen från ett sådant här "trauma" är övergående...men av vad jag läst så kan det handla om permanenta skador. Hälsovårdarens slutsats var att det beror på allergi, eller att jag fysiskt ännu känner av symptom från en sådan psykiskt överväldigande händelse. Förstås kan den här sortens situationer vara traumatiska, men så var det ju inte i mitt fall - snarare något jag njöt av.
Är mer orolig nu att det här kan ha ändrat på min röst permanent, och har varit så stressad över det på sistone så min kompis tipsade om att skriva hit...musik är verkligen allt för mig, och blir verkligen så ledsen över att tänka på hur jag aldrig kommer kunna sjunga igen...bara på grund av en date. Fjädern
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Läkare Heidi svarar
Hej! Strypning kan leda till olika grader av skador beroende på hur hårt och länge man utsätts för det. I ditt fall är det kanske lite svårt att skilja mellan om det är strypningen, förkylningen eller båda som bidrar till dina röstbesvär. Om det blev en inflammation i området kan det ju ta ett tag för den att gå över, särskilt om du efteråt också blev förkyld. Men om du fortsatt har besvär 2 månader efter senaste förkylningen tycker jag ändå att man kunde titta vidare på det hos exempelvis en öron-näsa-hals läkare som kan titta ner med en kamera på stämbanden så att allt ser ut som det ska.
Mvh Heidi
Hej,
Jag hör att detta är någonting som du känner lite skam över och att man inom sjukvåden inte har kunnat bemöta det på ett sakligt sätt. Många upplever att det är upphetsande då någon tar stryptag på en, men som du vet är det någonting som enbart får göras med samtycke (vilket det ju fanns i ert fall). Det lönar sig alltid att man har någon form av tecken eller "safe word" så att den andra personen förstår då det är på rätt nivå av tryck, när man närmar sig gränsen eller när man har gått över den. Att du upphetsas av det är inte konstigt alls och det är inget fel med det, men då det kommer till sex och vad vi tycker om är vi alla olika, och ibland har människor svårt att förstå andras intressen. Jag blir irriterad över sjukvårdens bemötande i detta fall, men försök komma ihåg att det att de inte förstår inte innebär att du har gjort någonting fel (t.ex. en fotbollsspelare som under en match blir sparkad på benet skulle aldrig bli ifrågasatt på samma sätt).
Då man tycker om choking (eller liknande aktiviteter, som trots allt kan vara riskfyllda) är det viktigt att man dels själv känner sina egna gränser och att man hela tiden kommunicerar med sin partner. I detta fall tycker jag att ni båda två gjorde det, men för att vara på den säkra sidan är det bra om ni/du i fortsättningen inte låter det gå riktigt lika långt.
Kram,
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar