15.11.2020
Hej
Jag vet ej fan vad jag ska göra mer. Min bulimi håller på att ha ihjäl mig rent bokstavligen.
Ingen förstår, för att jag ser normal ut nästan åt andra hållet för att vikten spenat iväg efter en anorexi period.
Jag försöker och försöker med behandling. Men är så låst, kommer inte vidare. Och hjälpen med samtal hjälper inte just nu, men ingen förstår det, för att jag är väl frisk nu i omgivningens ögon.
Men allt är så jävla svart och svårt.
Jag kämpar med daglig hetsätning och kräkningar kastar upp precis allt vad jag sätter i min kropp. Även om jag inte hetsäter kastar jag upp.
Och sedan så hetsäter jag nästan bara på natten och bor ensam så att nattsömnen är rubbad och jag är helt sekaisin me alltihopa. Va ska ja gö?
Jag vet ej fan vad jag ska göra mer. Min bulimi håller på att ha ihjäl mig rent bokstavligen.
Ingen förstår, för att jag ser normal ut nästan åt andra hållet för att vikten spenat iväg efter en anorexi period.
Jag försöker och försöker med behandling. Men är så låst, kommer inte vidare. Och hjälpen med samtal hjälper inte just nu, men ingen förstår det, för att jag är väl frisk nu i omgivningens ögon.
Men allt är så jävla svart och svårt.
Jag kämpar med daglig hetsätning och kräkningar kastar upp precis allt vad jag sätter i min kropp. Även om jag inte hetsäter kastar jag upp.
Och sedan så hetsäter jag nästan bara på natten och bor ensam så att nattsömnen är rubbad och jag är helt sekaisin me alltihopa. Va ska ja gö?
Sjukskötaren Ira svarar
16.11.2020
Hej!
Jag kan bara tänka mig att du har det svårt. Det tar så oerhört hårt
på krafterna när ätstörningen är med en dag ut och dag in.
Eftersom du har en vårdkontakt, skulle jag nu uppmuntra dig att ta upp
detta i diskussion. Det låter som att den vård du nu har inte är
tillräckligt intensiv i förhållande till ditt mående. Det lönar sig
att berätta om det så öppet och ärligt som möjligt. Har du någon
anhörig du kunde vända dig till, som också kunde hjälpa med att
organisera mer intensiv vård för dig?
Jag vill avsluta med att påminna dig om att även om det kan kännas
mörkt mitt i sjukdomen, är hoppet alltid där. Våga be om mer stöd!
<3: Ira
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar