hur begår man självmord utan att känna något?

Hej!

Tack för att du skrev in. Jag tror inte det finns något självmordssätt där man inte skulle känna nåt. Vi är kännande varelser och biologiskt ”wired” för att kämpa emot döende (även om man kan känna emotionellt att man inte vill leva mera), om det så är en kroppslig eller mental reaktion.
En annan aspekt till självmord är att det alltid finns en ”risk” att man ”lyckas överleva" men i processen har skadat sig själv allvarligt, exempelvis blivit förlamad i någon del av kroppen.

Självmord är inte lösningen om man lider. Lösningen är att gå och prata med någon och få hjälp för det man känner. Självmordstankar kan vara läskiga och svåra att ha, men man behöver inte skämmas över dem eller skämmas över att söka hjälp för dem. De är ett symptom på mental ohälsa, något som drabbar de flesta av oss i någon grad i något skede av livet. Ett självmord kan man säga att är sista stadiet av en mental sjukdom såsom depression. Detta är jämförbart med mera fysiska sjukdomar, ibland ”vinner” sjukdomen. Men det finns mycket mycket man kan göra före (både med psykiska och fysiska åkommor), för att bota sjukdomen eller hålla den så symptomfri som möjligt, men allt börjar med att man söker hjälp. Man borde inte se på det som något annorlunda att söka hjälp för sina mentala svårigheter som sina kroppsliga svårigheter, vi har utvecklat ett system där vi ska kunna hjälpa båda typerna. :)

Som sagt, ifall du kämpar med självmordstankar är det viktigt att du berättar det för någon. Detta kan exempelvis vara kuratorn på din skola, en förälder eller annan trygg vuxen i din omgivning. Ifall du inte kommer på någon sådan person, så kan man också boka en tid till sitt lokala HVC, så kan de hjälpa en vidare därifrån. Ett annat alternativ är att låta kommunens ungdomsuppsökare hjälpa en boka tider och sånt. Dem hittar du genom att googla ”uppsökande ungdomsarbete” + din kommuns namn. Det finns också många chattar och hjälpnummer för när man inte mår så bra. Jag förslår att du kollar in den HÄR listan med kontakter som vi på Decibel har satt ihop. Där finns många bra, exempelvis kristelefonens nummer.

Det kommer komma många fina stunder i ditt liv ännu, jag lovar! Hang in there, och våga söka hjälp. Ta dag för dag framåt, och om det känns för svårt, timme för timme. En dag så kommer det kännas SÅ värt det att du orkade dig genom den här perioden.

Kram, Kix