
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Det är ganska vanligt att man känner sig rädd för att öppna upp sig om sina problem till någon, speciellt när det är en främmande person. Men man behöver hålla i tankarna att det är en psykologs/terapeuts/kurators JOBB att lyssna och prata med en, och att de har tystnadsplikt. Så man behöver inte skämmas över något eller på det viset oroa sig över hur de uppfattar en.
Det är bra att du är medveten om att du borde prata med någon. Du behöver inte veta exakt vad du ska säga på förhand. Bara känslan av att du behöver prata med någon är tillräcklig, så kan den du prata med sen ställa frågor som hjälper dig att komma igång med pratandet. Som sagt, de jobbar med det här så de är bra på att hitta bra frågor, och du förväntas inte veta svar på förhand, ni är där för att tillsammans jobba för ditt bästa.
Ifall du är orolig för att du inte kommer våga öppna upp alls utan bara sitta tyst så skulle jag föreslå att du på förhand skriver ner på ett papper (eller på datorn och printar ut) vad det är för problem som du upplever. Hur du känner, och varför du är där. Då kan du ge det till psykologen redan i början av besöket (eller till och med på förhand), så slipper du säga det med ord om du inte vet var du ska börja. Sen kan ni använda det du har skrivit som underlag för att öppna diskussionen.
Lycka till!
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar