26.08.2014
Man trodde att cancern var under kontroll men nehhe, var idag på en undersökning i röntgen, de visade sig finnas i bukspottskörtel sådana där metastaser tror ja de heter, så nu e cancern där, får se när de far på hjärtat då, så jag får slippa bort härifrån. Jag tror att jag inte har nå länge kvar att leva, det lät lite så på doktorn, mamma o pappa e här o min bror e här med, de bor här med,mig men i ett skillt rum. Jag känner att krafterna nörjar ta slut och mitt hjärta orkar int lika myki mera, jag har blåa läppar,händer,fötter jag har feber värk diarre o spyr. Jag är totalt sjuk, riktigt trött på livet. På samma gång vill jag bli frisk, men på samma gång vore det skönt att slippa bort från allt, där är Misse o där e Fia o där e allt bra! Döden e inte hemsk, dem e underbar, det går ej att förklara hur det känns men jag är mycket lugn och mycket glad. Jag har bestämt tillsammans med mina föräldrar och läkare att de inte blir någon behandling mera, det va ett väldigt jobbigt beslut, men jag vill leva NU utan behandling, cancern e mycket elakartad och det är stor chans att den sprider sig. Leukemi, mylom, metastaser-hoppas int nån där ute böver lida lika som jag, jag önskar er allt gott o ja e otroligt nöjd att jag fått dela med mig till er, det kan ju hända att jag skriver in ennu men TACK, nu fäster jag uppmärksamhet på familjen o vårdarna, känn ingen oro känn ingen ängslan, ni behöver inte vara ledsna eller känna sorg för jag är Evigt tacksam över att ni finns för alla ungdomar o barn som behöver er, känn mina kramar, jag hoppas alla minns mig soö något bra tack ska ni ha!
Ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
svarar
Ungdomsinformatören Lena
svarar
Praktikant vid Decibel Angelica
svarar
Om Angelica:
Kan svara på frågor om bland annat psykisk hälsa, beroendeproblematik, livskriser, uppväxt och tonår samt skola och utbildning. Jag har en kandidatexamen i specialpedagogik och har fördjupat mig inom psykisk ohälsa och krispsykologi. Jag har egen erfarenhet av att må dåligt och av de destruktiva beteenden som ofta medföljer.
29.08.2014
Hej ännu en gång, Leukemitjejjen!
Voj vännen... Vi hoppas att vi får höra av dig igen. Men även om vi inte gör det, så är det helt okej. För du ska veta att du finns i våra hjärtan och i våra tankar! Du kommer för evigt att vara med oss, oavsett var du finns. Det är VI som ska tacka för att vi har fått följa dig nu under våren och sommaren. Du har gett oss så mycket värdefullt att tänka på, fått oss att njuta mera av våra egna liv och du har gett oss energi till att hjälpa fler unga. Det är som om det du gett oss blivit ringar på vattnet som sprider sig utåt och utåt i all oändlighet <3
Det känns bra att läsa att du känner dig glad och lugn. Det kanske kommer upp- och nedgångar i humöret nu och det är helt okej. Försök bara att njuta av familjen så gott du kan, och prata om hur du känner och vad du tänker på. Prata gärna med de i personalen du står nära och kanske även med en terapeut där ifall du känner att du vill. Minns att du har rätt att känna och tänka precis som du vill, det finns inget rätt eller fel här. Och så är det skönt att höra att du har Fia och Misse som väntar på dig, när du än kommer att träffa dem igen.
Vi har sparat alla dina 26 frågor i en mapp och vi har printat ut en av dem till vår Wall of Fame. Det är en anslagstavla här på kontoret där vi sätter upp sådana frågor eller saker unga skrivit till oss som betytt mycket för oss. Du finns på vår vägg, i våra tankar och i våra hjärtan, vännen!
Megasuperdupergigantisktjättestooooooooooooooooooooooooooor kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam,
hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna och storasystrarna Lena och Angelica
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar