leukemitjejjens memoarer 2

Hittade lite till från dagboken som vår fina unge ville dela med sig.
Jag har när jag varit sjuk, funderat mycket på hur man kan bli så hjälplös så man inte klarar av att ta hand om sin egen kropp. Det har varit en kamp att inte klara av att gå på wc, inte klara av att duscha inte klara av att äta inte klara av något själv! Jag har kämpat emot för att jag tyckt att det har varit pinsamt och tungt. I duschen har jag många gånger sparkat och slagit omkring mig men detta trots smärta har jag klarat av. Att jag hamnat ha kateter och blöja har kanske varit det mest hemska med denna sjukdom, att andra måste sköta om mina behov och att andra byter och torkar upp efter en när det hänt en olycka! Usch vad jag hatat detta. När jag med all min kraft försökat klättra över mina sängstöd på sängen bara för att slippa och gå och nät jag väl klarat av att gå med hjälp har det enda blivit bara till rop och gråt. All smärta går ej att förklara med ord. Tänk er att ni brännerer på en brännässla och fortsätter hela tiden det har inget slut. Smärtan har dock varit värre än så, många gånger har jag inte klarat av den men endå stått ut endå försökt leva. alla slangar och mediciner USCH jag mår illa! Mina kramdjur åh jag älskar dem...
Trots detta elände är livet en gåva, kom ihåg nästa gång ni går igenom något tungt, att livet är en gåva och kom ihåg att dela med dig så du har andra vingar att flyga med för en liten stund.
Oj vi har suttit länge och läst vår dotters reflektioner över livet, hur hon plågats vi minns sista gången vi böt hrnnes blöja hur hon inte orkade kämpa emot men hur hennes blick kämpade emot-undrar vad ungen tänkte. Vi har haft en skön hel med sorg och skratt och efter vi läst hennes dagbok har vi fått kämparglöd. Vår fina lilla späda ängel, hon var liten hade en väldigt liten kropp men hennes händer gjorde stor nytta TACK VÄNNEN!