Något är fel i kroppen!

28.04.2024
Jag har en stark känsla av att något är fel i min kropp. Det känns som att inte allting står rätt till.

Under många år har jag dragits med psykisk ohälsa. Djupa långvariga och återkommande depressioner. Ätstörningar (anorexi och bulimi) inkopplat ocd och ångest också på det. Jag har aldrig blivit bra från något av detta trots att jag fått både poliklinisk, dagvård och heldygnsvård. Mina sjukdomar speciellt ätstörningen sitter kvar och begränsar mitt liv väldigt mycket utan att närmare gå in på vad eller hur det begränsar men det kan väl alla förstå att en sjukdom på sätt och vis gör. Kampen fortsätter varje dag och jag slits mellan perioder av svält+kompensation eller hetsätning+kompensation och jag är snart 29 år!! Dethär har pågått nu ända sedan 13 års ålder och det känns så hemskt. Dels hur mycket tid som slösats i sjukdomen. Men hur mycket jag försummat eller egentligen hur mycket sjukdomen tagit ifrån mig.
Helt ärligt är vården inte bra. Just nu står jag utan vård och behandling för att jag är för gammal? Till vård. Eller för att jag har mentalvårdsbyrån där var man absolut från första stund inte alls förstått sig på detta. Dethär är en frustration-jag upplever att jag inte kommer vidare och har ingen hjälp och vård för det heller. Nu har jag spytt ur mig dethär. Nu till min egentliga undran.

Jag upplever att något är fel i min kropp. Jag har otroligt ont i mina leder. Jag får inflammationer i lederna väldigt lätt. Jag har under den senaste tiden behövt planera om för att mina knän är så sjuka och mina skuldror likaså. Dethär har jag påpekat i vården men ingen tar det på allvar. Jag upplever en konstig klumpkänsla i halsen som inte är ångest utan det är påriktigt en kula där. Jag funderar om jag har hypotyreos trots att mina tyroxinvärden är bra. Men många av de tecken som hypotyreos har stämmer in på mig.
Jag känner att något är galet i min kropp. Den känns stressad, tung, trött, utmattad, värker, musklerna hoppar ibland och gör väldigt ont.

Jag vet inte helt ärligt vad jag skall göra. Arbetshälsovården har vi så dåligt avtal med så dit är det ingen vits att försöka. Vanliga hvc sätter mig på antidepp utan uppföljning och skiter blankt i hur det blir. Jag är så uppgiven på att behöva kriga sig blodig för att få hjälp. Jag vet inte hur jag skall göra. Hur hade ni gjort?
Tessi klippt

Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar

02.05.2024

Hej,

Jag hör att du har det tungt just nu och kämpar för att hålla dig "på benen". Jag önskar att det inte var så tungt och ensamt för dig, men jag vet att det är precis så det kan kännas då man befinner sig mitt i den situationen.

Du skriver att du i många år har upplevt depression, ångest och ätstörningar, och att hjälpen du har fått inte har varit tillräcklig. Jag inser att du har besökt så många olika läkare och olika personer inom vården att det säkerligen känns fruktansvärt tröttsamt att gång på gång försöka öppna upp och vara mottaglig för att ta emot hjälp - speciellt då det känns som att förståelsen för de många olika sidorna av din sjukdom inte finns. En av de negativa sidorna med att ha depressioner och ångest är också att det tyvärr kan vara svårare att som patient bli tagen på allvar då man söker hjälp för något annat problem. Tyvärr brukar i all synnerhet diffusa symtom som värk, trötthet, yrsel och liknande bara bli förbisedda som en del av de befintliga diagnoserna (trots att de ju inte alls behöver bero på dem.).

Du frågar hur vi skulle ha gjort om vi var i ditt ställe. Och jag önskar att jag skulle ha en magisk och helt ny lösning till dina problem men det har jag tyvärr inte. Det jag däremot vet både med erfarenhet av att ha jobbat inom vården och som patient med flera olika diagnoser är att det otroligt långt handlar om att man kommer i kontakt med rätt person inom vården som ser en och kan hjälpa en vidare. Det är både en för- och en nackdel med att vården handlar om interaktion mellan människor för det kan antingen handla om att man blir bemött helt rätt - om det är rätt person, eller helt fel. Det borde ju inte få finnas utrymme för att någon blir förbisedd och det är givetvis ingenting som sker avsiktligt men eftersom vården i grunden handlar om vilja att hjälpa andra så är det förstås ganska oundvikligt att det blir så att man har en starkare vilja att hjälpa personer soom man känner en koppling till.

Mitt enda råd är därför att du måste fortsätta försöka och kämpa lite till för att hitta din rätta person, som förhoppningsvis kan göra situationen bättre för dig. Till att börja med skulle jag ringa till företagshälsovården och tala med din egen företagshälsovårdare. För hen är det ingen stor sak att lägga in remisser till blodprov där de kan kolla upp t.ex. sköldkörtelvärden och reumavärden, och egentligen oberoende av vad dessa visar så behöver du träffa en läkare som kan ta ställning till de känningar du har i din kropp. Eftersom du för tillfället inte har någon vård alls kring ätstörningarna och depressionen så kan inte läkaren bara hänvisa till att dina symtom beror på dessa utan att undersöka eller remittera dig vidare.

I bästa fall skulle det alltså gå till såhär: Du ringer till din företagshälsovård och bokar en tid till hälsovårdaren.

Du skriver att avtalet är så dåligt dit att det inte är någon vits att försöka men just nu tror jag att du helt enkelt måste kräva att bli hörd, trots att det känns som att du inte orkar, för alternativet att bara fortsätta flyta omkring är det sämre alternativet. Skriv på förhand ner dina frågor och vilka saker du själv upplever att du vill ha hjälp med. Det gör ingenting fast det blir många sidor - huvudsaken är att någon annan skulle ta emot dina önskemål. DU är expert på DIG, så de saker du känner i din egen kropp ÄR verkliga och du har rätt att bli tagen på allvar. Det kan sedan visa sig att symtomen inte alls är farliga eller att de verkligen är relaterade till dina andra diagnoser men det innebär inte att man får förbise dem utan att undersöka dem närmare. Då du har talat med hälsovårdaren och förhoppningsvis besökt laboratoriet hoppas jag att du kan få besöka en läkare som sedan kan ta ställning till de olika problem du upplever och remittera dig vidare inom specialsjukvården. Jag tror att det går lättare att gå via företagshälsovården än om du gör det via hvc, och med tanke på hela din situation och hur länge du har kämpat så är det ju just specialsjukvård du behöver. I förlängningen så måste du få hjälp med alla de olika delarna, men det viktigate nu är att du får en början någonstans.

I optimala fall finns det någon person i din närhet som ser dig och som ser hur du kämpar. Kan du be om hjälp av någon som kunde ge dig stöd med dessa besök? Någon som kunde komma med till läkare och hälsovårdare och påminna dig om saker som du kanske annars glömmer eller skjuter upp? Det behöver inte vara så avancerat, men det kan vara till enormt stor hjälp bara att det finns någon som är lite insatt i alla läkarbesök och hela situationen.

Jag önskar dig krafter att fortsätta kämpa. Jag vet att det känns orättvist då det känns som att man blir sparkad på då man redan ligger och att man inte förstår hur man skall ta sig ur situationen men mitt råd är därför att be någon i din närhet om lite hjälp och att sedan göra ett nytt försök. Jag hoppas att du träffar rätt person inom vården som kan hjälpa dig vidare.

Många kramar.

Tessi

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej! Jag är en man på 21 år som nyss fått en uppväckelse av min tandläkare som på mitt senaste besök efter ett uppehåll på 3 år var chockerad över tillståndet av mina tänder, närmare bestämt emaljen. ...
Läs mera

Hej när jag och min familj skulle äta vid hestburgers för kanske någon månad sedan började jag må jätte illa jag somnade den kvällen med roskis nära sängen eftersom jag mådde så illa sedan för 3 vecko...
Läs mera

Hej! Jag lider av en binge ätstörning och behöver lite råd. Jag har tidigare haft en restriktiv kost och haft anorexia. Jag överåt och bingeade då ibland också, men det har typ blivit värre nu fast ja...
Läs mera

Hej. Jag har nu i några dagar fått tungt att andas ibland, och så varade det en stund så försvann det så tänkte inte så mycket på det. Men nu igår så fick jag det igen och denna gången försvann det in...
Läs mera