Självmord

Hej Blå <3

Tack för att du skrev till oss. Jag är glad att du gjorde det, även om det säkert tog en del kraft att skriva för att saker är så tunga för dig just nu.

Ledsen att höra att du har burit på en stor ensamhet och sorg under en längre tid. Det gör ont att läsa att du känner dig som ett andrahandsval och att du upplever att ingen riktigt väljer dig. När sådana känslor får växa kan det börja kännas som att man inte riktigt betyder något för någon och att hela världen är emot en. Men det du känner just nu är inte samma sak som sanningen om ditt värde! Det betyder inte heller att det kommer vara så här för alltid.

Jag tycker inte det är riktigt okej av din vän att säga sådär åt dig. Det låter som att hen själv är rätt osäker på sig själv och sitt värde och försökte ”hävda” sig på nåt vis genom att få dig att känna dig mindre. Jag tycker det säger mera om den personen än vad det säger om dig faktiskt.
Försök minnas att din flickvän faktiskt har VALT dig som sin partner. Hon skulle inte vara med dig annars!

Du skriver att du saknar ditt gamla liv, dina gamla vänner och din gammelmormor, som betydde mycket för dig. Det låter som att du har förlorat flera viktiga saker i ditt liv. Att bära så många förluster samtidigt kan göra att framtiden känns väldigt mörk. Jag blir samtidigt glad att höra att du i ditt liv har upplevt såna fina saker som att vara någons favorit, och att ha haft vänner. Du har känt så en gång – och du kan känna så igen. Du är fullt kapabel till att känna bra saker igen, men du behöver få utomstående (helst professionell) hjälp för att bättre kunna navigera allt det som händer inom dig just nu. Ibland blir vi så låsta i våra egna tankar och känslor så vi inte hittar ut från dem och alla tankar och känslor börjar gå som i en cirkel. Då när vi ser eller hör något negativt så tänker vi att det bekräftar sånt negativt som vi redan tror om oss själva – men när det händer något positivt så registrerar vi det knappt, fast det finns bra saker i alla människors liv. Såna gånger kan man behöva hjälp med att bryta sina egna tankecirklar och lära sig hitta vägar till något bättre. Det fina är att det ALLTID går att ändra sin situation åt nåt håll – men det svåra är att kunna se det själv. Därför är det också så ledsamt att du upplever att du är så ensam och kanske inte riktigt har någon du känner att du naturligt kan bolla de här frågorna med?
Jag undrar också när de här känslorna av ensamhet har börjat, hur länge har de funnits där, och är det någon skild händelse eller upplevelse i ditt som gjort att du börjat känna så här, eller har det hänt gradvist?

Det som gör mig mest orolig är att du skriver att du vill dö och att du funderar om det finns ett sätt att dö utan smärta. Du berättar också att du skadar dig själv. Det säger mig att du har det så svårt just nu att du inte borde behöva bära det här ensam.

Du skriver att allt är ditt fel. Jag undrar vad som har fått dig att börja tro det? Ofta när vi mår väldigt dåligt blir våra tankar mycket hårda mot oss själva, nästan så att vi vill straffa  oss själva. Det betyder inte att de här tankarna har rätt. Jag skulle i de flesta fall inte säga att ensamhet är någons fel. Det liksom bara... är. Fundera på om du hörde någon som du bryr dig om säga att deras ensamhet är deras fel, skulle du tro på dem då, eller skulle du säga emot?
Kanske du kan döpa den här elaka rösten i ditt huvud till ett namn, så du har lättare att särskilja på när du talar elakt till dig själv och göra det lättare att säga till den rösten att vara tyst?

Jag lägger också betydelse vid att du skrev in till oss. Även om du säger att det känns som ett sista meddelande, så berättar det för mig att det fortfarande finns en liten del av dig som hoppas att någon ska lyssna, att någon ska bry sig, att saker ska bli bättre. Den delen av dig är viktig att lyssna på, det finns en vilja där, en liten glöd som kan bli större.

Fundera så här - om allt ändå känns riktigt skit just nu, vad skadar det då att söka hjälp? Visst, det känns säkert tungt att ta det steget, men det är värt att testa va, om saker kan bli bättre av det?

Eftersom du beskriver att du har starka tankar på döden så behöver jag be dig att berätta för en vuxen idag hur du mår. Din mamma vet redan om att du har skadat dig själv, och även om det kanske känns jobbigt att prata med henne igen så vore det viktigt att hon får veta hur allvarligt du mår just nu. Om det känns lättare kan du också vända dig till en annan trygg vuxen, till exempel en släkting, skolkuratorn, en hälsovårdare eller sjuksköterska, eller någon annan vuxen du har förtroende för. Om du inte vet vem du ska vända dig till så kan du också vända dig till ungdomsuppsökarna i din kommun, så kan de hjälpa dig att boka en tid till rätt ställe. Du hittar dem genom att googla ”uppsökare + din kommuns namn”.

Om du vill prata med någon anonymt så kan du också chatta på Ärligt Talat-chatten med en handledare eller psykolog.

Det finns också krislinjer du kan ringa till, när det känns riktigt jobbigt, såsom Mielis svenskspråkiga linje. Den är öppen måndag och onsdag kl. 16-20, samt tisdag, torsdag och fredag kl. 9-13. Nummern är +358 925250112

Om du känner att du inte kan hålla dig själv säker eller att du tror att du kan göra dig själv illa, vill jag att du berättar det för en vuxen direkt eller åker till närmaste jour tillsammans med någon. Om du är ensam och känner att du riskerar att agera på dina tankar ska du ringa 112. Du förtjänar hjälp precis lika mycket som alla andra!

Ofta när människor har självmordstankar eller många tankar på döden som en ”lösning” så är det för de vill inte leva som SAKER ÄR JUST NU och de har svårt att se andra lösningar för att få saker att sluta vara som de är JUST NU. Men saker kommer inte alltid vara som de är just nu!! Det är ett av de få faktum man kan faktiskt kan lita på här i universum – saker ÄNDRAR konstant. Du är för ung ännu för att ha tidsperspektiv på hur mycket saker faktiskt kan ändra och kasta av och an under ens liv. Jag tror inte att du heller egentligen vill ha slut på livet lika mycket som du vill att den här enorma smärtan ska ta slut. Och den smärtan går faktiskt att få hjälp med, även om det kan kännas omöjligt att tro just nu. Jag känner personligen flera människor som känt som du gör nu men som idag är tacksamma över att de lever och mår bra och har upplevt massa fina saker som de annars gått miste om ifall de hade dött. Det finns en framtid för dig med, även om det stundom känns helt ogenomlidligt just nu. Det bästa du kan göra för dig själv och som ditt framtida jag kan tacka dig för är om du söker hjälp för det som du känner just nu. Du har så mycket kvar framför dig! Ta nu bara vecka för vecka, dag för dag, eller minut för minut framåt.

Om du orkar får du gärna skriva igen och berätta lite mer. Det att man skriver är ett jättebra sätt att reda upp tankarna på! Det gör dem mera konkreta, istället för att de bara är som en "röra" i huvudet. 

Du behöver inte bära det här ensam. Du är värd att få hjälp, precis som du är. <3
Det är en dålig period - inte ett dåligt liv!

Många kramar, Kix