1målet: svatten, en ekologisk banan
2målet: nypotatis 2st, broilersallad (är rädd för fågelkött och kött överlag) +vatten
3målet: vatten, ekologiskt äpple
4målet: spaghetti bolognese samt en tomat +vatten (livrädd pasta)
5målet:vatten+gurka och morot (ekologiskt) alltså vet ni vad, jag KLARADE det, äta normalt, dricka normalt finnas till, vara social vid maten, visst hade jag visst obehag och ÅNGEST stark ångest som kvävde mig, idag fick jag gå till rummet själv idag fick jag göra det själv, idag känns det underbart att leva, bara idag, så underbar känsla men så hemskt endå, att jag ramlade så djupt ner att jag hade en stark vilja att slippa dö. Min vilja och min envishet det blir man inte klok på, känner mig enormt stolt över den personen jag är just nu. Somliga går med skor på sig är rustad för livet och verkar klara av allt, vissa har lixom tappat en sko på vägen och letar efter den, endera hittar man den, eller så får man leta vidare, citat ur min dagbok. Skriver dikter och citat. Min dagbok är full av hemska minnen till och med blod, sond, tub. Jag har de sakerna där som ett bevis på att anorexin är något man kan överkomma, bara man inte vandrar barfota, utan letar efter sina skor... JAG ÄR STOLT över er, hur har ni orkat med alla meddelanden hemska meddelanden som jag skickat, STORT TACK! och så får jag passa på att tacka mig själv för att jag klarade att ta det beslutet att söka efter skorna, ennu är en borta, är inte fullt medveten om var den är, någonstans finns ett liv utan anorexin TACK
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Praktikant vid Decibel Angelica svarar
Hej söta fina underbara du!
:D :D :D Vi blir så jättejätteglada när vi läser det här. Vi printade ut ”frågan” på ett rosa papper så att vi alla ska minnas vilken resa du gått och fortfarande går igenom. Om du bara skulle veta hur stolta vi är över dig och hur tacksamma vi är för att vi får följa med dig på din väg. Du är en riktig förebild vännen!!!
Vi ler med tårar i ögonen åt din fina beskrivning av att vissa har båda skorna på sig och kan ta sig framåt med hjälp av dem - medan vissa ibland tappar bort den ena skon. Vi tycker att det är en så otroligt fin metafor och det visar på att du har en stark förmåga till att kunna reflektera över din situation. Vilken styrka! Den ska du fortsätta använda dig av :) Speciellt dikter är ett så fint sätt att uttrycka känslor på. På ett sätt som bara man själv förstår djupet av. Andra kan läsa in smärtan i dikten, men det är bara du som vet precis vad den betyder för dig. Det är bara du som vet när du skrivit dikten och hur du kände när du skrev den. Andra kan bara läsa den och beröras starkt – precis som du berört oss.
Det är jättebra att du har skrivit om dina upplevelser. Tänk sen när du är helt frisk och kan ta fram dina anteckningar och läsa vad du gått igenom – och kommit dig ur!! Ha dagboken som ett minne för livet, tack vare den kommer du att kunna påminna både dig själv och andra om vilken enorm styrka vi människor har bara vi sätter den foten till.
En annan grej angående din analogi om den borttappade skon: tänk att du ändå har en sko kvar! Den skon symboliserar hoppet. Du tappade bara EN sko, men inte båda. Med hjälp av den där ena skon kan du halta dig vidare och kämpa dig framåt medan du letar efter den andra. Det märks så bra överlag att du har ett hopp kvar till livet, även om du gått och går igenom en otroligt tung period. Du kommer att hitta den andra skon snart och den kanske klämmer och skaver lite i början, det kan hända att det känns konstigt att plötsligt gå med två skor igen, men precis som när man köper nya skor så vänjer man sig genom att fortsätta gå. Precis som du gör nu.
Ta vara på skon när du hittar den. Du är nära nu.
Minns ännu det här: ångesten du känner när du äter är bara en känsla. Känslan kan inte skada dig, även om det känns som om du kommer att gå i bitar. Det är BARA en känsla. Vet inte om det här hjälper dig att höra eller om du tror på oss, men vi vet det här av erfarenhet. Ångesten skadar dig inte, den får dig bara att må dåligt. Den är inte du. Du är så mycket mer än så. Du är en kämpe, en fighter. Och du kommer att vinna.
Tack också för berömmet åt oss. Vi är som sagt så glada och tacksamma över att vi får följa med dig på din resa och vi är glada om vi på nåt sätt kunna trösta och peppa dig, också då allt känts som värst.
Stora, enorma, gigantiska kramar <3 <3
Hälsar ungdomsinformatören Liselott och storasyster/sommarjobbare Angelica
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar