Stress, oro, ångest

Hejsan!

Ledsen att höra att du upplever ångest just nu, det kan kännas väldigt ”nötande” på en speciellt om man har det nästan dagligen. Ångest som känsla gör det ju rätt svårt att slappna av, och man kan känna sig i ”övervarv”.

Ångest är en naturlig känsla för människor att ha, och vi har alla en viss mån av det. Det är nåt vi är skapta med för att känna igen faror, exempelvis när vi ännu bodde i grottor så behövde vi ha ett inre system som sa åt oss när vi behövde reagera på fara. Förr i tiden så kunde det vara just de med lite förhöjda ångestnivåer som överlevde, för att de snabbare kände igen faror och kunde ta sig ur en sån situation snabbt. Nu är ju problemet det bara att de flesta av oss lever ett helt annat typ av liv idag, men vårt inre system är i princip det samma som när vi bodde i grottor. De flesta av oss behöver inte oroa sig för att en tiger ska hoppa upp ur buskarna och äta upp oss. Men vårt ångest-system söker fortfarande faror, och ibland kan det ”haka upp sig” på saker som egentligen inte är farliga i nutiden, och då kan det bli väldigt jobbigt.
Kort sagt; egentligen finns ångesten som känsla där för att skydda oss, men blir det för mycket av det så är det jobbigt och man kan behöva lära sig sätt att hantera den överflödiga ångesten. Det kan hjälpa att söka professionell hjälp, för de har verktyg till hur man gör detta.

Ångest kan kännas olika från person till person. Det här kan också kopplas till att ångesten är ett försvarssystem, för när vi är hotade tenderar vi (och många andra djur) gå till en av tre olika försvarsstrategier: freeze, fight, eller flight. Freeze är att man liksom går in i sig själv och ”stelnar till”, blir trött, och känner sig mer eller mindre apatisk, man ”spelar död”. Vid fight så kan man känna hur det hettar till i kroppen, nävarna knyts, blodet rusar och hjärtat slår för att kroppen tror att man potentiellt ska slåss mot nåt. Vid flight är det lite samma, blodet rusar och man svettas och känner att man måste bort bort bort, som att man ska fly från det farliga.

Fundera på om du kan känna igen vilken typ av ångest det är som du brukar ha, av de tre jag räknade upp. Ifall det är av ”freeze” sorten så kan det hjälpa att försiktigt aktivera sin kropp för att komma ur tillståndet, exempelvis gå på en promenad, stretcha, röra vid sköna material (kanske klappa ett djur om du har ett sånt ???? ), ta en dusch med omväxlande varmt och kallt vatten, och så vidare. Helt enkelt något som engagerar kroppen så den ”väcks” igen.
Om du har mera ångest av fight eller flight-stilen så kan det vara bra att också här göra något fysiskt för att få ut energin, men kanske något lite mera explosivt som att hoppa och skaka kroppen. Känn efter vad det är som kroppen vill göra. Att måla med kritor kan också vara bra (för att det är något kreativt och man kan trycka på ganska hårt med kritor).
Men det är också jättebra att göra olika mindfulness-övningar, som exempelvis meditation. Det kan vara bra för all sorts ångest, eftersom det lugnar nervsystemet. För att förebygga ångesten ska man också meditera i stunder när man inte har ångest. Du kan hitta ledda meditationer exempelvis på youtube, försök att ta dig tid att göra det dagligen. Mycket av meditation går ut på att andas på ett sätt som lugnar kroppen, och när man lär sig det så kan man göra andningstekniker också i vardagen för att lugna sin ångest (djupa, långsamma andetag genom näsan).
Eftersom du skriver att du ofta oroar dig över hälsorelaterade saker så skulle kanske ”body scan meditation” vara bra, så att du lär dig att sitta i din kropp och bara känna den, neutralt. Försök att komma ihåg också att oddsen för att du skulle ha någon ”allvarlig sjukdom” är extremt små, och börja aldrig googla symptom för det leder väldigt sällan till nåt bra (oftast ger det bara mer ångest).

Det du också kan göra själv är att fundera på när de här känslorna kommer, och om det finns något som triggar dem. Exempelvis om du tänker på något skilt just före känslorna kommer. Då man vet om man har något skilt som triggar en så är det lättare att veta också hur man ska jobba med sina tankar så att man inte får så mycket ångest. Det kan hjälpa att skriva någon typ av dagbok om saken.

Sen är det förstås jätteviktigt att du tar hand om dig själv! En person i din ålder ska sova ungefär 9 timmar per dygn, eftersom du är mitt upp i pubertetsutvecklingen så kroppen behöver mycket energi. Ät också regelbundet och bra mat, och motionera lagom. Gör något kreativt ibland, och umgås med människor som du mår bra av att vara runt.

Var inte rädd för att gå och prata med exempelvis en kurator eller skolhälsovårdare om dina problem med ångest fortsätter, sånt är det inte tänkt att man ska behöva tänka på ensam, hjälp finns, och det är deras JOBB att hjälpa så det är inget att skämmas för <3

Hoppas det blir bättre snart!

Kram, Kix