Coola

Hej, kära, kära Lb.
Jag blir så ledsen av din fråga och vill så jätte jätte gärna hjälpa dig, men jag vet inte riktigt hur...
Jag ska ge mina egna funderingar till dig och så har jag kontaktat en vän som varit i ungefär liknande situation som du är nu, han har lovat att skriva ihop något till dig också, det kan ta nån dag innan hans inlägg kommer men jag hoppas du kan gå in och kolla med jämna mellanrum om jag satt in det. Så fort jag får det från honom så sätter jag in det, fast det skulle vara imorgon på julafton <3

Nu vet jag ju inte om du har kontakt till något ställer/person som kan hjälpa dig att sluta eller om du tänker att du på egen hand ska kunna stoppa ditt missbruk. Jag vet ju inte heller hur länge du hållit på, eller hur pass fast du är i drogerna. Jag kan tänka mig att det kan vara mycket svårt att helt på egen hand komma bort från allt. Det är ju inte bara drogerna och begäret som du ska kämpa mot, du har säkert en massa kompisar och vänner genom ditt missbruk, där kan det svåraste vara att kunna stå emot när en vän försöker dra dig tillbaka. Du skriver ju inte varför du inte vill att SOS ska hjälpa dig, men jag kan tänka mig att du har dåliga erfarenheter av deras hjälp, eller så kanske det inte råkat komma rätt person som kan förstå och hjälpa dig. Jag tycker ju nog trots allt att det är den vägen som du borde få hjälp. Av människor som är utbildade och vet på vilket sätt de kan hjälpa dig.Om du känner att du inte kan prata med den första personen som ska hjälpa dig har du din fulla rätt att begära en annan som det kanske känns bättre att prata med. Det viktigaste av allt är ändå att du håller kvar din tro på framtiden, att du tänker att du ska komma ur det. Allt brukar gå att reda upp, oberoenda av hur illa det än ser ut. Det verkar ju som att din familj inte går att lita på/åtm inte känns som ett stöd, men jag hoppas att det ändå kan finnas någon annan i din närhet som du känner förtroende för och som du skulle kunna prata med. Det är inte bra att du är avstängd från skolan, men sånt går också att reda upp. Det kan hända att just nu så ska du inte vara i skolan utan kanske hellre försöka hitta ett jobb, hur lätt det nu sen är i dessa dagar. Man har ju trots allt lättare att få jobb om man har någon sorts utbildning eller om man gått någon sorts kurs. Men det är också en sak som en person som är till för att hjälpa med sånt kan ge tips och råd om. Jag vet inte om du har varit inne på umo.se där hittar du massor med info, kolla detta: http://www.umo.se/Att-ta-hjalp/Var-kan-man-fa-hjalp/
Vi har ju lite svårt att ge råd härifrån Finland, mycket är liknande men mycket är också olika. Hör jätte gärna av dig igen, jag hoppas och tror att allt ska ordan upp sig för dig <3 <3 <3

Kom ihåg att gå in och kolla ifall min kompis svar till dig har kommit efter nån dag eller så :)
Många många kramar från ungdomsinformatören Sanna

Här kommer min kompis svar:

Hej på dej unga tjej!
Jag har läst din korta berättelse och känner att det finns mycket mer jag behöver veta för att kunna ge dej ett svar som är mer än tomma ord. Men först vill jag berätta att jag under lång tid och flera perioder haft stora problem med amfetamin, kokain som du, och lite allt möjligt. Jag är 36 år nu och har lärt mej nya sätt att se på omvärlden och mej själv, och jag kan lova dej att det finns en bättre värld bara du slutar vara så hård mot dej själv. Man förstår av det du skrev att du måste ha mött många vuxna mänskor som inte haft kunskapen eller förmågan att se dej som mänska och hjälpa dej på riktigt. Jag vet också av egna erfarenheter med finska socialen samt A-rådgivning (dit man går om man har missbruksproblem) att när man en gång vill ha hjälp och som tonåring självmant söker den så får man den chockerande insikten att vuxna mänskor som är anställda att hjälpa knarkare inte begriper just någonting! Och jag är nästan säker på att du förstår precis vad jag menar. Men tappa inte modet, du har tagit dej tid att skriva till Decibel och bara det visar att dom inte lyckats trycka ner dej fullsändigt ännu. Jag tycker du är fantastisk som fast du haft ett mycket svårt år bakom dej fortsätter söka nya sätt att se på livet. Det skulle inte alla klara av. Att sluta med en drog som kokain är på lång sikt en tuff uppgift. Jag misstänker att du säkert använt en hel del men du är så pass ung att det fysiska beroendet inte ska vara så svårt att bli kvitt. Knepigare är nog att klara av resten av livet. Jag brukar säja såhär, är tröskeln för hög för dej att helt vända dina "användar-vänner" ryggen och sluta festa helt närmaste åren, som nästan är ett måste för dom flesta som verkligen vill sluta, så kan du välja sådan typ av hjälp som går ut på att förändra ditt sätt att tänka och på så vis gradvis trappa ner med drogerna. Detta kallas psykosocial behandling och där använder man sej av omlärande och beteendeterapeutiska metoder. Psykoterapeut kallas utövare av denna metod. Det finns tyvärr inte så utvecklade behandlingsformer för kokainister som det finns för alkoholister eller heroinister, men jag tyckte du formulerade dej på ett intelligent och sansat sätt när du skrev så jag drar slutsatsen att du inte är helt förstörd och det gör att du har goda utsikter att komma ur detta helskinnad. Om det är så att du använder kokain för att du känner dej sviken och illa behandlad av alla vuxna du haft att göra med så är det mycket viktigt att du söker riktig terapeutisk hjälp. Just psykoterapi jag nämnde är ett bra alternativ, medan KBT (kognitiv beteende terapi) kunde vara ett annat. Du ska veta att det finns massor med bra mänskor kvar överallt, du har bara inte träffat dom ännu. Du har haft oturen att bli slukad av ett system som är skapat av pressade politiker som inte haft en aning om vad dom ställt till med när dom skrivit sina lagar, lagar som okunniga mänskor skrikit och gapat efter för att dom inte kan se att ett samhälle med mindre mänsklig kontakt och mera intryck av internet, ständig press att vara duktig och häftig vacker och lagom och sportig och erfaren i sängen fast man är ett barn och tusen andra saker gör att känslolivet hamnar i uppror för massor med ungdomar. Stillas med mat/spel/droger etc men skulle stillas mycket bättre av närvarande vuxna som visade hur härligt livet kan vara levt med kärlek och närhet istället för frånvarande likgiltighet. Du får mer än gärna berätta mer för mej så kan jag ta reda på mer hur din situation kunde bli bättre. Som avslutning på detta långa svar vill jag säja att du under tiden du väntar på lämplig hjälp kan skriva ner din historia på papper så gott det går. Försök red ut för dej själv vad det är som gör att du använder, vem du känner dej sviken av, och sedan vad du önskade för dej själv i fortsättningen. Sätt ner mycket tid på detta skrivande, du kommer att se att du får lära dej mycket om dej själv du inte tänkt på.. Stor styrke-kram till dej, ha det jättebra och tappa inte modet, du är ung och stark och allt går att vända till det bättre! Mats
Ps. Hur har du det med boendet glömde jag fråga? Om din nuvarande boendeform gör det omöjligt för dej att vistas i en drogfri miljö så kan jag kontakta olika typer av boende för ungdomar i nöd som du själv, det finns faktiskt en hel del fina lösningar som man kan få bara man vet vart man ska söka dom

Mats har lovat att du om du vill kan kontakta honom via mail så kan han ge mera tips och råd. Om du mailar till oss på decibel@korsholm.fi så vidarebefodrar vi till Mats så kan han ta kontakt direkt till dig sen. Hoppas du får en bra julafton <3

Sanna

Hej, igen här fick jag lite mera info:

Även om du är avstängd från sin skola, har du rätt att kontakta skolans kurator. Det är skolkuratorns "moraliska plikt" att följa upp ditt fall. I Finland kan man kontakta sin egen hälsocentral.

/Sanna