Föreldrars alkoholproblem

Hej Orolig och arg!

Vad bra att du vågar öppna upp o berätta om din oro, det är rätta vägen att gå. Dels att du vågat säga till hemma om saken, och också det att du skriver till en utomstående.

Det är viktigt att våga konfrontera den man är orolig för. I ditt fall låter det som om det finns ett tydligt problematiskt drickande hos din mamma (och pappa) och du har all rätt att vara orolig för henne (eller dem båda?). Man brukar säga att det finns ett alkoholproblem om man själv eller någon i ens närhet tänker tanken att det kan finnas ett sådant. Om det också förekommer smygdrickande så är det ju något som din mamma försöker dölja. Om man har ett sunt och normalt förhållande till alkohol behöver man inte smyga om det. Ofta är alkoholismen och beroendesjukdomen lömsk och blir värre med tiden. Personen märker sällan av problemet innan det är på den nivån att det redan gett allvarliga konsekvenser fysisk, psykiskt och socialt.

Det vore bra för dig att prata med någon om din oro, gärna en annan vuxen, t.ex kurator eller annan elev-vårdspersonal på skolan? Beroendevårdsenheten på din hemort kan också ge stöd och handledning till vidare kontakter. Som anhörig till en alkoholist tar man ofta ett stort ansvar och det tar mycket av ens energi att fundera, kontrollera och vara orolig. Du kan också sätta dig ner med dina föräldrar igen och uttrycka din oro, och om du hänvisar till dig själv och att du är orolig över konsumtionen så kan ingen säga emot. Det tas förhoppningsvis då på allvar och att din mamma kan fundera över om hon skulle behöva någon form av stöd för att minska eller sluta dricka.

mvh. Eva

USM r.f. 
Understödsföreningen för svenskspråkig missbrukarvård r.f. 
www.missbrukarvard.fi