försöker sluta

Hej.

Det absolut viktigaste, och den största förutsättningen för att man skall kunna komma ur ett missbruk, är att man själv VILL sluta missbruka. Om man vet att man vill, så finns det ingen anledning till att det inte skulle lyckas. Och i ditt fall har du fördelen av att ännu vara väldigt ung, så du kan själv väldigt långt påverka hur ditt liv kommer att bli. Och alltid börjar det med att man tar små steg i rätt riktning.

Jag vet att det inte är lätt att ta sig ur ett missbruk. Det behöver inte alltid handla om hur länge eller hur ofta man har använt någonting. Jag tycker ändå att det låter som om du skulle behöva hjälp med att bli fri från ditt missbruk. Du kan kontakta socialarbetaren i din hemkommun, eller koordinatorn för missbrukarvården. Deras kontaktuppgifter får du via din hemstads/hemkommuns hemsida. Du kan också ringa till växeln och be om att få tala med socialarbetaren, så kopplar de ditt samtal vidare till hen. Det är väldigt viktigt att du får hjälp, eftersom det på basen av det du skriver låter som att det finns ångest och psykiskt illamående som ligger bakom ditt missbruk. Och då behöver du antagligen hjälp med att bearbeta dessa problem för att lyckas sluta med drogerna.

Jag förstår att du inte vill att dina föräldrar skall få veta någonting eftersom de kan bli besvikna på dig och för att de skulle må dåligt om de visste att du mådde dåligt - men om du först kontaktade t.ex. socialarbetaren och diskuterade saken med hen, så kanske hen kan hjälpa dig att tala med dina föräldrar? Jag är säker på att dina föräldrar skulle vilja veta, och skulle vilja hjälpa till om de bara visste att någonting var fel. Jag tror också att det skulle vara lättare för dig att bli ren om du hade deras stöd. Man jag tycker att du kan börja med att tala med socialarbetaren eller koordinatorn så kan nån av dem säkert hjälpa dig vidare.

Det är jätteviktigt att du ber om hjälp, för det finns hjälp att få och du kan ha hela livet framför dig bara du nu gör rätt val. Och ditt första steg har du redan tagit eftersom du skrev till oss, så nu är det bara att ta nästa lilla steg och ringa och be om hjälp. Jag önskar att jag kunde vara där och stöda dig, men du finns i mina tankar. Styrka till dig!

Kram

Tessi