Hur ska jag sluta, och varför vill jag ha mera?

Hej på dig!

Tack för ditt uppriktiga brev. Det verkar som att du ärligt skriver om ditt problem just nu och att du skulle vilja ha råd eller tips för hur du skulle kunna ta dig ur denna "situation". Det är ju svårt att ge några exakta råd såhär i skriftlig form - det allra bästa vore ju att du går och talar med någon vuxen om detta. T.ex så kunde du säkert vända dig till en hälsovårdare/kurator/psykolog eller varför inte en lärare/ungdomsledare eller vilken vuxen som helst som du har förtroende för. Var inte rädd för att ta kontakt!

Det verkar som att du behöver ett bollplank för dina tankar kring detta och det är säkert inte helt lätt att veta hur man skall bete sig med vem och speciellt när man som i ditt fall, umgås en del med äldre kompisar. Man kan känna av ett visst grupptryck och kanske blir man lite lockad av att prova på saker också, fast man innerst inne vet att man är för ung och att det inte är bra för en att göra sånt.

Det ÄR faktiskt viktigt att inte skada sin kropp med alkohol eller annat i ung ålder - detta är inget skämt utan allvar. Det kan vara skadligt för ens utveckling helt enkelt, för speciellt i tonåren så växer man ännu - det är alltså på riktigt jätteviktigt att du försöker bryta detta att du också dricker alkohol i så ung ålder. Om dina vänner är riktiga vänner, så kommer de att tycka precis lika mycket om dig fastän du inte dricker! Och kom ihåg att du är värdefull, unik och att du skall vara rädd om dig och din kropp.

En sak som vore bra för dig att ta reda på när/om du går och talar med någon, är att försöka fundera lite på VARFÖR du har dragits med i detta. Det kan säkert bero på en massa olika saker, t.ex rädsla för att bli utanför och inte accepterad, en önskan att vara lite äldre än man är, verka tuffare, protest mot föräldrar eller andra vuxna eller så vill man bara experimentera och göra något lite förbjudet och "spännande". Det kan också hända att man är lite lessen, arg, besviken på något eller någon och så när man dricker lite alkohol, så känns det som att man "flyr" undan lite grann.

Men det går inte att fly undan såna känslor, ifall det handlar om det. Det bästa är att i lugn och ro försöka tala med någon. Du behöver varken skämmas eller vara rädd för att någon blir arg för dig om du berättar - alla som jobbar med ungdomar är vana att tala med tonåringar om allt möjligt. Det känns säkert inte riktigt bra heller att du börjar ljuga om pengar till dina föräldrar, och ofta är det ju att så att förr eller senare så kommer sanningen fram i allafall. Så om du har mod, vore det även bra att kunna säga till sina föräldrar om hur läget är - de kanske förstår bättre än vad du tror och det är ju alltid bättre om man själv har hunnit berätta hemma, innan någon annan gör det.

Massor med lycka till för att bryta detta beteende! Ta kontakt med någon så fort som möjligt, så får du mera hjälp och stöd den vägen :)