Jag skriver eftersom jag har hamnat i ett dilemma på mitt nya jobb och verkligen skulle behöva råd kring hur jag ska hantera situationen.
Jag började nyligen på ett mindre företag. Jag är beroende av min mentor för att lära mig jobbet eftersom jag är ny, men samtidigt har jag ganska snabbt börjat känna mig väldigt obekväm med hans beteende.
Det har hänt flera saker som tillsammans har gjort mig illa till mods. Han har bland annat vid ett par tillfällen kommit väldigt nära mig fysiskt, det har förekommit beröring som jag inte själv tagit initiativ till. Han har också gjort sexualiserade eller märkliga skämt och ställt frågor och uttryckt intresse på ett sätt som jag upplever som alldeles för personligt för en ny arbetskollega.
Det är framför allt kombinationen som gör mig obekväm. Jag upplever att han ofta är väldigt nära mig, tittar mycket på mig och söker situationer där vi ska sitta eller stå nära varandra. Jag har försökt vara mer avvisande och hålla mig till jobbet, slutat le helt men då kan han istället bli märkbart kort eller tillbakadragen. Jag känner därför att jag hela tiden behöver förhålla mig till hans reaktioner.
Jag är fortfarande ny och behöver hans hjälp för att lära mig produkterna och rutinerna, vilket gör situationen extra svår. Jag har ingen erfarenhet av den bransch jag är i. Jag känner mig nästan instängd eftersom jag både behöver samarbeta med honom och samtidigt försöker hålla så mycket avstånd som möjligt.
Samtidigt befinner jag mig i en ganska utsatt situation arbetsmässigt. Jag var långtidsarbetslös innan jag fick det här jobbet och har varit utan arbete i typ ett år. Därför känns det inte som att jag bara kan säga upp mig och börja om.
Jag har ingen färdig plan B. Jag fortsätter självklart att söka andra jobb och försöker hitta en väg därifrån, men arbetsmarknaden är tuff och jag vet inte hur lång tid det kan ta innan jag hittar något annat. Samtidigt mår jag väldigt dåligt av att gå till den här arbetsplatsen och känna att jag måste vara så nära en person som jag redan fått en stark obehagskänsla av.
Jag vet inte riktigt vad som är rimligt att göra i det här läget. Jag vill inte överreagera på enskilda händelser, men jag vill heller inte ignorera min magkänsla när flera saker har hänt på kort tid. Jag vill framför allt inte hamna i en situation där beteendet fortsätter eller eskalerar medan jag väntar på att hitta ett annat jobb.
Jag skulle därför väldigt gärna vilja ha råd kring hur jag kan hantera situationen på ett klokt sätt. Hur bör jag sätta gränser? Bör jag dokumentera det som händer? Finns det något jag borde göra redan nu på arbetsplatsen, samtidigt som jag fortsätter söka andra jobb? Och hur kan jag göra detta utan att riskera min försörjning i onödan?
Tack för att ni tar er tid att läsa.
Vänliga hälsningar,
Morran
Morran
Ungdomsinformatör Viveca svarar
Hej och tack för att du skriver till oss!
Jättebra att du inte lämnade ensam med saken, eller försökt förtränga dina upplevelser. Det du beskriver låter jättejobbigt och jag förstår att du känner dig fast i situationen. Du ska inte behöva känna obehag på ditt jobb och det är absolut inte okej för din kollega att bete sig såhär.
Det är nog ingen lätt situation du befinner dig i, men det finns alltid något man kan göra. Till att börja med ska du fortsätta lyssna på din magkänsla och hålla fast i att din kollega gått över en gräns - skulle han inte ha gjort det skulle du inte känna som du gör. Låt alltså inte fördomar om kvinnor som anmäler män, eller tanken om att man “måste stå ut för att få behålla jobbet” tysta ner din magkänsla. Sen ska du absolut dokumentera allt. Skriv upp (t.ex. i ett häfte eller på din privata dator) datum, tider, platser och själva händelsen så detaljerat du kan, så har du åtminstone något som kan “backa upp” dina hävdan om det skulle behövas. Att dokumentera alla händelser hjälper även dig själv att tro och lita på dig själv, t.ex. ifall någons motsägelser skulle få dig att tvivla på dina egna upplevelser. Sen ska du kontakta HR-enheten på din arbetsplats. Nu vet jag inget om din arbetsplats, men jag antar ändå att det finns en HR-enhet trots att företaget är litet. Bäst är att kontakta dem direkt och berätta om händelserna. Med största sannolikhet så är kollegans beteende välkänt inom företaget och då finns det garanterat andra kvinnor med liknande upplevelser. Med andra ord är du knappast ensam om att känna som du gör och således kräver det knappast mycket övertygande från din sida.
Ett annat alternativ är att ta upp saken med din chef. I ett sådant fall, om det skulle vara jag i din situation skulle jag skicka ett mejl till chefen där även någon från HR är CC:ad med och berätta att jag upplever osakligt beteende från min kollega och tar gärna ett möte för att diskutera ärendet mer. Jag skulle nog säga något till kollegan för att markera en gräns, men det stora snacket om sexuella trakasserier på en arbetsplats skulle jag låta chefen och HR ansvara för. Det finns säkert bättre och sämre sätt att sätta gränser på, men jag skulle i en obehaglig situation säga något i stil med “jag tycker inte att ditt beteende är professionellt, eller passande på en arbetsplats och jag önskar att du slutar med det”.
Jag förstår att det känns jobbigt och läskigt att stå upp mot en senior medarbetare, men det finns inget de kan göra för att “straffa dig” för att du anmäler sexuella trakasserier. Skulle du mista jobbet i samband med att du för detta till tals, skulle du ha lagen på din sida för uppsägningen skulle i så fall inte ske på lagliga grunder. Du behöver alltså inte vara rädd för att förlora jobbet på grund av det här.
Kom ihåg att arbetsplatsen, oberoende hur stort eller litet företaget är, har en skyldighet att ta itu med sexuella trakasserier och att erbjuda eftervård om du upplever att du behöver det. Arbetsgivaren har ansvar för att garantera att arbetsplatsen är fysiskt och psykiskt trygg, samt att förebygga alla former av trakasserier.
Hoppas situationen snart löser sig utan ytterligare besvär och att du snart får känna dig trygg på din arbetsplats. Kom ihåg att du är stark och modig och inte behöver stå ut med den här sortens beteende. Du får alltid skriva till oss igen om du behöver ventilera mera, eller vill ha mera konkret hjälp. Lycka till!
Kram,
Viveca
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar