Skamsen

Hej vännen!

Hur känns det idag? Vi tänkte såå mycket på dig på måndags morgonen när vi läste din fråga och hade såå velat svara åt dig med detsamma då, men listan före var lång och det känns som att vi jämt är på språng här just nu med en massa möten, skolningar, gäster och resor :(. Förlåt! Helst skulle vi ju vilja finnas där för er direkt något händer, men kommunerna har nog inte råd med ungdomsdejour...

Vår reaktion var dock alldeles enhällig: "Vi känner sååå igen oss i din fråga"! <3 Vi har alla kännt precis sådär (typ en brännande iskall klump i magen), varit med om något liknande och kan identifiera oss med dig. Jo, vi fattar såklart att det inte tröstar så himla mycket, inte heller det mesta annat vi kan säga om saken. Som ett brännsår, så går det inte att skynda på läkningsprocessen speciellt mycket, bara uthärda och försöka att inte tänka så mycket på det - och absolut inte klia på det. Det blir alltså såklart inte bättre av att tänka på det på nytt och på nytt, återuppväcka skamsmärtan och hacka sig själv i skallen för vad man gjort. Gjort är gjort och that´s it. Det enda man kan påverka är att eventuellt säga förlåt där det går att göra det och sedan lära sig av den dyra erfarenheten.

Men en sak lovar vi i alla fall: det går över. Såret läker. Kanske du inte idag längre lider så himmelens av det? I bästa fall har du redan mer eller mindre glömt det? I värsta fall spökar det dock fortfarande i ditt huvud och gör dig illa till mods, skamsen och ledsen. Men vet du, då brukar det ofta vara så att det känns värre i eget huvud än vad andra faktiskt tycker att det var. Oftast har de redan glömt det. Jo, på riktigt, man är inte så viktig för andra som man skulle kunna tro många gånger. Visst kan det kännas som att de gärna talar skit och skvallrar om en - men under mycket skvaller ligger ändå lättnaden i att det inte var de som var utsatta för skvallret eller var den som hade gjort bort sig. De utgår alltså främst från sig själva och sina egna intressen och är sällan egentligen riktigt intresserade av vad andra gör eller gjort.

För de allra flesta som såg dig eller har hört om det i efterhand är det också rätt vanligt att någon skriker, spyr, gråter och dansar på bord under en utekväll. För dig så var det ju DU som skrek, grät, spydde och dansade på bord, men för dem var det faktiskt bara "någon". Det finns ju till och med de som anser att det inte var någon riktigt bra fest/utekväll om ingen skrek, grät, spydde eller dansade på ett endaste bord. Och troligen kommer en stor del av de själva att göra bort sig under en utekväll - hur många har du inte hört om som gjort det? Skrattar de nu kommer de troligen inte att skratta senare. Skrattar de nu så kanske det mera beror på "pust, tur att någon annan också gör bort sig, då kommer ingen att minnas när jag gjorde bort mig då den där gången..."

Som sagt, kvar blir bara att försöka lära av erfarenheten, bli klokare och visare av den. Vad kan du göra för att undvika att det ska hända fler gånger? Det enkla svaret vore kanske att skippa alkoholen, det är ju ett rätt idiotsäkert sätt att slippa upprepa sina misstag. Men tänker man ett steg längre än så, så är det ju inte alkoholens fel egentligen att du gjorde bort dig. Alkoholen tvingade inte upp dig på bordet eller tvingade dig att skrika åt kompisar - även om det nog var den som fick dig att spy. Det går inte att skylla på den, även om de flesta dumheter faktiskt begås i onyktert tillstånd.

Det enda alkohol egentligen gör är att bedöva ens självbehärskning. Den gör att även bondförnuftet och självbevarelsedriften slappnar av, inte bara musklerna, så att det som redan låg under ytan utan hinder nu kan sticka upp sitt fula huvud ovanför ytan. Skrek du åt dina kompisar kanske du egentligen innerst inne varit lite störd på dem tidigare, och nu "i fyllan" lossade bandet du hade på tungan? De känslor och tankar man tryckt ner slipper lättare fram när man är berusad - man går över sin drullegräns då och börjar göra dumheter man aldrig skulle göra i nyktert tillstånd, för nykter är man för smart för att göra dem. Om det dock är 1 cider eller 10 cider eller en halv flaska starksprit som pushar en över drullegränsen - eller kanske bara feststämningen - det är individuellt. OCH alltså beroende på vad man lagt locket på redan tidigare, alltså vilket känsloläge man har redan innan. Marijuana funkar likadant och därför är vissa nästan som dömda att snedtända av det.

Det brukar talas om att man borde lära sig vad man tål rent fysiskt, när man fått för mycket alkohol, och aldrig gå över gränsen. Personligen tycker vi att drullegränsen är betydligt viktigare att lära sig. När börjar jag göra bort mig? Vissa behöver inte ens sprit för att gå över sin personliga drullegräns, utan bara en viss stämning eller ett visst känsloläge, som en mjuk soffa i ett mörkt rum eller att klockan visar 2 på lördagsnatten... För drullegränsen gäller även sådant som sex, hemligheter och ansvarstänkande. När ska jag dra i handbromsen och tänka två och tre gånger innan jag gör något? Den läxan kan du lära dig nu, så slipper du upprepa dina egna misstag.

Och slutligen: minns att vi faktiskt varendaste kotte av oss gör MISSTAG! Det är mänskligt. Det finns inte en j*vel där ute som inte gjort bort sig eller kommer att göra bort sig någon gång, för inte en endaste av oss är Perfekt. Så släpp det som hände, förlåt dig själv så som du skulle förlåta en kompis, ha lite medkänsla med dig själv och tyck om dig själv!

Stoooooooooooooor kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaam

Hälsar ungdomsinformatören Liselott