Skeptisk

Hej tjohej!

Det var många frågor, men vi börjar med det här med att vara den nyktra som tar hand om de fulla. Välkommen i klubben, så såg stora delar av ungdomen ut för en av oss ungdomsinformatörer. Så vi förstår vad du går igenom. Och nä, det är inte alls så himla kul, inte att vara den enda som inser hur idiotiska vissa fylleskämt är, inte att vara den som håller upp håret åt den spyende, inte den som hamnar att reda upp folks svartsjukegräl (för saker de ändå bara inbillat sig för att de var för fulla för att tänka förståndigt) och trösta den som gråter mascaran av sig för att hon haft sex med fel kille i fyllan - istället för att tex få dansa ifred på dansgolvet eller njuta av flirten med den där söta killen. Gaaah...

Men nu i efterhand ser vi också en massa fördelar med att vara den nyktra och förståndiga, mestadels i alla fall, saker vi inte riktigt insåg då. Vi tar ett exempel: Två händer räcker inte ens till för alla de gånger ambulans eller polis ryckt in på de fester vi varit på då någon i fyllan skadat sig, slocknat (det här var "på den tiden" då folk fortfarande magpumpades då de hade alkoholförgifning), förstört något värdefullt, hamnat i slagsmål, kört fulla osv. Men det var aldrig VI som var de personerna som låg på ambulansbritsen eller satt bak i polisbilen. Däremot kanske vi var den som förklarade för herr konstapeln hur det hela hade gått till och som såg till att kompisen kom hem. Det är vi stolta för - och skulle aldrig i livet ha bytt bort. Någon fanns ju där för den dumdristiga kompisen och vi brydde ju oss om den dumdristiga kompisen. Ne, vi skulle inte själva ha valt rollen som den nyktra förståndiga, men vi ångrar den ändå inte. Klart att det hade varit bäst om kompisarna faktiskt hade gjort som de sade där i krapula-sängen följande dag "Du är så smart som inte dricker dig stupfull, hånglar med exets brorsa och spyr ner hela hans bilbaksäte... Nästa helg ska jag göra som du!" Och kanske borde vi ha låtit dem klara sig själva, själva ta ansvaret för sina liv och val av hångelpartner och hur många cider de druckit - men troligen hade det ändå bara blivit värre av det. De skulle inte ha druckit mindre bara för att vi inte var med. Vi uppmuntrade ju inget, grälade på dem och lät dem nog ta konsekvenserna för sina dumma beslut själva, men själva skulle vi inte ha haft samvete att låta dem göra ännu flera och värre dumheter. Alla som åkte med ambulansen kom inte tillbaka i samma skick som före...

Och jisses vad mycket livserfarenhet vi samlade på oss genom att vara den som såg på. Det finns ett uttryck på ett av de där ironiska postkorten som snurrar på fb nuförtiden som halvvägs beskriver det här: "Just because I give you advice it doesn´t mean I know more than you, I´ve just done more stupid shit". Det här stämmer alltså bara delvis på den av oss ungdomsinformatörer som var den nyktra förståndiga. Hon lärde sig nämligen en j***vla massa av kompisarnas dumheter i fyllan - kunskap om hur människor brukar fungera som hon nu delar med sig, tex här via Decibel ;)

Sedan när det gäller tobak, om vi får komma med lite gissningar på en teori eller två. Det var "populärt" att röka på fester, danser, krogen osv där det dracks alkohol på vår tid och den där trenden vill tydligen inte riktigt ge med sig. Kanske ligger det lite inprogrammerat i vår festkultur att cigaretter hör till på fest, och sådana där traditioner är svåra att bryta. Speciellt eftersom inställningen till nikotin på fest hålls vid liv av samma orsaker som inställningen till alkohol gör det. Alltid är det någon som "förespråkar" det eftersom personen ifråga därmed försöker berättiga sitt eget bruka av den saken. Ju fler som sysslar med just det här, desto mer "vanligt" och "acceptabelt" blir det. Argument som att det är tufft att röka (/supa) kanske inte uttalas högt, men de finns där underförstådda. Det är ju aldrig de duktiga, snälla, hemmasittarflickorna som röker tex. Det är alltså oftast en del av en underförstådd image man vill upprätthålla. Lite trots mot världen och dess regler och lagar, lite som att det är en struntsak för coola mig att göra något farligt, lite jag-är-minsann-vuxen-nu... I skolan i dagsljus och nyktert tillstånd kanske en del av feströkarna kan stå emot de argumenten, men grupptrycket är alltså rätt hårt. Och sedan kommer nikotinberoendet smygande som en tiger i djungeln. Det händer alltså inte efter första tobaken, inte efter första paketet, kanske inte ens efter första månaden. Men sen wråååååål är man fast i nikkisträsket innan man fattade vad som hände. En del i alla fall, inte alla blir beroende av nikotin. Men de som blir det talar ofta varmt för tobaken - för de vill inte vara ensamma syndare. Vilket föder flera feströkare. Nå, lagar och regler lägger allt fler käppar i hjulet för tobaksanvändningen, belägger det med mera och mera skam och en vacker dag kanske det bara är brottslingar, långtidsarbetslösa och alkisar som röker... Eller? Men det går framåt. När en av oss gick i gymnasiet fick man röka inne i Rewell Center och "alla" som ens med välvilja kunde kallas en smula tuffa satt på eftermiddagen på Amarillo med en kaffekopp och en Marlboro mellan fingrarna.

Kanske kommer olika droger en vacker dag att vara lika vanligt och höra till lika mycket som alkoholen och cigaretterna gör på festerna idag. Så är det ju redan i vissa länder - och det blir bara värre. Säkert beror drogernas frammarsch åtminstone delvis på samma orsaker som alkoholens och tobakens gjort. Än så länge är det tack och lov olagligt med många av dem här i Finland - och vi är glada att vi slapp stå vid ambulanser med sådana patienter i. Vårt råd är ändå att det gäller att hålla fast vid sina egna principer. Det gäller att kunna stå emot grupptryck och tänka smart. Tänka framåt. Skulle jag vara stolt över mig själv om 10 år när jag ser tillbaka på min ungdom? Om 20 år?

Hoppas det här var till något stöd för dig. Det bästa stödet är kanske de andra "nyktra förståndiga" i din omgivning. Och vetskapen om att vi looovar att vi ändå hann dansa en massa och flirta med en massa ljuvliga killar och hade otroligt kul på festerna, trots vår roll som den förnuftiga! :D

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna